På resa till Sandra i Australien. Road-trip, vattenfall och dykning på Stora barriärrevet

---

Vår road-trip med lille Piglet fortsätter och vi har nu under vårt frukostråd bestämt oss för att dyka. Det har vi snackat om redan från början att vi skulle göra och det kändes som om Sandy var rätt uppspelt över att få dyka med farsan. Och vice versa.Jag oxå uppspelt men med en stor dos oro då det var typ 11 år sedan jag dök senast - på Kanarieöarna och första dyket, av två, där gick inge vidare. Jag höll på att panika och det är inte så bra att göra det med en 15 meters vattenpelare över sig. Och även om andra dyket då gick bra så ligger den där osköna känslan kvar.

Så jag var rätt spänd men men ändå exalterad för jag vet ju att dykning är helt otroligt när allt lirar. Det är du och naturen och dina andetag - inget annat. Och viktlöshet och sedan drabbas av insikten - vafan gör jag här nere - hur onaturligt som helst - tills dess det kommer nån regnbågsliknande fisk och simmar förbi med en jättestor pussmun.

Då vi tänkte maxa och ta tre dyk, vilket var helt rätt tänkt visade det sig, så får man inte flyga på över ett dygn senare då det kan hända tokiga saker i blodet, typ kväve som bildar proppar så behövde vi ta dykningen ganska tidigt då det, när vi kom längre söderut till andra dyk-spots skulle vara försent eftersom jag skulle flyga vidare till Sydney.

Sandra plockade in några vattenfall och naturliga badpooler under dagen och vi rullade in i Cairns några minuter innan dykarrangören stängde för att boka.

Som sagt jag har inte dykt på 11 år och har inte jättemånga loggade dyk sedan jag tog cert -03 även om jag har dykt på balla ställen så jag började sluta mig i en bubbla för att hantera min stress. Så jag var väl inte världens bästa ressällskap den kvällen. Sandy har Advanced cert och siktar på Instructor i sinom tid så hon är ju lite mer uppdaterad.

Stora barriärrevet - världens största korallrev och det består av nästan 3 000 individuella rev och 900 öar. Revet är hem för flera tusen olika fiskarter och annat som lever där nere i tillägg till otaliga sorter av växter och olika koraller. En otrolig mångfald och revet började byggas upp för 18 miljoner år sedan och de delar man dyker på idag är ungefär 8 000 år gamla.

Hela ekossystemet är otroligt känsligt och numera är det mycket restriktioner om var och hur man får dyka. Klimatförändringar och annat som man inte riktigt vet vad det beror på bryter ner delar och framförallt bleker revet.

Alla turister, och det är många, som snorklar och dyker på revet får betala en avgift för skötsel, tillsyn och forskning.

Vi bodde på en rest-area, gratiscamp, en halvtimmes bilfärd från dykbåten i Cairns. Var väl sisådär med lokala festprissar som tyckte att pumpa hög musik och festa hårt på en övernattningsplats precis invid Highway ner mot södra delen av Australien var det bästa man kunde göra en tisdagkväll. Efter andra gången polisen dök upp tog de med sig sin JBL och knallade hem.

Och jag var superfokuserad och laddade ner appar om vilka tecken man använder för att visa hur mycket, eller lite luft man har kvar och annat vettigt.

Upp tidigt på morgonen och in till båten. Mycket folk ombord med både Certified divers, testa-på-dykare och snorklare. Vi skulle ut till Outer Barrier Reef så vår katamaran dundrade på i 25 knop rakt ut i havet under 1,5 timmes tid.

Utrustning provades ut och då jag var ovan hade vi bestämt att åtminstone det första av våra tre dyk skulle ske med guide för att jag även skulle kunna göra en så kallad assesment för att få dyka vidare.

Allt kändes ok och och ner i vattnet. Det är ju när det blir lite hetsigt runt omkring som åtminstone jag känner att jag kan tappa kontrollen. Och det blev lite hetsigt.

Vi var första grupp ner och vid ytan inga probs men sen nedstigning. Nja. Dels hade jag ingen direkt koll på att få neutral flytkraft. Jag for upp och ner, inte jättemycket men rätt rookieartat. Men efter ett lite tag så kom det krypande - paniken över att inte få tillräckligt med luft - även om jag har hur mycket luft som helst. Men det blev nästan hyperventilering och det är ju inge bra.Till skillnad mot för elva år sedan har jag idag en stor uppsättning med verktyg att hantera ett stresspåslag som kan bli okontrollerat.

Så jag rensade huvudet och coolade ner mig och för första gången i livet under ytan såg jag en haj. Jag har blivit så pikad - jag har sett väldigt mycket, valar, dugonger, olika sköldpaddor, mantor, stingrays men har alltid misslyckat med att se en haj. Alla i familjen har sett utom jag. Nu en 5-6 meter Black tip reef shark som chillade på botten. Då blev jag lugn.

Inför andra dyket så plussade jag (vi) på med guide igen då jag fortfarande inte kände mig komfortabel. Vi låg kvar på samma rev men dök på en annan plats. Fortfarande lite rookie upp och ner men huvudet var med hela tiden denna gång. Ytterligare en haj och så klart en massa fiskar och färger som knappt går att beskriva.

Vi flyttade oss till ett annat rev och nu hade jag fått blodad tand. Konstigt uttryck när man ska dyka bland hajar som sägs känna blod på nån kilometers avstånd under vattnet.

Nåväl - ett äkta pardyk. Jag och Sandra. Och det var ett fantastiskt dyk, Sandra så klart såg en jättestor haj men jag såg den färgglada havsköldpaddan långt före henne. Men det som var riktigt unikt var att revet var som en stad med skyskrapor med torg av sandbotten mellan dessa skyskrapor. Korallpelarna kanske var nånstans mellan fem och tio meter höga och några meter i omkrets och där var vi på besök bland de hundratals kanske tusentals fiskar och annat för att kolla in hur deras liv ser ut. Lite som att vara på besök i Seoul eller Tokyo. Same same but different.

Efterår var det eufori. Dels för att jag kunde tygla mig själv, dels för att få tagit del av all denna skönhet men också sköra värld men framförallt att få dela denna upplevelse med Sandra. Hon tyckte oxå det var najs men kanske inte helt nöjd men att jag gör av med 50% mer luft än henne (rookie-grej) vilket gör att dyket måste avbrytas tidigare. Nästa gång vi dyker tillsammans ska jag var bättre förberedd.

In till land och Piglet hade fått sig en plats bokad för natten uppe bland bergen långt från hyggligt farbar väg. Men det visste vi inte då.

---