大阪に帰る

---

AC är allt en underbar uppfinning. Man vaknar och sätter på den och väntar tills rummet är helt varmt innan man går upp. Det blir många långa morgnar här. Sen gick man upp. Till frukost blev det en Skinka/Ost-macka. Äntligen någon annat än nudlar till frukost. Osten i Japan är verkligen god. Antagligen för att den är hemskt fet, måste kolla upp det imorgon...

Köpte en jordgubbsmjölk och gick till skolan. Solen lyste och det var riktigt skönt faktiskt, trots allt det är så långt. Tar nästan en halvtimme till skolan.. Borde köpa en cykel men är för lat. Och parkeringstillståndet kostar hela 100 yen / termin (6kr).

Gick till CIE och hämtade min dator. Den verkade må helt okej, trots vad den varit med om. Alla låta någon obehörig använda sin dator känns lite som... att bli våldtagen. Dålig jämförelse men ni förstår vad jag menar.

Gick hem sen igen. Lade upp lite bilder i bloggen och skrev lite snabbt innan vi skulle möta Sofia och Emelie vilket vi gjorde sen. Tog bussen in till Hirakatashi och gick till första bästa fotoautomat och tog lite nya bilder eftersom mina gamla inte var godkända av stadskontoret. Det gick bra och... ibland blir jag så enormt glad för att jag kan Japanska. Förstår inte hur människor orkar vara i Japan utan att kunna Japanska... jag menar... Japanerna kan inte engelska och 99% av alla information överallt är på Japanska.

Sen gick vi till stadskontoret. Tog våra kölappar och väntade... och väntade. Nej, så farligt mycket väntan var det faktiskt inte. Men det var massa små bås och japaner som sprang överallt och såg flitiga ut. Killen som hanterade våra ärenden såg... helt galen ut. Hans hår var... enormt. Som en enorm Elvis-frisyr fast... dåligt sprayad. Såg helt galet rolig ut. Ville ta kort men fick inga bra chanser. Efter många frågor "Vad är detta för en bokstav? Ett Ö? Va, vad är det för något?" så fick vi till slut våra papper på att vi ansökt om Alien Registration. Äntligen kan man köpa en mobil!

Sen tog vi tåget in mot Osaka. David åt ett melonbröd och jag en onigiri. Egentligen får man inte äta på tåg och sånt i Japan så förväntade oss att någon Japan skulle attackera oss (hört många sådana historier från tidigare studenter) men vi klarade oss. Vi ser så snälla och oskyldiga ut.

När vi kom fram så var vi en timme tidiga och skulle möta Robert vid 14 vid utgång åtta. Så först gick vi och shoppade lite men när vi var trötta på det så tog vi oss till utgången. Dvs utgång M8 som vi trodde var rätt. När vi stått där ett tag kom vi på att så kanske inte var fallet och konsulterade en informationsskylt om minsann hänvisade om oss att det fanns en HUVUDUTGÅNG 8. Den måste det vara så vi begav oss dit. Men där fanns ingen Robert och... inte kom han heller. Ingen av oss har ju hunnit köpa en mobil heller så vi begav oss till närmsta internetcafé för att skicka iväg ett e-mail till Robert (Japans SMS-system). Där hade dom massa reklam för Lineage 2 (och blev än en gång slagen över hur snygga alverna är i det spelet... Host. Nörderi....). Emailade med honom och bestämde oss nu för att mötas på Bic Camera vid utången. Eller ja, det hade varit om jag inte sa till dom att det fanns typ fyra utgångar. Så vi tog istället rulltrapporna i mitten.

Det var på Bic Camera som Simon köpte sin Jisho och David sin digitalkamera. Robert kom och vi gav oss iväg på lite shopping. Det blev snart kallare och kallare och vi blev allt hungrigare. Efter att Emelie rantat om Wendys (Alltså om man tar deras tre hamburgare och trycker så rinner det massa FLÖT ut ifrån dom. Flöt är göteborgska för flott eller dylikt) så gick vi iaf in tid och tog en kaffe. Robert tog några pommes frittes med bönor och ost som Sofia blev väldigt förälskad i. Så förälskad så att under hela tiden vi satt där kunde hon inte sluta blicken ifrån bilden på dom i menyn.

