På väg till Sandra i Australien. Washington, Seattle


Advertisement
United States' flag
North America » United States » Washington
September 17th 2023
Published: September 19th 2023
Edit Blog Post

Det blev ju en snabb omläggning av reseprogrammet och ombord på buss mot USA och Seattle. Sista natten bokad i Seattle men nu tre öppna nätter så varför inte en liten road-trip i Washington state. Hyrbil bokas för tre dygn. En så kallad "managers choice" så det kan bli vad som helst.

Men först bussresa i + 4 timmar med gränspassage igen. Det rullade på. Jag satt bredvid en kvinna som var pensionär. Hon var från den fransktalande delen av Kanada men det som stack ut var att hon sedan 30 år bor i Japan, i Kyoto. Hon är gift med en japan och har varit lärare i franska och engelska på universitetet i Kyoto. Märkligt vad jag träffar på universitetslärare runt jorden.

Nåväl - jag hade ju tusen frågor gällande Japan, japaner, japaners inställning till icke-japaner och fyllde på med frågor om Kanada, politik, skillnader mellan engelsktalande och fransktalande - både regioner och människor. Och hon svarade tålmodigt på alla frågor och detta gav ju upphov till en massa följdfrågor framförallt gällande Japan och japaner eftersom mitt ingångsvärde var att jag tycker allt är märkligt där och det blev inte mindre märkligt efter att ha samtalat med Odette i flera timmar. Mycket givande och helt plötsligt stannade bussen lite försenade i downtown Seattle.

Light rail till flygplatsen och en väntande "managers choce". Det blev en Chevrolet Malibu - rätt stor och riktigt najs bil som skulle ta mig upptäcktsfärd i nordvästra USA under några dagar. Jag hade inte en enda aning om vad jag skulle göra så jag kollade på kartan och såg stora berg och en massa öar. Så jag la upp någon slags rutt där både berg och öar ingick.

Men - jag vet inte om det framgått att jag är lite, eller ganska mycket, av en flygnörd och runt Seattle finns det lite saker som gör en flygnörd lycklig. Till exempel norr om Seattle finns Boeings stora fabrik med visningar och utställning och söder om Seattle finns ett av världens största flygmuseer med 150 flygplan att beskåda. Så min rutt lades upp med dessa obligatoriska stopp under vägen.

Det tog lite tid innan jag rullade iväg så jag kom fram till mitt första motell när det var mörkt och jag hade då påbörjat resan upp i bergen rakt österut från kusten.

Motellen är ju riktigt coola. Man rullar in med bilen framför rummet. Att gå mer än 10 meter från bilen verkar vara helt otänkbart här. Och sen in på rummet - enkelrum - med en säng där man blir lite brydd om vilket håll man ska sova för sängen är lika bred som den är lång. 4 kvadratmeter enkelsäng så där kan man ju sova oroligt om man vill.

Lite frulle bestående av en söt våffla och blaskigt kaffe och sedan i väg. För att klara av kaffet har jag alltid med mig lite frystorkat som jag boostar jänkarnas blask med för att det ska bli någotsånär drickbart.

Malibun tuffade på längs väg I 90 och tanken var att ta en runda runt det 2400 meter höga Mount Daniel och även på avstånd hålla koll på vulkanen den 4400 meter höga och aktiva Mount Ranier. Den vulkanen anses vara en av de farligaste i världen då den tros få ett utbrott inom en snar framtid- typ inom några hundra år eller så. Så jag har kollat in massiva och potentiellt livsfarliga vulkaner under min resa.

Jag stannade till den lilla staden Leavenworth mitt uppe bland brutala berg och bergspass. Så skönt kitschigt amerikanskt här. Nån hade fått feeling för många år sedan och fått för sig att här bygger vi en bajersk by/stad. Och visst - man befinner sig verkligen i södra Tyskland med Bier stuben, en liten scen på torget där gubbar i Lederhosen spelar umpa-umpa musik och turister äter amerikaniserad weisswurst med Budweiser (som kanske låter lite tyskt men som är väldigt långt från tysk öl i smak). Leavenworth kan nog sägas vara en rip-off från den danska motsvarigheten Solvang i Kalifornien.

Jag och min Malibu fortsätter upp i bergen bland stup och vattenfall (Sandra - vattenfallen i Australien är mycket finare). Och hänförande natur, prärier, höga berg och djupa dalar.

