Advertisement
Published: April 23rd 2006
Edit Blog Post
Skolan
Denna bild ger inte en uppriktig beskrivning av skolans ohyggliga fasad. Gamla industrilokaler är helt enkelt inget för mig, speciellt då det ser ut som en gammal fabrik inuti... Vad vore våren utan regn, kyla och förkylning? Ja, inte en vår som jag någonsin varit med om iaf...
Ja, eftersom jag inte rest så mycket under Mars månad pga diverse problem med pengar och legalitet så tänkte jag (på allmän begäran vill jag tillägga) berätta lite mer om vardagen har i Lille. Dels för att göra er alla så förskräckta av Frankrike att ni aldrig vågar sätta fot här igen, och dels för att det hela tillfredställer mina narcissistiska behov.
Då så, vart ska jag börja? Jo jag kan väl börja med att förklara varför jag inte kan hälsa på er alla nu på Valborg som det var tänkt från början. Det hela börjar med att mitt pass gick ut nu den sista mars och dessförinnan hade jag skickat in alla papper till Svenska konsulatet i Lille för att förnya den. Tre veckor sade man till mig när jag gick därifrån, och det gav mig två veckor till godo tills jag skulle åka till Uppsala. Ja, som vanligt i Frankrike så är det NÅT som har hänt, och jag har väntat i närmare fem veckor nu på mitt pass. Eftersom jag åker iväg på skidresa till de franska
David, Janine, Marion och Sahib
Janine är en kanadensiska från Ottawa som dansar "Highland", nån sorts dans från skottland som jag aldrig hört talas om förut. Marion är en fransyska på skolan som talar svenska och har praktiserat på franska ambassaden i Stockholm. Sahib är som sagt den galna indiskan... alperna nu så kan jag inte heller hämta passet om den nu finns (vilket jag tvivlar starkt på). Jag vet att det kanske låter rätt tjatigt men jag kan inte låta bli att förvånas av den fruktansvärda ineffektiviteten som råder i offentliga sammanhang här i Frankrike. Det är som att de har lyckats bunta ihop alla inkompetenta människor de kunde hitta runt om i landet och tejpat fast dem bakom skrivborden på alla myndigheter. Eftersom de själva varken kan rymma eller göra ett bra jobb nöjer de sig helt enkelt med att göra allas liv till ett helvete.
Nog med det. Vardagen skulle vi ju skriva om. Eftersom syftet med min tid här i Lille är utbytesstudier så formar sig vardagen runt skolan förstås (nåja, det där var nog lite önsketänkande från min sida). Skolan är möjligtvist den fulaste byggnaden jag någonsin skådat i mitt liv. Det är en renoverad gammal industriklokal som liknar något man tagit ur Orwell's 1984... Endast en sotlungad gammal Lenin-dyrkande Bolshevik från Sibirien kan tycka om den. Den är faktiskt så ful att jag för första gången i mitt liv känner en lättnad varje gång jag stiger in i en skola då jag slipper
Carlos
Spanjoren. Eller putito barrato som jag kallar honom. Hans mor är polska så han har sin polska sida. Kan språket och dricker vodkan... se fasaden på byggnaden väl därinne. Skolan är inte så stor, räknat med alla utbytesstudenter är vi totalt ca 600-700 elever. Bland dessa 700 studenter har jag också sett den vackraste tjejen jag någonsin sett i hela mitt liv. Inte snygg, inte läcker, utan vacker. Men det är nåt läskigt med henne. Hon är ALLTID ensam, oavsett vart man träffar henne är hon för sig själv. Från början trodde jag hon var styckmördare eller nåt men nu har jag kommit på en ännu bättre teori. Hon har pojkvän "där hemma"!!! Det är en ny pandemi som bara drabbar tjejer nuförtiden. ALLA tjejer har pojkvän "där hemma". Mest vanliga symptomen är att hon inte vill gå på en fest därför att han skall ringa. Eller att hon åker hem varje helg för att hälsa på (han åker naturligtvist aldrig till henne). Ibland förekommer det att hon syns med vissa "kompisar" men för det mesta åker hon hem direkt efter kursen i väntan på att pojkvännen skall ringa. Bara lite iakttagelser jag gjort...
