Advertisement
Heaven and Hell del 2. Mest Heaven.
Upp på morgonen till en strålande varm och solig dag. Ringde skatteverket kl 8 prick. Fick prata med en handläggare som direkt faxade ett personbevis till ambassaden och hotellet. Kvart över åtta hade jag altså ett personbevis. Något överrumpad över smidigheten och beväpnad med detta gick jag till ambassade för att vara först in. Blir insläppt i lokalen (som de delar med en mäklarfirma bl.a.)(Jag hade rakat mig och hängt på mig skjortan så jag såg antagligen ut som en holländsk mäklare). På dörren till ambassaden står det “Passärenden Tisdagar 9-10”. Ridå igen? Ska jag vara kvar här ett dygn till? Haffar en holländsk kvinna på väg in och hon ska hämta “någon” angände detta. Efter en minut kommer en man och near jag förklarat min situation säger han “Inga problem, jag skriver ut ett provisoriskt pass åt dig. Det kommer att ta en kvart så gå ut och ta lite luft i solen om du vill”. Ännu mera överrumplad lallar jag omkring i kvarteret runt Jan Willem Frisolaan. En kvart senare har jag ett grisskärt provisoriskt pass! Ambassadsekreteraren berättar att UK är väldigt hårda på pass (de saknar nationellt ID-kort i England utan använder passet) men att man framöver kommer att behöva ha pass i EU i större utsträckning efter en flygolycka i Holland nyligen där det tog tid att fastställa nationaliteten hos de omkomna eftersom de boardat med olika ID-kort.
Fem över nio har jag mitt pass, kl. 10 är jag tillbaka i Hoek. Får köpa en ny biljett över och kommer i slang med en normann på en Bmw 1200 GS. Checkar in och iväg till passkontrollen där mitt emergency passport blir örhört noga synat av en ung passpolis som ser ut som holländare gör mest: Lång, small (tanig) och rödhårig. En hel del frågor ställs på ett nästan amerikanskt sätt. När jag säger att jag har noodpasset för den manliga färgens skull garvar vi båda två och jag börjar förstå att det kommer att funka. Och det gör det! Vid pass tolv så är jag, hojen och fantomen ombord, hojen är säkrad och överfarten kan börja.
Gansak trist överfart, norrmannen är gammal sjöman så vi snackar en hel del sjömanssnack och finner varandra, han är en skön typ som bor i Liverpool och har hus och fiskebåt i Bergen och kör sin beemer mellan de två. Sover en timma och kl. 20 rullar jag a vi Harwich.
En örhört misstänksam immigration officer vill veta “why are you travelling on an emergency passport sir”? Undviker att lura mig på “sir” som inte är vare sig underdåningt eller artigt, bara tomt. Funderar på olika svar men skillnade är milsvidd mellan den hollandske killen och den här snubben så jag sväljer “what’s it to you ya cheeky git” och säger istället att jag tappat mit riktiga. Han nickar eftertänksamt, synar passet med lupp(!!!) och sen blir jag insläppt!!
Åter på vägen! Det duggregnar men det gör ingenting! Slås direct av den dåliga kvaliteten på M12, de engelska vägarna suger jämfört med Europas (ni förstår vad jag menar). Vänstertrafiken är lite knixig i början men efter några kilometre går det som tåget.
Morrar in på M25 och sedan in på A130 och kör över Tower bridge-mäktigt! Engländarna kör surprise surprise som biltjuvar men vid elva är jag frame! Äntligen! Fösrt en skitdag, nu en fantastisk dag! Undrar hur det blir i morgon...
Advertisement
Tot: 0.305s; Tpl: 0.012s; cc: 12; qc: 50; dbt: 0.0821s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
Big J
non-member comment
Grattis!
Nu kan det ju bara blir bättre och bättre... Kusin Vitamin hälsar och tar hand om kusin-blommorna!