Asien 2012

---

---

Lördag

Avresa lördag morgon skjuts av Helena och Minna till stationen. Dubbeldäckare tåget mot Arlanda. Marcus ringde precis innan Stockholm C och jag hoppade av och blev upphämtad av honom och Bella. Vi åkte hem till Marcus och Betty gjorde frukost åt oss. Jag lånade Marcus kamera och vi kom överens om principbeslutet att jag köper den. Marcus skjutsade sedan ut mig till Arlanda och jag mötte upp med Julia som stod vid automaten och checkade in. Vi lyckades checka in tillsammans men när det kom till att lämna in väskorna blev det problem. Personalen fick syn på Julias handbagage och det visade sig att väskan var för stor för mallen den skulle passa i. Julia stod på sig med motiveringen att hon hade köpt den som kabinväska och fick till sist gå vidare till passkontroll. Vi mötte upp Anders och gick sedan till loungen för att ta lite mat och dricka. När vi sedan kom ner till KLM-gaten så hade de givetvis lagt in en varning på Julia och stoppade följdaktligen hennes väska. De var riktigt hyggliga och erbjöd sig att ta hand om hennes väska under utlandsvistelsen för bara 100:- / dygn.

Episoden slutade med att väskan kasserades och innehållet överfördes till plastpåsar som vi snodde i shopen mittemot.

Kort flygning med Airbus 737 till Amsterdam och sedan inhandlades en något mindre kabinväska.

Efter besök på loungen, som för övrigt har en välsorterad bar, bordade vi sedan en Boeing 747 och jag hamnade bredvid en mycket trevlig rumän som jobbade i säkerhetsbranchen. Han bubblade oavbrutet och jag han bara med 70 sidor i biografin om Steve Jobs på de 8 timmarna flygningen tog.

Söndag:

Väl framme i Beijing gällde det att bemästra tidsomställningen på något begåvat sätt. Med andra ord att hålla sig vaken 48h i sträck (om jag räknat rätt). Vi lastade av prylarna på hotel Great Wall Sheraton och beställde fram bil och chaufför till den riktiga "Great Wall". Efter ett par timmar norrut var vi framme. Klimatet den här dagen kan bäst beskrivas som tropiskt. Vilken tur att vi var välklädda. Anders hade tom laddat med Jacka! 😉

Anders löste ut biljetter till linbanan som går uppför berget. Av någon outgrundlig anledning får man klättra de första 200m själv. Kanske för att man sedan ska uppskatta linbanan bättre?

Innan vi klev in i vagnen möttes vi av en gigantisk skylt med den förtroendeingivande texten "safety first". Vem skylten var till för, eller om den fanns där på förekommen anledning framgick inte...

Väl uppe på toppen börjande njutningen. Fantastisk utsikt över bergen där jag förmodar att man på 1400-talet väntade sig att det mongoliska anfallet skulle komma ifrån. Vi gick någon kilometer, eller förresten, man går inte på muren; -man klättrar fram på den! Hursomhelst, efter den sista (och jobbigaste) etappen möttes vi av en äldre man som erbjöd oss varsin iskall Sing Tau. Det kunde ha varit en hägring, men som jag minns det så var den himmelsk god i alla fall. Sedan följde en liten fotosession där gubben plåtade oss iförda kinesiska militärkepsar. Alla medförda kameror fick nu jobba. Han blev lite besviken när vi inte ville köpa de nu svettiga kepsarna eller några andra kläder. Vi nöjde oss med ölen, som han tog 20 spänn styck för, och knatade vidare. Nu var det dags att ta sig nedför berget. Valet stod mellan att åka skidlift ner eller att åka kälke i en rodelbana av plåt. Efter ungefär 3 sekunders betänketid hade jag pröjsat 50 spänn och var på väg nerför i full fart. Det tog ändå säkert 5 minuter att åka hela vägen!

Julia gjorde sitt bästa som mänsklig bromskloss. Hon anlände tillsammans med en något besvärad Anders en kaffepaus senare i knapp styrfart.

Lika lång väg tillbaka. Middag på hotellet och sedan sängen. Lättvaggad.