Nåja, vidare nu. För att förstå nattlivet måste man inse vissa principer här i Lille. 1) All Fransk techno är bra musik 2) Vi spelar bara bra musik
Hundskit
Om man går på gatorna i Frankike så kan man ofta stöta på denna företeelse. Hundskit är tydligen en väldigt uppskattad gatudekoration. 3) Eftersom alla inte har råd att köpa cigaretter och vi är så givmilda av oss delar vi gärna med oss av röken i andra-hand 4) Vad betyder 0,4 L? Jaha, öl! Men öl finns ju bara i 0,25 L din knäppa nordbo! 5) Vi dansar inte, vi står och stirrar och letar efter slagsmål.
Nu går det att förstå utelivet här i Lille. Det finns några få undantag, och det är där man hittar alla utbytesstudenter (jag undrar varför). Favoritstället heter Australian Bar och vi är här åtminstone en gång i veckan. Snygga brudar, fula killar. Vad mer kan man önska sig?
Det intressanta med Australian Bar är att det ligger i gamla stan här, och i Lille är det väldigt tydligt att gamla stan inte är som staden i övrigt. Mer Porsche, mer Louis Vuitton, mer opererade tjejer och uppklädda killar, mer restauranger och framförallt mer Britter. Vare sig de bor här eller bara gör helg-shopping så är Britterna överallt i gamla stan, och det är alltid roligt att beskåda en diskussion mellan britter och butiksbiträden när båda parter inte kan förstå varandra. Inte undra på att de har krigat mot varandra i tusen år...
Staden
Citadellet
Det är här vi brukar springa. Enda grönområdet av betydelsefull storlek här i Lille. Söndagar här är fruktansvärda då alla barnfamiljer i stan trängs för att rasta hundar och låta ungarna springa omkring. Som sagt, enda grönområdet i övrigt är likt en vanlig storstad i Frankrike, med egenskapen att det finns en tydlig skillnad i arkitekturen mellan de Flamländska kvarteren och de Franska. I de franska kvarteren är det mest grått granit eller vita fasader. De flamländska byggnaderna är med färgglada och har mindre "grandeur". "Grandeur" är förresten ett ord som fransmännen gärna använder för att beskriva mentaliteten som råder här.
Lille har också en tunnelbana som är automatiserad (dvs ingen som styr). Detta har inneburit att nästan ingen bland alla utbytesstudenter har åkt buss här i Lille. Jag vet t.ex fortfarande inte hur det funkar med biljetter och hur man stannar en buss. Har tänkt åka buss en dag bara för att ha gjort det men det finns absolut ingen anledning att ta bussen här! Antingen så går man eller så tar man metro. Får väl försöka samla ihop lite folk och se bussturen som en utflykt eller nåt liknande.
Inköp av mat och dylikt fungerar ungefär som i Sverige. Dvs på supermarknader. Vissa traditionalister envisas med att handla hos specialist-affärer och ute-marknader men kutym är affärer som Carrefour, Champion, Match osv. Skillnaden mot Sverige finns vid kassan där genomsnittshastigheten är en kund per halvtimme. Om kassören känner sig på riktigt topphumör tar det tre kvart. Kreditkort finns inte, utan det man gör är att affären måste få klartecken från banken att ta debitera kontot. Detta tar ganska exakt en minut, under tiden hinner man med en liten tupplur. Enda gången jag försökte använda kreditkort stirrade kassörskan bara på mig och undrade vad jag höll på med. Givetvis hade hon ingen penna heller...
Till sist vill jag bara nämna att jag har åkt skidor i en vecka och det är därför denna blog har kommit upp så sent. Ska nu fortsätta med April-bloggen som möjligtvist kommer att bli den sista från Frankrike. Vi får se hur sugen jag är på att skriva. Hoppas alla har det bra!
Advertisement
Tot: 0.067s; Tpl: 0.011s; cc: 9; qc: 50; dbt: 0.0379s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb