Resa till Sandra i Australien.Tokyo 3

---

Min fösta dag i Tokyo avslutades uppe på mitt pod-hotells takterass med chipsprovning och test av några lokala ölsorter. Ensam och i hygglig tystnad. Hade blivit lite väl bortskämd med att ha en massa folk och en massiv ljudmatta runtomkring.

Dag två inleddes med en lättare frukost för att sedan packa ihop och promenera upp till nästa resmål och hotell i distriktet Shinjuku.

Inte så långt, under timmen i promenad. Staden hann förändra skepnad flera gånger under promenaden. Från pling-plong-slammer och 100 våningarshus till lugna bakgator med tvåvånings town-houses till glassiga shoppingstråk och trendiga modegator fram till slutmålet som till vissa delar var rätt barnförbjudet även om inte Amsterdamskt red-light-district-tydligt.

Ord som hela tiden används är Sumimasen – Förlåt, ursäkta. Och ursäktar gör man precis hela tiden. Min minnesregel var typ en jättestor brottande dalmas – Sumimasen. Sedan Arigato – Tack eller Domo Arigato – om man vill tacka lite extra mycket. Hai - Ja och Iye - nej är ju också bra att kunna. När man är på det humöret är ett litet Kampai alltid vettigt at ta fram – skål - och Konnichiva (efter klockan 12 på dagen) - God dag / hej. Sedan lärde jag mig temporärt god morgon och god kväll.

Jag kom upp till mitt, riktigt fräscha och prisvärda hotell och lämnade bagaget för att kolla läget i mitt nya område. Krogtätt är bara förnamnet - tror jag läst nånstans att det finns tretusen krogar på en yta mindre än halva Kungsholmen. Stämmer säkert . Hittade ett Ramenställe och åt mig rejält mätt.

På kvällen tog jag tunnelbanan ner till Akihabara som är ett Manga- och Anime-område för att flanera lite. Och här fattade jag inte alls vad som hände. Överallt stod det både såna där dockliknande tjejer och även en del killar – nästan som prostituerade och försökte påkalla uppmärksamhet och de hade lappar som de gärna ville dela med sig av. Tror inte det handlade om att sälja sex men jag har ingen aning alls vad de ville eftersom alla bara pratade japanska och jag gick inte fram och frågade heller. Men de var lite skoj att kolla på de var mer för mycket än så många andra som bara är för mycket.

I detta område finns det också en massa så kallade oerhört populära maid caféer som jag inte fattar nånting av. Googla – för att kolla om du fattar grejen. Men som så mycket annat med Japan och Tokyo - hyggligt utflippat. Och nu när jag tänker efter kanske dockorna kanske hade med maid-cafeerna att göra. Får kolla upp det nästa gång.

Tillbaka till Shinjuku och nu hade det dragit igång på riktigt. Jäklar vilket ös – på en måndag - och jag som normalt tycker det kan vara lite najs att glida in på en bar och tjata lite med folk och se vad som händer fick en överdos bara att vara där. Jag gick till hotellrummet och kollade på dubbad BBC world news i stället. Men precis före det kom det tio gocarts med folk utklädda till Super Mario karaktärer och svishade förbi på gatan och mitt beslut att gä till hotellet istället för ett gäng Kampai kändes rätt.

Och i morgon är det jag som ska svisha. I 300 km i timmen.

---

Photos

20230820_073618
Kärran till Tokyo A320 med en redan nu japansk tjej ombord som satt på fel plats och sover sin djupaste sömn.

20230820_150818
Podrumskorridor

20230820_150830
Pod-rum

20230820_165342
Japanerna älskar choklad. Gör mycket egen av hög kvalitet men vill man ha det bästa importerar man tydligen choklad från Malmö.

20230821_141608
Ramen på en liten Ramenrestaurang

20230822_084248
Vad göra om det blir jordbävning.

20230820_171201
Shibuya-crossing - kanske inte tretusen pers där och då men hyggligt många.

20230820_173253
Det finns stora varuhus med bara automater med runda bollar med grejer i, inte tuggummi.

20230820_194658
Japansk chipsprovning. Lite dyrare än i sverige men oväntat stora chips och balanserad smak. Att chipsen var så stora beror nog delvis på att plastpåsen var ovanligt och närmast onödigt tjock. En fyra.

20230821_120423
En crepeskiosk med lite olika crepes att välja på