Mot Syd Amerika!

---

Vi befann oss pa lastplanet til en pick-up truck pa väg mot Honduras huvudstad Tegucigalpa. Det var den 24 mars och det var i början av Semana Santa, antagligen den daligaste tidspunkten att företa en resa i Central Amerika. Den enda bussen som kunde ta oss ifran San Pedro Sula til Tegucigalpa var fullbokad och det tvingade oss til att improvisera lite, kansje lika bra det eftersom gardagens bussresa ifran La Ceiba hadde blivit förlängd med ca 2 timmar pga. en trasig fläkträm (alltid fläkträmmen). Men vi var glada för att vara pa väg och det var faktiskt lite charmerande att se Honduras försvinna bakom oss i friluft.

Efter en natt i Tegucigalpa flög vi til en ny kontinent, Syd Amerika, närmare bestämt til Peru. Vi lämnade Central Amerika med en känsla av att vi bara hadde nuddat vid ytan av vad kontinenten hadde att erbjuda. Det kom kansje inte som nagon stor överaskning med tanke pa att vi bara hadde spenderat en dryg manad där och i tillägg utelämnat nagra länder. Men vi hadde lagt ett bra grundlag för att en dag atervända och upptäcka mer och da ocksa med större innsikt i kulturen och det spanska spraket.

Lima blev en positiv överraskning och vi blev mött av en kontinental känsla som vi hadde förväntat stöta pa först i Santiago eller Buenos Aires. Stadsarkitekturen gick mest i europeisk 30-40 tal med nagra fa innslag av sovjetiskt 70-tal. Moderna höghus i glas och betong hittar du ocksa, men mest i dom nyare stadsdelarna som feks. Miraflores. Imponerande 8 millioner bor i Lima men pga den stora ytan sa märkte vi inte av nagon större trängsel.

Efter att ha bokat Inca-trail til Machu Picchu sa kände vi oss beredda för att se vad Peru hadde att erbjuda. Tva dagar blev vi i Lima inklusive lite sightseeing och en runda pa konstmuséet (ca 50% trakiga Jesusmotiver) för att sedan ta bussen syd til Pisco för att uppleva det sa kallade mini-galapagos som befann sig utanför den lilla kustbyn Paracas. Mycket djurliv och interresant natur efterfölgt av en naturvardspark som bokstavligen talat var öken. Resan gick vidare til Haucachina, en oas utanför Ica. Oasen är omringad av enorma sanddyner och vi var där för att testa sandboarding och med hjälp av buggie blev vi körda gjenom den imponerande sandöknen i hög hastighet. Sandboarding erbjuder inte helt den samma kontrollen som snowboarding och faller du en gang sa har du sand i absolut överallt pa kroppen.

Nästa morgon och fortfarande med en massa sand i öronen drog vi vidare til Nazca för at uppleva en av Perus stora turistattraktioner, nämligen Nazca lines som är figurer och linjer gjorda av indianerna i öknen utanför Nazca. För en liten summa sa fikk vi en flygtur över linjerna pa ca 45 min i en Cessna, för att inte nämna ett diplom! Vi kände inget större behov för att stanna kvar i Nazca men köpte biljetter til Cuzco till senare pa dagen. Inte nog med att bussen var försenad med ca 3 timmar sa var det den mest illaluktande bussen vi nagonsinn tatt. Men vi överlevde och efter 16 timmar pa snirklande bergsvägar sa hadde vi kommit upp til en höjd av 3300 möh, vi var i Cuzco. Nu ska vi bara aklimatisera oss til höjden och pa mandag sa väntar Inca-trail! Sa vi hörs om ca en vecka.

---

Photos

Lima
Första mötet med Stilla Havet!

Minigalapagos
Enorma fagelflockar gav lite Hitchcock stämning.

The Catedral
kustformation utanför Paracas

The Hummingbird
Nazcalines mest kända figur.

Välkommen...
...till Anderna.