Måndag:

Uppe med tuppen 06:00. Det verkar som om taktiken med tidsomställningen funkat. Energin på topp och dagen inleds med tungt gympass. Sheraton har fantastiska utrustningar. Hantlarna var dock märkta med IBS (pund) istället för och kändes ovanligt tunga.

Frukostbufféen var så mastig att man blev mätt bara av att titta på den. Fick i mig ett par mackor med brie och skinka, smoothie i tallrik och yoggi m sugrör (jo det var faktiskt så)...

Alla skulle visst till jobbet samtidigt som vi och taxikön utanför hotellet tog nog en halvtimme att ta sig igenom. Väl framme så mötte Magnus upp oss och vi hamnade i ett mysigt litet tyst rum. Han skröt lite på vägen om att han skulle fixa bättre kaffe än vad företaget hade i foajén. Det visade sig att han hade köpt in en JURA F50, samma som vi har hemma och självklart var det mycket gott 😉

Magnus och NPI-chefen Kenny gick igenom verksamheten med oss och vi fick även en rundvandring på siten. Vi gick över gatan ett par hundra meter och käkade en massa Sezuan med Sing Tau.

Väl tillbaka så anlände Hans Vestberg för att hålla i ett all employee meeting. Han hade med sig flera personer från företagsledningen. Magnus tog oss sedan till ett mexikaninspirerat hamburgerställe med det mycket tilltalande namnet Peter's.

Vi fick en trevlig nattpromenad tillbaka genom den nordöstra kvadranten av Beijing till Sheraton.

Eftersom de flesta tassisaffisar i stan inte är världsbäst på engelska är det bra att förbereda en liten lapp med destinationen skriven i kinesiska tecken. Slug som jag är så bad jag om hjälp med detta inför morgondagens resa till Sony. Kvällen avrundades sedan med en halvtimme simning i poolen.

Tisdag:

Morgonpigga och förberedda kom vi tidigt på plats och kom på så vis före hela kön med folk som snart skulle strömma ut från hotellet. Gubben före oss fick inte åka med den taxi han just satt sig i. Det verkade inte riktigt som om saffisen godkände resmålet av någon anledning. Han gestikulerade och hade sig och gubben fick helt enkelt kliva ur. Desto bättre för oss. Vi hivade oss in med all vår packning. De kinesiska tecknen på lappen verkade också falla honom på läppen och vi for iväg. I god tid. Vi närmade oss efter en stund mycket riktigt ett fint hus som det stod SONY på. Ett mycket högt hus dock, inte alls likt en fabrik. Jag började ana oråd. Givetvis var det fel. Vi hade kommit till något slags huvudkontor. En man i uniform (vilket iofs nästan alla har) hjälpte oss att förklara vägen till SONY BMC factory. Nu började saffisen fäkta igen. Och gorma. Och dunka i ratten, på intrumentbrädan och på våra väskor i framsätet. Han ville inte köra oss. Om han inte fick mycket mer betalt (+30 spänn) och helst inte då heller. Vi fick en snabblektion i alla kinesiska kraftord i hans reportoar.

Sällan har jag skådat en så dramatisk människa, än mer sällan en som kör taxi. Efter ett tag lugnade han sig en smula och vi fortsatte. Nu förstod vi vad som var anledningen bakom all uppståndelse; -Vi fastnade direkt i rusningstrafiken och vi satt fast. Länge............

Vi kom fram efter 90 min i en taxi utan AC. Rejält försenade.

Nu kunde det ju bara bli bättre...

Och det blev det.

På en fabrik med 5000-14 000 anställda möttes vi upp av Platschefen, Projektkontorschefen och Industrialiseringschefen. WoW!

Efter ömsesidiga presentationer, rundvandringar, mat och frågestunder kunde jag konstatera att jag nu besökt en av världens bästa fabriker. I alla fall som jag sett eller ens hört talas om. Därtill vill de hålla kontakten i fortsättningen. Jag kände mig gladare än ett barn på julafton.

Loungen på inrikesterminalen var helt OK. De hade både möjligheter till dusch och till små sovhytter noterade jag. Flygresan ner till Nanjing var rätt odramatisk, även om vi blev sittande en hel timme på startplattan av någon outgrundlig anledning. Efter sedvanlig installation och inspektion av faciliteterna på Jinling hotel rundade vi av med summering i baren. Här hittade jag dessutom en väldigt fin grappa.

---