Advertisement
Published: January 16th 2007
Hej!
Nu har vi varit lite pa en vecka i Honduras och inte rest runt utan sloat en vecka pa en o som heter Roatan. Mycket lugn och trevlig o.
Var vistelse i Honduras kunde inte ha borjat pa ett konstigare satt. Nar vi steg ur planet sa stog det tre SWATare, flera poliser och militarer med en massa vapen i handen och vantade pa vart plan. Vi blev lite fundersamma och skramda pa samma gang. Senare inne i terminalen gick det pa sirener och en stor klunga med alla de ovannamnda kom in med en person i handbojor i mitten. Det visade sig att han var en stor mafiaboss som hade transporteras i samma plan som vi. Nasta dag var han pa forsta sidan i tidningen. Det var faktiskt ganska haftigt. Om jag kan min spanska hade han blivit fast for att smugla 500 kg kokain. Satt det upp i nasan!
Fran flygtarminalen tog vi taxi till busstationen for att hinna till bussen till La Ceiba, en hamnstad pa nordkusten. I La Ceiba overnattade vi for att nasta dag ta baten till Roatan. Batresan var inte vart travlig. Sjogang sa helvete. Halva baten och Joonas madde ganska sa illa. Kanske han kunde ha skippat den goda smorgasen pa baten... Inte for att jag skulle ha matt varst bra heller.
Vi checkade in pa ett stalle som hette Valeries. Jag kallar det stalle eftersom hostel later for fint for platsen. Vi hade dock otrolig tur och fick det overlagset basta rummet. Alla andra rum var fulla, sa vi fick en dorm for oss sjalva. Vi bodde hogt uppe i en 60 kvm bungalow med 5 dubbelsangar. Vi hade en terass utanfor med havsutsikt pa vilken vi trivdes otroligt bra om kvallarna. Eget kylskap ocksa som man kunde satta allt "vatten" i. (Min mor ar orolig over mitt supande pa resan, sa vi tonar ner det lite. Mamma, ta det lugnt, vi klarar oss bra.)
Genast nasta dag traffade vi det tyska bandet, Marcus, Baloo, Tobias, David och Marco. De bodde pa samma resort och nu har vi borjat resa med dem. Tack vare dem sa kommer vi att skippa vart nasta flyg, men mer om det senare.
Vi har kommit jatte bra overens, Joonas, Luca och jag, men nytt sallskap ar alltid valkommet. Jag kande mig lite svag den forsta kvallen, sa jag gick tidigt till sangs, Luca likasa. Joonas fortsatt med tyskarna till baren. Joonas berattade hur roligt han hade haft, sa vi stiftade narmare bekantskap med deutscharna.
Vi hade inte dykt pa tva ar, sa vi gick och dyka nagra dagar senare. Tva dyk pa ganska grunt vatten. Vi sag for forsta gangen en skoldpadda. Tva dagar efter det for vi pa nytt och dyka till ett vrak pa over (under?) 32 meters djup. Det var tufft. Vi sag ocksa en tva meter lang murena.
Senare pa kvallen bjod vi pa fest med chips, rom och inte naga annat. Vi firade alltsa min fodelsedag och bjod alla som bodde pa Valeries. Hela tyska ganget, kanadensaren Matt, mariachin Esteban, belgaren Cris, emantan Valerie samt nagra andra. Luca fixade till mojiton at hela ganget och ni kan gissa vem som var DJ. Kanske Joonas? Men vi hade faktiskt annan musik ocksa. David sjunger jatte bra och Esteban, mariachin (trubaduren) spelade gitarr och sjong. Otrolig stamning vi fick till det i var bungalow. Alla sjong at mig. Tack for det! Rommen gjorde sitt ock vi for ut for att dansa. Kan ni tro er att Luca, Joonas och jag dansar. Ingen vacker syn precis, men roligt hade vi. Tyskarna hor nog till de roligaste jag har traffat pa mina resor. De kikkailee och koistailee.
Nu har vi varit tillsammans med tyskarna en vecka. Vi har trivats sa bra med dem, sa igar bestamde vi oss att skippa Belize (inget dykande bland sting-rays och hajar i Blue hole) for att aka med tyskarna till Nicaragua (ingen aning vad som hander). Dom ar jatte "laid back", sa vi tar en dag at gangen. Vi ar nu tillbaka i La Ceiba for att imorgon ta bussen till Nicaraguas grans. Pust, det blir hela dagen i bussen.
Tyskarna ar kanske de basta i varlden pa att spara pengar. Vi har borjat laga mat tillsammans med dem, bade morgonmal och middag. Marcus och Tobias har rest i fyra ar, sa de har erfarenhet av att resa och spara pengar. De ar surfare fran Australien. De reste dit och kopte en Toyota Hiace som de byggde om till ett hem. Dar har de bott nu en langre tid. Vi ser fram emot att lara oss surfa. Resten av tyskarna ar pa ungefar en lika lang resa som vi. Jag tror att vi kommer att ha en rolig tid framfor oss.
Vi kommer alltsa nu att resa genom Nicaragua till Costa Rica. Vi kommer att byta till vastkusten. Nicaragua borde vara billigt, vi maste ta in pa var budget en aning. Belize daremot skulle ha varit lite dyrare, sa battre sa har. Nasta flyg vi tar kommer att ga fran Costa Rica till Los Angeles. Men det ar forst om nago atta veckor.
Det ar roligt att ni vill lasa pa bloggen. Jag kommer inte alltid ihag allt vi gjort, men jag hoppas att jag kommer ihag det masta. Jag kan tyvarr inte satta nagra bilder fran den har datorn, tyvarr. Jag gor det sa fort jag kan. Vi har bra bilder fran festen. Ni kan garna skriva kommentarer eller naga. Tack Kanerva, mamma, Anton och Kajtsu for era.
Vi aterkommer om en tid. Hoppas ni har det bra i Finland. Kalla Finland.... He he....
Nicaragua nasta...
Jens
Advertisement
Tot: 0.063s; Tpl: 0.011s; cc: 6; qc: 45; dbt: 0.0408s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
mammaBritt
non-member comment
Diapami resepti uusiksi.
Härligt att läsa om era ibland ganskaså hurjiga äventyr. Denhär bloggen e en fin idè. Vågar jag ge adressen åt resten av släkten? Njut av resan o Luca... minska på spriten!