Mitt i allt det här vilda har ju så klart en järnväg dragits fram under slutet av 1800-talet för att binda samman detta väldiga land. Järnvägssträckan The Great Northern Railway som drogs från St Paul, Minnesota till Seattle byggdes till stor del av svenska immigranter. James J Hill, som lät bygga järnvägen ville ha svenskar som arbetskraft och har uttalat till en amerikansk president att " Ge mig svenskar, brännvin och snus och jag ska bygga en järnväg till helvetet". De som byggde järnvägen fick ofta en bit land där de kunde sätta ner sina bopålar efter många års slit. Och det märks runt Seattle. Förutom att naturen med granskogar och skärgårdar känns lite svenskt så är klimatet lite åt det svenska hållet med årstider. Svenskklingande namn ses överallt - inte minst bland alla företagsnamn man åker förbi och folk man pratar med är oerhört stolta över sina skandinaviska rötter. Ett av de mest populära och betydelsefulla museerna i Seattle är the National Nordic Museum.

Jag rullar efter en lång dag i bilen ner mot havet och tar in på på ett motell, med ett gigantiskt hotellrum, ganska nära Boeingfabriken som jag tänkte kolla in nästa morgon.

Lite inköpt frukost från närmaste Walmart och sedan i väg mot Boeing.

Boeing - ett litet bolag som bildades i Seattle i början av 1900-talet med lite drygt 140 000 anställda har stora produktionsenheter för flyg, rymd och vapen runt om Seattle. Det är som städer man åker igenom. Med egna flygfält. Stora flygfält.

Kollade en faktiskt ganska tråkig utställning, lite halvskrytigt men hade turen att se en testflygning med en sprillans och leveransklar B777 som gjorde några touch and go precis framför mig och inflygningar där det tydligt framgick att det inte fanns några passagerare ombord. Planet flögs nästan som ett stridsflyg. Otroligt häftig upplevelse.

Sedan till första bästa Ross - Dress for Less - ett måste om man vill fynda märkeskläder och trots usel kronkurs är det rätt bra dealar på schyssta kläder. Men eftersom fortsatt handbagageresande så blev det inte så många pikétröjor.

Sedan tuffade jag och Malibun ut mot kusten och de stora öarna som ligger utanför Seattle och som sträcker sig upp och över gränsen till Kanada. Stora färjor åker fram och tillbaka och eftersom det var fredag så var det många jänkare på väg till sommarstugorna ute på öarna. Känns igen.

Även här är naturen sig lik men allt är ju fortfarande mycket större. Öarna är större men barrskogsklädda och bergiga kuster med insprängda stränder lite överallt. Vattnet är rätt kallt och näringsrikt med en kontinuerlig sydlig ström, säkert deras egen Golfström som nog heter något annat eftersom Golfströmmen inte finns här. Men - kallt vatten och varmt land - det blir dimma så det är ofta dimmigt här men med ett makalöst djurliv och mängder med fiskare - yrkesfiskare men framförallt fritidsdito åkandes i både stort som smått.

Jag spanade förgäves efter späckhuggare, som ska vara tämligen frekventa här, men såg "bara" några sälar och sjölejon.

När kvällen nalkades åkte jag ombord på en färja som tog mig till en ö söder om Seattle och ett motell med en bra utgångspunkt för Museum of Flights där jag skulle detaljstudera 150 flygplan nästa dag.

Men - vilket ändå inte är så konstigt - så började jag ganska snabbt känna mig risig. Huvud, nästa, hals, kropp - ja allt. En lite influensa på g kanske? Som sagt inte så konstigt med massor av människor i direkt närhet i trånga miljöer, luftkonditioneringar och annat. Men de har rätt bra kombomediciner - jänkarna - så jag sökte upp närmaste Wahlgreens för att inhandla en packe multimedicin. Wahlgreens - en av USA:s största apoteksföretag. Och ja visst Kalle Wahlgren om än född i Staterna ligger bakom.



En rejält försenad färja gjorde så att jag inte kunde njuta den sjöutsikt som fanns utanför motellrummet och jag bäddade ner mig och låg och huttrade i lättare feber. Tyckte nog lite synd om mig själv men tog ett gäng både gröna och röda kapslar då jag satsade på att bli hyggligt fräsch i morgon då jag tänkte provsitta en SR-71 Blackbirds cockpit (världens snabbaste flygplan med en toppfart på över 4000 km/h). Och då kan man ju inte vara febrig tänker jag.

Advertisement



Tot: 0.356s; Tpl: 0.018s; cc: 10; qc: 47; dbt: 0.0523s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1; ; mem: 1.2mb