Advertisement
Published: October 24th 2008
Edit Blog Post
Marknad i Suchitoto
Har redan avsatt en del av min budget till smyckesinköp... Helt nödvändigt kan jag säga! Drömmar är vad som driver oss framåt. Sträva efter våra drömmar och nå dessa är en del av vårat självförverkligande som individer. Barn uppmuntras att drömma om sin framtid och vi vuxna säger till dem att ”The sky is the limit” och att de enda som sätter gränser för dessa drömmarna är de själva: inte staten, ekonomiska- eller sociala förutsättningar. Vi lär oss att drömma som en del av vår miljö och vår uppfostran. I El Salvador är verkligheten en helt annan. Många människor här vet inte hur man drömmer för de har inga som helst möjligheter att kunna sträva mot något som helst mål förutom att skaffa mat för dagen, ta sina barn till en läkare, skaffa pengar till en skoluniform, reparera hålet i taket eller rädda i alla fall en del av skörden från att bli förstörd av översvämningarna. Våra verkligheter är bokstavligt talat olika världar. IMU lär kvinnor att drömma. Att de måste tro att en annan verklighet är möjlig. Arbetet här i landet bedrivs på så många olika nivåer och man blir verkligen varse om hur nödvändigt det är att många gånger börja med basarbete. Återigen blir man varse om de otroliga kontraster som genomsyrar detta lilla
Åka på flaket!
Ett supersäkert transportsätt som inkluderar ett bra TD (tvärdrag). Inbyggd rumpkudde rekommenderas. land där jag lever i två världar: den där jag delar otroligt fattiga människors vardag och en där jag har mer pengar att röra mig med än 95 procent av befolkningen.
Nu i slutet av oktober håller regnperioden på att nå sitt slut vilket passar mig alldeles utmärkt! Regnet har de sista gångerna varit otroligt intensivt och gett stora problem i många delar av landet med översvämningar och lerras. Jag hoppas att jag och några vänner kan ta oss till stranden i helgen för även om man hela tiden njuter av värmen här, så är det något speciellt med att få bada och sola lite! Det man normalt gör här, som vi gjorde sist också, är att man hyr en ”Rancho” som är ett strandhus där man spenderar dagen och natten. Jag är lyckligt lottad att ha funnit så många vänner här redan och vi har så fantastiskt roligt! Som bekant så går ju tiden så fort och därför måste man verkligen utnyttja tiden här!
Arbetet på IMU består fortfarande mycket av resor ut på landet tillsammans med personal från kontoret. Jag har nu fått uppgiften att tillverka en kalender med medlemmarna i en av initiativen här som heter
Vart tog vägen vägen?
Vägen utanför Dolores hus var hel och fin när jag anlände i början av september. Nu är det tom svårt för vår 4x4 att ta sig fram. CNI (Comisión Nacional de Incidendia). Detta initiativet består av huvudpersoner från de 13 kvinnoorganisationerna som IMU samarbetar med som har gått tillsammans för att på en högre nivå kunna påverka sin livssituation. Nu i november slutar projektet och därför vill de ha ett minne av projektet där jag ska understryka betydelsen av deras arbete. IMU arbetar mycket med att påverka på många olika nivåer av samhället, något som är nödvändigt då förendringen måste komma från alla håll. Det är verkligen roligt att arbeta med detta, speciellt för att jag får lyssna till kvinnorna om deras livssituation, deras historia och deras verklighet som de lever i varje dag. Jag får också ta en massa foton till kalendern så jag har blivit lite av kontorets lilla paparazzi!
Joel har hittat sig en flicka här nere som är något så exotiskt som amerikanska! Så honom ser jag mindre och mindre av. Vi arbetar med ganska olika saker nu ändå, så det funkar okej. Jag har ju som sagt var mitt eget lilla kontaktnät så jag klarar mig allt även om jag saknar er alla tokmycket emellanåt... Men det är ju skönt att få längta ibland, eller hur? Vad gäller svärmande så har
Party, party!
Vår lägenhet har snabbt fått namnet "Casa de fiesta"! Rymligt, två kylskåp och tre patios: perfekt för fest! jag blivit friad till seriöst två gånger varav en föll ned på knä, men ingenting som intresserar lilla damen! Spännande att få vara lite exotisk för en gångs skull! Men oroa dig inte mamma, jag blir inte kvar här...
Lite mer allmänt sett mår jag fortfarande bra, även om jag för ett par veckor sedan blev riktigt dålig av några små husdjur (parasiter) som bestämt sig för att bosätta sig i min mage! Men här i El Salvador är det lite av en folksjukdom och konstigare att inte ha det än att ha det. Så nu får jag äntligen vara med i deras klubb av riktiga Salvadoraner!
Mina tankar går speciellt till Lisa och Jonas och deras familj. Ni är ständigt i mina tankar...
Besos på er allihopa! Hemma om bara tre månader nu, 23 januari närmare bestämt!
Advertisement
Tot: 0.127s; Tpl: 0.026s; cc: 5; qc: 45; dbt: 0.0867s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb