Advertisement
Published: January 17th 2009
Edit Blog Post
Min tid har i Centralamerika borjar lida mot sitt slut och om en vecka sitter jag hemma vid middagsbordet och gnabbas med Jimmie, ater mammas goda mat och lyssnar pa pappa prata om vadret under vintern som jag haft privilegiet att aterigen missa! Jennie kom hit den 30e december och sedan dess har det varit full rulle! Har foljer en MYCKET kort sammanfattning, mest for att ni ska fa lite hum om vad jag egentligen pysslar med och i vilket land jag egentligen befinner mig i... 😉
Vi startade var resa med att ta oss en timme vasterut fran Guatemala City till Antigua. Antigua ar en fantastiskt mysig liten kolonialstad. men med lite for mycket turister och som visar upp ett lite for valordnat och rent Guatemala for det kansliga turistogat. Men perfekt for att fira ankomsten av det nya aret! Jag och Jennie inledde det nya aret i hurtig stil och besteg vilkanen Pacaya. Saklart lite bakis efter ett fantastisk nyarsfirande kandes vagen upp liiite for lang, men beloningen var fantastisk! Lavan uppe pa toppen flot som en flod, det var helt otroligt. En fantastisk kick! Vi hangde i Antigua 3 natter och fortsatte sedan vidare till Lago de
Atitlàn som ar en vattenfylld vulkankrater som omgardas av fler vulkaner vilket bidrar till en valdigt naturskon omgivning. Vi akte pa en battur langs sjon och besokte de olika byarna runt sjon som klangde sig fast pa vulkansluttningarna.
Efter tva natter i Panajachel, som aven kallas "Gringotenango" ("place of the foreigner"), styrde vi kosan mot Tacoland (aka Mexiko). Efter 8 timmar pa en buss (en kortisresa med andra ord) nadde vi till slut den mysiga staden San Cristòbal de las casas som ligger uppe i bergen i regionen Chiapas i Mexiko. Om man bara tittar pa kartan verkar det vara precis lika varmt i San Cristòbal som i andra stallen i narheten, men vi glomde att ta hojden i berakning.... Natterna var fruktansvarda! Jag och jennie bestamde oss for att sova i samma sang och dela med oss av var kroppsvarme for att klara oss igenom natten. Dela sang innebar ocksa dubbla filtar att bre pa vara redan pabylsade kroppar. Har besokte vi mayabyar vilket var otroligt intressant och med en toppenguide (som antagligen blev lite trott pa mina fragor) introducerades vi for den mystiska mayakulturen.
Efter San Cristòbal behovde vi varme! (Ni maste komma i hag att
Tikal
Vi hade precis klattrat upp for en 50 hog pyramid och jag stod pa kna precis vid kanten for detta kortet... stackars mig inte har haft under 25 grader pa 5 manader...😉 Sa vi tog oss de 200 km ned till Palenque vilket tog oss 6 timmar, sa tank er hur vagarna maste ha sett ut... Stackars Jennie madde skit hela vagen medan jag underholls med Dolph Lundgren filmer. Framme i Palenque slogs vi nastan omkull av den fuktiga, svettiga varmen och vi tankte: Kan det aldrig vara lagom varmt!? I Palenque besokte vi mayaruiner och fantastiska turkosgrona/blaa floder och pooler dessa floder bildat. De mest fantastiska ruinerna besokte vi dock pa vart nasta stopp: Tikal. Langt norrut, langt inne i djungeln i Guatemala gommer sig dessa fantastiska ruiner som en gang utgjorde den centrala makten i mayariket. Mycket ar redan utgravt, men det basta med hela stallet ar att de berknar att fortfarande 80% av ruinerna fortfarande ska upptackas och utgravas. Sa overallt man gar kanner man fortfarande mystiken...
Nasta mal pa var resa blev Placencia i Belize dar vi tankt spendera iaf 4 dagar bara for att sola och bada. Placencia ar ett ganska somnigt stalle, men vi larde kanna en del roliga manniskor vilket gjorde vara dagar har toppen! De blev dock inte sa manga for regnperioden
hade inte riktigt slutat och nar vadret sa att hela den foljande veckan skulle vara fylld med regn, bestamde vi oss for att dra vidare. Sa vi bytte helt enkelt kust och efter en resa i chicken buses (lokalbussar), fordrojda av olyckor och lite annat smatt och gott kom vi fram till Monterrico som ligger pa Guatemalas Stillahavskust. Detta ska vara en av Guates turistorter, men jag och Jennie fragar oss lite granna var turisterna haller hus. Monterrico ar verkligen en hala, men anda sa otroligt charmig. Tid existerar inte har och stallet har en karibisk kansla over sig. Har bor du dorr i dorr med lokalborna och alla halsar pa varandra pa gatorna. Stranden ar fantastisk. Ca 60 km lang med sin svarta vulkansand stracker den sig sa lang ogat kan na. Hela norra sidan ar tackt av ett trask dar tusentals flyttfaglar for tillfallet hackar och harom morgonen akte vi ut i en bat kl 5.30 for att se soluppgangen och faglarna nar de borjade vakna till liv....
De resterande dagarna pa var resa har vi nog planerat att bara hanga har i Monterrico... Den 21 tar vi oss till Guatemala City och sen aker vi hem
Traditionellt fiske
En man skrammer fiskarna in i natet och den andra stanger in dem... bada tva den 22, men vid olika tider. Det kanns helt surrealistiskt att antligen komma hem... Det kanns skont, men anda lite laskigt att man aterigen ska mota sin outmalade framtid och forsoka gora nagot vettigt av den. Lite av strategin just nu ar att bli sa trott pa detta stallet att jag bara maste aka hem!😉
Saknar er alla sa mycket nu! Snart ar jag hemma och da ses vi hoppas jag!
Massa kramar!
Advertisement
Tot: 0.056s; Tpl: 0.01s; cc: 7; qc: 45; dbt: 0.032s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb