Advertisement
Published: December 8th 2011
Edit Blog Post
-
Marks föräldrar, Cathy och Kevin, står och fixar vid diskbänken. (Kalkon till vänster). Kalkonhögtiden var mycket lyckad, alltså car den i sig ingen kalkon.
Hos Marks föräldrar var det dukat mycket fint med små handgjorda kalkoner i grälla färger som hade en liten fråga om Thanksgiving skriven på varje fjäder (och svaret fanns på baksidan), så det blev frågesport efter maten. Hans mor, Cathy, hade även tillverkat pilgrimshattar (se foton) och alla tyckte att jag nog faktiskt var den som såg mest pilgrimsaktig ut, trots att jag inte alls är amerikan!
Maten i sig bestod av en hel kalkon som tillagades i ugnen i flera timmar (som smakade som kyckling, vilket god kalkon tydligen gör), äkta potatismos med philadelphia-ost i, en bönsallad med bacon, "stuffing" (bröd i småbitar med selleri), färsk tranbärssylt, brunsås, sötpotatispaj och pumpapaj med vispgrädde. Hans mor, underbar person som hon är, lagade små versioner av alla rätter som inte var glutenfria så att jag skulle få uppleva allt som hör Thanksgiving till.
Även blev det bordsbön innan vi åt, det var nog det som kändes absolut konstigast, och så samlades alla i soffan och kollade på filmen
White Christmas (det var första gången jag såg den och den var hur mysig som helst)! Det kändes ungefär som
1
Cathy öser kalkonen. julafton, så det gör inte lika mycket att jag inte får fira med Mark.
Sedan var det vidare till nästa äventyr. Alla andra gick och lade sig, vi tittade på
Wall-E i väntan på att det skulle bli dags att ge sig av mot Walmarts Black Friday-rea som skulle öppna klockan 22:00. Klockan blev 21:30 och vi gav oss av i riktning mot shoppingen, och det tog inte lång stund innan vi insåg att det bara skulle bli ett äventyr av det. Alltså ingen shopping för vår del.
Trafikstockningen sträckte sig flera kilometer, och ännu var det bara Walmart och Toys R Us som hade öppnat. Vi åkte förbi Walmart, vänte om och parkerade ungefär femhundra meter bort, lyckligt nog på en tom parkering, och promenerade till Walmart. Kön som tidigare hade sträckt sig runt byggnaden hade nu blivit insläppt i butiken, men de släppte in alla som ville komma in - att ta sig in var den enkla biten. Kön till kassorna slingrade sig redan runt varje hylla och genom varje gång som fanns i hela butiken och vi uppskattade att det skulle ta ungefär fem timmar (alltså trehundra minuter) från det att man ställde sig i
2
Närbild på kalkon under tillagning. kön tills dess att man lyckades betala. Dessvärre inga foton från upplevelsen då jag var lite upptagen med att inte bli trampad på av diverse klumpiga personer.
Black Friday var alltså ungefär som när ett köpcentra eller liknande öppnar för första gången, och därmed har galna reor, förutom att det gällde några tusen affärer samtidigt och händer samma dag varje år, fredagen efter Thanksgiving. Vi åkte förbi ett Target, som öppnade vid midnatt, och kön sträckte sig ungefär två kilometer från affären. Nej, jag skämtar inte.
Även åkte vi förbi en elektronikaffär som heter Fry's, som skulle öppna 05:00, och tittade på människorna som hade tältat där i ett par dagar för att få en bra plats i kön.
Nu har jag alltså upplevt två fullkomligt amerikanska saker, Thanksgiving och Black Friday. Jag kan inte hjälpa det, jag gillar detta landet skarpt, de är fullkomligt galna! För stunden sitter jag dock i biblioteket för sista gången under denna resan, för imorgon bär det av till Portlands flygplats, PDX, tidigt på morgonen så att vi är där i god tid innan jag faktiskt behöver vara där. Allt utom några få klädesplagg samt lite elektronik har varit
3
Färdig kalkon. packat sedan ett par dagar. Det kändes jättekonstigt att packa ihop alla de minnen (och presenter) som jag har samlat på mig i de Förenta Staterna, och det känns inte längre som att jag åker hem.
Om jag åker hem så innebär det att bara Sverige är hemma, men nu har jag ett andra hem i Oregon. Alla som jag har sagt farväl till har bestämt sagt att jag måste komma tillbaka någon dag, och det känns lite mer som att världen är min lekplats och livet är min konstform.
Amerika - detta land med sina neonskyltar, konstiga matvanor, sinnessjuka politik och översociala människor - har lärt mig att vara ödmjuk inför nya platser och kulturer, samtidigt som det har lärt mig mycket om mig själv som jag inte hade en aning om innan. Sedan är det faktiskt riktigt kul att inse de meddelanden som ligger dolda i amerikanska program, som mest är avsedda för konsumenter i amerika eller de som påverkas av det som händer i det stora landet med så många stater som var och en är som ett litet unikt land i sig.
Det är så mycket som har fallit på plats, och livets
4
Brunsås som tydligen ska ätas med kalkon. Glutenfri! resa fortsätter. Det är bara att följa de vägar som ligger framför dig.
Advertisement
Tot: 0.115s; Tpl: 0.011s; cc: 8; qc: 24; dbt: 0.0752s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb