Advertisement
Published: October 10th 2010
Edit Blog Post
Nu gar det undan!
Vet att vi precis publicerade ett inlagg men passar pa nu nar vi har hittat ett bra internetcafe. Vi har publicerat en massa bilder ocksa som skall vara till detta inlagg samt KL del ett och 2. Pa grund av att vi inte ar helt fardigutbildade i travelblogs upplagg sa har alla bilder hamnat under inlagget KL part 1. Titta darfor dar efter att ni last detta inlagg.
Resan till Cameron highlands Vi hade varit duktiga och kollat upp vilken busshallplats som hade flest avgangar, minst fall av ran och bast priser. Nar vi kom till denna busstation visade det sig att vi absolut inte kunde aka till Cameron highlands darifran utan behovde aka till en busstation som inte ens namnts i Lonely Planet. Smatt fortvivlade gick over gatan i den 40 gradiga hettan och hittade ett starbucks dar vi kunde ata frukost och begrunda var situation. Efter att ha gatt till en turistinfo, ringt overallt, surfat igenom hela internet utan att ha fatt nagon annan info an att vi maste aka till Bukit Jalil som ar den temporara busstationen soder om staden sa bestamde v oss helt enkelt for att aka dit. Det vi
daremot visste var att sista bussen skulle ga 15:30 och klockan narmade sig 14:45 nar vi satte oss pa skytrainet mot Bukit Jalil. Nar vi gick av pa stationen (for ovrigt den station dar scenen i entrapment spelades in) sa var klockan 15:10. Smatt springades hittade vi till den temporara JATTEstationen som var precis sa kaotiskt som man fruktar att en temporar busstation i asien skall vara. En kvart senare sprang vi, dyblota av svett omkring pa den perong som det stod att bussen skulle sta ifran. Pa var biljett stog det P4, 5515. Inget mer... Det betydde tydligen att bussen skulle ha reg nr 5515. En kvart for sent rullade bussen in till det smatt hysteriska paret Jarbur/Sigfridsson som till slut lugnade ner sig nar de sag numret 5515. Glada och fyllda av nyfott hopp rullade vi ut mot Cameron highland.
4 timmar senare och efter den mest spektakulara bussfarden nagonsin rullade var minst sagt skruttigga buss in til stationen i Tanah Rata. Vi hade pa vagen kort igenom landskap som hamtade ur djungelboken mixade med slingervagar som hade ansetts slingriga t.om. av norrman. Detta med en buss som frambringade ljud som skulle fa den mest bitna mekaniker
att dromma mardrommar. Glada att fa komma av bussen gick vi ut i den lilla mysiga byn. Vi hittade hotellet pa nolltid och at en underbar middag pa en mysig indisk restaurant som LP tipsade om. Till Emils STORA missnoje hade han lyckats bli sa forkyld sa han knappt kande nagon smak alls. Innan kvallen tog slut hann vi boka in oss pa en heldags djungelaventyr dagen efter.
Heldagen i djungeln Efter en god frukost pa hotellet sa var det dags for djungelaventyret! Vi var ca 12 pers som for ivag med tva guider mot djupaste djungeln. Forsta stoppet var blowpipe-undervisning i en av Malaysias fa aboriginie-byar. Blowpipe ar deras jaktvapen, en lang papa av bambu som man blaser giftpilar fran (se bilder!). Det ar inte samma aboriginies som i Australien, de malaysiska stammarna ar betydligt yngre (de har bott har i ca 15000 ar). Det finns 4 stammar i Malaysia, och de har alla sitt eget sprak. Staten forser dem med mat, klader och fornodenheter for att halla stammarna vid liv. I Malaysia gar alla barn mellan 7-12 ars alder ga i skolan och lara sig malay, engelska samt deras "modersmal" (helt fantastiskt), sa de ar inte helt
uteslutna fran samhallet.
Efter att Mia visat sina natural-born-hunter-skills (satte pilen mitt i prick), sa var nasta prijek djungletrecking! Efter ca 2 timmars inte helt latt djungelpromenad sa fann vi till slut det som guiden letade efter: varldens storsta blomma, Rafflesia! Den var i sitt sena stadie av blommandet, sa vi kunde narma oss blomman utan problem. Tydligen ger den ifran sig en outhardlig doft de forsta tva dagarna av blomningen, sa man kan inte komma nara den utan att bli kraftigt spyfardig.
Pa vagen tillbaka passerade vi ett vackert vattenfall som det var harligt att svalka fotterna i. Efter ca 4 timmars djungelpromenad sa var vi valdigt hungliga sa vi fick kasta i oss lite indisk mat innan nasta stopp....det som egentligen var den framsta orsaken till att vi tog oss till Cameron highlands: BOH TEA PLANTATIONS. Ojojojojoj vilket stalle! Grona tefalt sa langt ogat kunde na....Antligen har vi fatt se hur man gar te och hur teplantan egentigen ser ut. Det ar en tradplanta som man ser till att halla kort, sa att arbetarna lattare kan na loven. Man tar endast de tre nyaste, grona, bladen nar man skordar (vilket man gor var tredje vecka aret om). Tydigen sa kommer arbetare fran de fattigare landerna i Asien och tjanar "bra" pengar pa att plocka te, precis som vara barplockare.
Efter att ha sett hur de framstaller te sa var det dags far oss att fa smaka pa deras goda te! Malayer dricker framst svart te, och vi testade en av deras favoriter....maste dock saga att vi nog nojer oss med lady grey!
Trotta med ytterst nojda kom vi sedan hem och tog oss en valfortjant dusch! Sedan hittade vi ett bra internetcafe dar vi nu kunde uppdatera var reseblogg. Det har varit supermysigt har i Cameron highlands och det var harligt att komma bort ifran ett 40 grader varmt Kuala Lumpur (har har det snarare haft temperaturer som en sval svensk sommar, vilket underlattade djungelpromenaden!)
Imorgon far vi mot Perhentian, en o pa norra delen av ostkusten...dar hoppas vi pa att ta dykarcertifikat! Darfor kommer vi nog stanna dar i minst 5 dagar. Det finns formodligen inte nagot internet dar sa ni kommer nog inte hora fran oss pa nagra dagar...om ni vill oss nagot sa kan ni na oss pa var Malaysiska telefon: +6016347376.
Ta hand om er, hoppas den svenska hosten ar fin!
KRAM /Emil och Mia
Advertisement
Tot: 0.064s; Tpl: 0.009s; cc: 9; qc: 39; dbt: 0.0337s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
Mamma Nina
non-member comment
Hej Mia o Emil! Man blir bara glad av att lasa om allt mysigt ni ar med om! Och vilka harliga bilder! Just nu tror jag att ni njuter av att dyka och hoppas att allt gar bra med ert certifikat. Det later som om ni har traffat massa mysiga manniskor, det ar nastan det roligaste med att resa. Har hemma ar det idag en ljuvlig hostdag med klarbla himmel och solljuset strilar ner mellan ekarna pa var baksida. Jag har en extra ledig dag som jag inte planerat nagot sarskiilt for, men maste kopa en till fodelsedagspresent till pappa och en till Isabell. En tur in i skogen med en tremos kaffe och svampkorg blir det ocksa. Tank att man skulle bli svamptant pa gamla dar, man upphor aldrig att forvanas av livets olika skeden! Inte lika spektakulart som att dyka bland exotiska tokigt vackra fiskar, jag vet, men njutbart anda! Hoppas att ni hinner se lite av de vackra oarna och inte bara ar forsjunkna i dykarstudier! Massa kramar!