På väg till Sandra I Australien. Från nu egentligen på väg från Sandra. Sydney

---

---

G'day mate,

Som skrivet lite nedslagen men ändå glad över en riktigt trevlig samvaro med Sandra. Jag repade mod ganska snabbt när jag såg typ fyrtio sportiga tjejer i Sandras ålder och uppåt göra entre i den lilla avgångshallen på Townsvilles flygplats.

Jag vill med eftertryck påtala att jag inte är gubbsjuk på nåt vis. Men nu brast det. Muskliga tjejer i alla storlekar i typ matchkläder på väg hem till Sydney.

Det såg inte riktigt ut som fotbollskvinnor , en del var lite väl bitiga för att vara backar eller något annat stadigt. Det var ett rugbylag förstås, i högsta ligan som var på väg hem.

Jag berättade för några där att jag aldrig stött på några rugbyspelare oavsett kön tidigare så jag frågade om en selfie vilket jag fick till spelarnas stora förtjusning. Inte varje dag en gråtmild snubbe med skitig keps från Sverige dyker upp och vill ha en selfie. Problemet var att det inte blev nån bild bara svart och när jag upptäckte det var det försent. Men tänk dig synen i alla fall. Made my day på nåt vis.

Hade en nästan tre timmars resa ner till Sydney med Jetstar och en relativt ny A320. Jag hamnade bredvid ett trevligt par från söder om Sydney som hade hälsat på barn och barnbarn. Vi satt och snackade om allt möjligt hela resan. Men det är lite så här. Det är väldigt lätt att snacka med folk och det sköna är att det inte bara handlar om banaliteter. Det är högt och lågt.

Sydney – en närmast mytisk stad. Det man (jag) känner till är OS, Bondi beach, fotbolls-vm och framförallt Operahuset som är ritat av någon dansk.

Staden som många tror är huvudstad men som inte är det. Man ville bli det och man tjafsade med nästa stora stad om det – Melbourne. Man kom då fram till en kompromiss och i början av 1900-talet byggde man helt enkelt en ny stad norr om Melbourne och söder om Sydney. Canberra blev då landets huvudstad.

Jag hitttade ett billigt men riktigt bra hotell så centralt det bara går i Sydney. 46 vånngar högt med pool på taket. Och jag bodde där två nätter. Förutom två nätter på samma camping är detta en rekordlång vistelse för mig på samma ställe. Det var väldigt skönt.

Jag bockade av listan jag hade fått av Sandra. En väldigt fin stad, kosmopolitisk, men mycket moderna inslag även om ett och annat är lite äldre.

Jag blir fascinerad över städer som helt plötsligt från ett kvarter till ett annat byter skepnad. Från skyskrapor i borstat stål och enorma glaspartier fyllda av finansfolk till vindlande färggranna tvåvånings luggslitna hus med hål-i-väggen-barer och secondhand butiker Och ibland säreget klientel. Sydney är en sån stad där man kan bli rejält förvånad när man går runt ett hörn.

Även här ser man välstånd, visst rätt många uteliggare också men Sydneybon i gemen strävar efter ett schysst boende med havsutsikt. Och sådan boenden i alla former finns det mängder av. Alltifrån palatsliknande hus vid strandlinjen till 60-70 våningar skyskrapor med jättestora balkonger.

Men nåt jag slogs av är att Sydney inte verkar vara färdigbyggt. Det byggs lite överallt och det man ser är jättestora skyskrapor och det är både kontor och bostäder som byggs på höjden.

Kollektivtrafiken är alldeles utmärkt med tåg, spårvagnar, bussar och en massa färjor som kilar fram och tillbaka mellan stadsdelarna.

Första dagen knallade jag runt en massa. Det gjorde jag förvisso andra dagen också. Har väl gjort de flesta dagarna. Har ingen aning om hur många steg jag tagit under denna resa men lätt räknat över hundra tusen.

Eftersom jag reser lätt har jag bantat ner antal skor till ett par. Och det paret har varit mina bästa vänner. Jag köpte ett par låga vandringsskor i andasmaterial som är helt neutralt svarta. Jag har inte haft några problem med skavsår eller fått ont i fötter eller andra bärande kroppsdelar. Så då har det funkat att gå mycket för att på nära håll uppleva en stads karaktär.

Jag var i The Rocks – ett trendigt område nära Harbour Bridge. Cirkular quay – folkligt och livligt område vid den största färjeterminalen. Operahuset och sen ner till Newtown med tåget för att därifrån gå hela vägen tillbaka genom parker, universitet, Haymarket (eller ja Hötorget), China town, Wynjard och sist Town Hall. Där jag bodde. Favoristadsdelen är Newtown med låga halvrisiga färgglada hus med ett blandat och närmast bohemiskt folkliv.

Dan därpå tog jag färjan till Watsons bay. Mycket att se på under den halvtimmen. Sedan buss ner till norra Bondi Beach med dopp i det 17 grader varma vattnet. Det är ju trots allt mitt i vintern. Sedan en några timmar lång promenad längs jättefint iordningsställda promenadstråk som går längs kusten som tidvis är dramatisk med stora stup rakt ner i havet och lite här och var insprängda sandstränder.

Jag letade upp Sandras tidigare arbetsplats, och det verkar som hon kommer tillbaka dit ett tag efter hon är klar med bananjobbet. Jag fick minsann 10% rabatt på kaffet för att jag var Sandras far. Bara en sån sak.

Trött på kvällen, chillade, skulle upp tidigt dagen därpå. Hade en väldigt lång resdag framför mig då jag skulle via en studs på NZ flyga till Vancouver i Kanada. Men å andra sidan blev resdagen inte alls så lång på nåt vis.

Återkommer till det.

---