Advertisement
Published: January 30th 2008
Edit Blog Post
Så vi vaknade upp dagen efter rätt så trötta och Nano såg ut som han skulle mörda någon, på något sätt lyckades jag få packat ner allt och vi släpade oss ut ur hotellet och ner till stationen. Som tur va hade Simon koll på vart vi skulle så jag kunde bara låta tankarna vandra medans jag följde i hans fotspår. När vi väl nått Hirakata station så lös jag upp, detta var stället vi hade hört talas om, sett på bild så många gånger och verkligen gått och längat efter, skylten på stationen var en bättre syn än den vackraste soluppgång och jag började inse att jag faktiskt inte drömde. Hela veckan som jag hade bott på hotellet hade det känts som om vi skulle åka hem en vecka senare, men nu började det plötsligt bli verklighet. Efter en lagom underhållande frukost på stationen så tog jag och vincent en taxi åt ett håll och Simon tog en åt ett annat håll eftersom vi bodde i olika seminarie hus, det var ett mycket känsloladdat farväl. På vägen till boendet så åkte vi förbi Kansai Gaidai och BAM! Vilken syn! Skolan såg verkligen ut som på bilderna, störst, mäktigast och vackrast
är några av superlativen som jag önskar använda för att beskriva universitetet som vi ska tillbringa många underbara tillfällen i.
Vi anlände till vårat boende och efter att ha bugat några gånger till taxichaffören(man har blivit sjukt mycket artigare sen man kommit hit) så fick vi se Simon komma gående, uppenbarligen så checkade alla nykomlingar in vid vårat boende och alla seminariehusen ligger i princip vägg i vägg så vårat tårdrypande farväl blev genast lite genant.
Vårat boende är galet sweet, när dörrarna öppnades så fick vi ett varmt välkomnande på ungefär 300 olika språk och efter att vi skrivit under några papper så blev vi visade till vårat rum av en mycket söt japanska, jag och vincent hamnade i samma rum och eftersom jag har lärt känna Nano rätt så bra på senaste så känns det nice att bo med en likasinnad person även om det blir att vi pratar svenska ibland. Eftersom det är orientation week just nu så bor det 3 personer i vissa rum, vi fick träffa våran 3:e roommate efter en stund. En ryss ifrån Amerika som heter Andrew, han kan va den trevligaste personen jag någonsin träffat, öppen, trevlig, väldigt försiktig men
ändå galet social. Efter att ha hälsat på oss så erbjöd han sig genast att visa omkring oss runt i staden och skolan, som sagt, en mycket bra människa =). Rummet i sig är rätt så litet men det är så mysigt att man känner sig som hemma direkt, vi har en AC på rummet med en fjärrkontrol till så varje morgon är det bara att slå på den så är rummet perfekt temperatur innan man behöver krypa ur sin futon(japansk säng) och jag fattar inte hur jag kunnat leva utan den fram tills nu, duschar och badrum är fräscha så jag tror faktiskt inte det finns nåt jag saknar här. När vi packat upp och gett oss ner till lobbyn igen får vi höra en röst som säger ”Hey I heard that there were some swedish guys coming today” Vincent: ”Yeah that would be us” Han: ”Ah eh, Hej!”. Efter en kort konversation med denna killen får vi ur han att han heter fredrik och kommer ifrån Jönköping, har pratat en del med han under veckan och han verkar va en riktigt underhållande kille även om jag vill döda honom för att han redan varit här ett halvår längre
än oss -_-.
Simon dök upp och berättade att Emilie och Sofia hade anlänt så vi gick dit för att möta dem, lyfter upp Em och snurrar henne några varv och blir sen påhoppad av Sofia, de är båda sjukt trötta efter flygresan men mycket glada över att vara framme, ett kärt återseende, kändes som om det var flera månader sen som man såg dem senast. Vi drar ut på stan för att leta upp nåt att äta, vi hittar ett ramen ställe som vi slår oss ned på och snackar lite om vad som hänt och hur resan var etc. Flickorna är i stort sett okontaktbara eftersom de inte sovit på 24 timmar och kl är 11 på morgonen. Vi prommenerade över till Universitetet för att spana in campus området och det var verkligen inte en besvikelse, allt här är gjort av Win&God =). Finns till och med ett mcdonalds på campus, inte för att jag tänker äta där men känns ändå bra att ha något man känner igen.
Efter att ha inhandlat lite konstiga artiklar på ett supermarket i närheten gick vi in i skilda hus och jag får veta att grindarna stänger kl 22.00 så vi
kan inte gå ut och festa här innan vi får nycklarna som vi först får på lördag nästa vecka. Efter en massa velande så vart jag rätt trött så jag kröp ner i min futon och somnade kvickt.
Advertisement
Tot: 0.076s; Tpl: 0.011s; cc: 10; qc: 50; dbt: 0.0466s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.2mb
vnano
vnano
meccha sugeeee!