På resa till Sandra i Australien. Brisbane o Cairns

---

---

Kia ora och G´day mate,

Flyget till Melbourne, mitt på Australiens västkust tog lite drygt fyra timmar i en alldeles sprillans B737 MAX8 Air New Zeeland igen men i turistklass denna gång eftersom avstickaren till Australien ligger utanför huvudreseupplägget. Men servicen är fenomenal med dryck och varm mat och fullt filmutbud ombord. Jag såg faktiskt på en rulle, riktigt bra feel-good om hippies och Jesus. Åt och sov och landade lite före tidtabell i Australien.

När jag gick av prisade jag personalen för den höga servicenivån och bad de komma till Skandinavien och visa – ursäkta uttrycket, har inget med kön att göra – SAS-kärringarna hur man hanterar sina kunder.

Jag har tittat alldeles för mycket på Border Security Australia och hade förberett mig på en stenhård kontroll med massa frågor, kolla bagage, gå in i nåt rum och böja sig fram och hosta.

När man går i gångarna på flygplatsen finns det skyltar med sexton länders flaggor. Om man tillhörde något av dessa länder kunde man redan på vägen mot Border Force scanna sitt pass och få ut en lapp med bild och passinformation på. Denna lapp togs sedan till en maskin som kopplade ihop lappen med den som höll i lappen. Den svenska flaggan var en av de sexton så vips var jag insläppt. Det tog två minuter, jag hade förberett mig på ett par timmar. Kände mig faktiskt lite blåst på konfekten.

Men apropå konfekt, vi är inte klara ännu. Jag hade deklarerat att jag hade livsmedel med mig och ni som har sett serien vet att man är enormt intresserad av vad folk har med sig för mat in i landet. Och i varje avsnitt är det helt oförstående kineser som ska plocka med sig 20 kg ätbara fågelbon och halvlevande grodor.

Eftersom jag hade kryssat i att jag hade livsmedel så hänvisades jag till en kö som tur var inte hade någon kines med fågelbon. Kön var jag och kontrollanten var inte alls intresserad av att kolla på min deklarerade påse med Djungelvrål.

Ja just det - jag hade kryssat i att jag någon gång de senaste 30 dagarna hade badat i en sötvattenssjö och detta badande utgjorde tydligen ett potentiellt hot mot Australiens djurliv. Nu ser jag förvisso australiensiskt djurliv som ett långt större hot mot mig än tvärtom. Nåväl, mitt badande i Rätanssjön några veckor tidigare höjde inget varningens finger eller krav på karantän.

Jag hade drygt fem timmar till nästa flight – upp till Cairns på norra delen av ostkusten och eftersom det hade gått så vansinnigt fort att komma in i landet så hade jag rätt gott om tid för att ta mig in till Brisbane för att kolla runt några timmar. Så det blev ju en bonus.

Brisbane är en modern stad med gamla inslag – gammalt i detta fall är andra hälften av 1800-talet så inte jättegammalt. En stor flod rinner rakt igenom där en massa pendelbåtar går fram och tillbaka. Alla springer längs floden. Inte för att stressa utan för att hålla sig igång. Och självklart också att hålla igång på alla utegym längs floden. Och har man bränt kalorier sponsrar staden med att få tillbaka kalorier. På flera ställen står det stora rostfria grillkök placerade där man kan gasolgrilla medhavt på nåt slags stekbord. Alla riktigt rena så man håller god ordning för den som kommer efter och vill grilla sin kängurubiff.

Tog en snabb fika och glodde på folk. Jag gör ju det rätt ofta. Glor alltså. Och fikar också för den delen. Men det finns nåt givande i gloendet. Hur folk rör på sig, självsäkert, undergivet, med stolthet, med flackande osäkra blickar säger mycket om stället man är på. Klädstil, social interaktion, på ytan rika eller fattiga, bråttom eller inte bråttom. Visst mycket generaliserande men om inte annat kul för tankarna kan ta sig lite knasiga vägar i huvudet så att man kan få skratta lite åt sig själv när man senare upptäcker hur rackarns felaktiga slutsatser man dragit. Eller stolthet över att jag var något på spåren när man hamnar i samtal med lokalbefolkning som bekräftar mina analyser.

Tillbaka till flygplatsen och nu med en Airbus 320 tillhörande Virgin Australia. Virgin – Richard Bransons flygbolag är jättestora på transatlanttrafik – flyger vinge mot vinge med British Airways – och man har dotterbolag i USA och Australien där man då framförallt fokuserar på inrikestrafik. Jag har flugit Virgin en gång förut och det var när de var nystartade i USA och det var mellan Las Vegas och San Francisco.

Flygresan till Cairns och till min kära dotter Sandra tog två timmar och 20 minuter och genom flygplansfönstret såg jag delar av det 260 mil långa Stora Barriärrevet som till ytan är lika stort som UK. Tänk om man kunde få möjlighet att ta del av vad som händer under ytan där tänkte jag.

Cairns – den största staden i norra Queensland – inte så stor dock – ligger vid havet med sandstränder som sträcker sig så långt ögat kan nå, även från ett flygplansfönster, omringat av bergskedjor och hur mycket tropisk regnskog som helst. Regnskogen norr om Cairns är faktiskt världens äldsta – hyggligt opåverkad av människor och har funnits där i hundratals miljoner år. Gammalt skit alltså. Men mer av det senare.

Landade och snål, eller jag reser ju med begränsad budget, så tänkte jag att nån taxi för 200 kr i 5,5 kilometer blir det inte. Inga bussar finns till och från flygplatsen. Om man kikar lite närmare på flygplatsbolagets ledning så kan man nog hitta direkta ägarkopplingar till de lokala taxibolagen.

50 minuter senare var jag framme vid nattens hotell. Men efter någon kilometers promenad och jag behövde länsa förpiken i nån buske och möttes av en stor skylt som varnade för krokodiler och väldigt argsinta sådana så valde jag att hålla mig och kom dubbelvikt fram till hotellet.

Jag möttes upp av en strålande Sandra som hade kommit till Cairns redan dagen före och hängt med en kompis. Vi hade inte setts på nästan tio månader så det blev många och långa varma kramar.

Sandra hade förberett ett litet Aussie starter pack med lokala chips, lokal öl, lokal choklad och lite annat så det var bara att hugga in.

Hotellet hade en liten pool och känslan av att bli omsluten av vatten i en stilla bassäng omgiven av tropiska träd med tjoande fåglar och spelande syrsor efter en resa på tusentals mil och efter att ha varit på platser med 10-tals miljoner invånare är inte att förakta. Man mår rätt gott då.

Vi gick och åt en brakmiddag på en enkel men riktigt bra thai-restaurang sen hem och sova för sen blir det åka av.

---