Sen gav vi oss iväg för att hitta ett okonomiyakiya och satte oss där. Inte lika gott som förra stället men väldigt trevligt. Det var fortfarande lång tid innan Pure öppnade så vi gick till ett café och väntade. Vi började prata massa om att gråta. Det började med vilka filmer man grät till. Sen sa David att han kunde gråta på kommando och vi skrattade lite. Två sekunder senare rinner tårarna nerför hans kinder. Aaron blev alldeles till sig ("Wtf maaaan, are you sad for reaaaal?"). Försökte också men fick mest en stor klump i bröstet men inga tårer. Som sagt, väldigt konstiga samtalsämnen. Tiden gick och vi blev väldigt rastlösa. Drack kaffe. Blev mer rastlösa. Åt kaka. Blir mer rastlösa och efter en lång stund av väldigt konstiga konversationer blev klockan 22 så vi kunde gå in. Jag ville vänta lite då det är hemskt pinsamt att vara först på en klubb men så blev det inte. Så först var vi där och... ja, med lite trevligt sällskap och obegränsad tillgång till goda drinkar kan det ju inte gå fel så det var väldigt roligt. Snart kom det mer folk och inom snart var det proppfullt. Träffade även den 13åriga fotomodellen från Estland igen. Hette tydligen Marie. Hon hade bestämt sig för att hon skulle sluta röka och dricka så mycket, att det inte var bra för någon som var 13. Good girl.

Träffade även några jättetrevliga japaner. Mie, Akiko, Kosuke och hans vän i den fula mössan... hm, kommer inte ihåg. Vääldigt roliga vad dom iaf och det blev utbytande av emailadresser och telefonnummer. Ofta när man kommer hem från ställen i Japan har man alltid massa folk att maila, väldigt trevligt. Han hade iaf en lägenhet i Osaka och vill gärna att vi skulle komma och förfesta där någon gång.

Var även en stund över på Makkudo (McDonalds) och pratade med Akiko och Mie. Tog ett tag innan jag fattade att -hen på Osakaben (Osaka-dialekt) var -nai på vanlig japanska. Kanske inte säger er så mycket men... knepigt var det iaf. Men lärorikt.

Klockan blev fem och klubben stängde. Vi gav oss iväg och mötte nästa problem. Ta oss hem. Stationen var stängd så vi gick till Makkudo, beställde lite saker och väntade... När stationen öppnade gick vi dit genom den kalla Osaka-natten. 75% av folket i dom här distrikten vid den här tiden är antigen yakuza, pimps, callers, geishor eller horor... typ.

Tog ett tåg hem som alla slocknade på direkt. Aaron satte sin klocka så att vi skulle vakna när vi skulle av vid Hirakata efter ca 40 minuter så att vi inte åkte ända till ändhållplatsen vilket låg... väldigt långt iväg. Dock ringde inte hans telefon men jag lyckades vakna hållplatsen innan. "Eh.... Gaijins... ÖH!... vi ska av nu...".

Väl framme i Hirakata var det... svinkallt. Precis som Osaka. Gick in på någon 7eleven-motsvarighet och stod lite väl länge för att det skulle vara okej innan vi köpte lite onigiris (fyllda risbollar) och gick ut igen. Tog en buss till seminariehuset och ... var där 06.30. En halvtimme innan grindarna öppnar. Och det var kallt. Riktigt kallt. Vi frös, hoppade, frös, tittade på klockan och ja... gjorde om det hela tiden tills klockan var 07.05. Då hade Otousan fortfarande inte kommit och öppnat grindarna så, lite rädda, ringde vi på.
"Eh, Hej. Det är David..."
"David...? David! Vad gör du ute?"
"Vi har varit i Osaka... Ehm... kan du öppna... det är.... väldigt kallt ute..."
*mumlar något om dumma elever*
En mycket grinig Otousan kommer och öppnar grinden och mumlar om att man inte får bryta några regler. Även om vi faktiskt inte gjort det då reglerna bara säger att "Grindarna är låste mellan 23-07.00". Inget om att man inte FÅR vara ute då... Men ingen av oss känner oss säkra nog på våran Japanska för att övertala Otousan om det... eller varma nog för den delen. Så vi springer istället upp på vårt rum och sätter på ACn på högsta värme och ligger och skakar länge i sängen innan vi somnar.

---

Photos

Sluta röka-kampanj fast... tvärtom?
"Den goda smaken och lukten. Sluta inte röka."

Buss
På buss 12 på väg mot Hirakatashi.

Keihan
David och Sofia på pendeltåget mot Osaka.

Plastmat i Osaka
Fanns massa gott men var så lång kö så vi tog ett annat ställe.

Japaner och engelska.
"Happy life creator." Detta är ingen vanlig äggklocka...

Shinsaibashi.
Massa japaner.

Okonomiyaki.
Emelie och Robert.

Yowai.
Shotsglas till en jättestor ölflaska och...

Mini.
...små små skedar till kakorna. Japan...

Vid Umeda-eki
No comments.

Comments

[Robban]

Haha, Otousan verkar ju vara rätt trevligt ändå, eller? :)