Advertisement
Published: September 22nd 2008
Edit Blog Post
Tre dagar i något slags paradis
I slutet av förra veckan blev det dags att åka till Ban Tha Huean för att genomföra lite inledande intervjuer och installera det som behövs för att invånarna ska kunna använda batterilamporna. Vi (jag, tre tekniker och en tolk) åkte från kontoret i Sunlabobs lastbil på onsdag morgon. Efter drygt två timmar på stora vägen söderut var det dags att parkera bilen och lasta över oss och grejerna i en liten båt som tog oss ytterligare 2 timmar österut på floder som blev mindre och mindre.
När vi kommit iland dröjde det inte mer än ett par minuter innan ett par ungar gick runt i cirklar kring mig och såg ut som om de trodde att jag kom från mars. Under hela vistelsen i byn var det alltid några som bara stod och glodde på mig, ganska lustig känsla.
I Ban Tha Huean bor drygt 200 personer som i stort sett enbart livnär sig på jordbruk och djurhållning. Det finns ingen anslutning till elnätet, men några enstaka har elektrisk belysning som får ström från en traktor e.dyl. En familj har t.o.m. TV som i stort sett aldrig används, men ändå. De har
en folkvald byhövding som sköter kontakten med regionala myndigheter och håller ordning i byn. Detta är ett system som tillämpas även i de större städerna där man har ”byar” om 500-1000 personer.
När det började närma sig middag den första kvällen gick Air och Thong Duean iväg för att köpa middagsmat. Strax efter att de kommit tillbaks dök det upp en grabb med en höna och en anka, Levande så klart. Någon timme senare bjöds det på stor festmåltid med ”sticky rice”, som för övrigt äts till allt i det här landet, och soppor på kyckling och anka. Riktigt gott! Så fort det blivit mörkt tog byhövdingen, som vi bodde hos, fram en flaska laolao som han bjöd allt och alla på. Det skulle bli en hel del sånt under vistelsen. Kvällen blev mycket trevlig och sent omsider hade alla gått hem och det var läggdags. Sovplatser ordnades på golvet på verandan. Hårt men helt ok.
Under torsdagen gick jag och Put, tolken, omkring i byn och intervjuade folk ang. hur mycket de spenderar på ljus i dagsläget och lite allmänt omkring det. Det innebar att vi nästan i samtliga fall blev inbjudna till folks hem och satt
ner och pratade med dem en stund. Det gav verkligen en bild av hur de fungerar och tänker.
När vi gick omkring i byn hände det fyra gånger att en gubbe kom fram med sin dotter och tyckte att jag skulle ta med henne hem. Jag och Put försökte oftast att skratta bort det som lite av ett skämt, men det visade sig att de menade fullt allvar och blev lite besvikna när vi förklarade att jag redan har det bästa jag kan tänka mig och inte var intresserad.
Att vara i en sån här by ger ganska ordentliga intryck. Det mest fundamentala som fick mig att tänka var att alla verkade så lyckliga. Invånarna såg friska och välgödda ut, de har god tillgång till mat och vatten, som de visserligen kokar innan det dricks men ändå. Överallt i byn springer ungar i alla åldrar och leker med allt vad de kan få tag på och när mörkret faller så äter familjen middag tillsammans och efter ett par timmar gå man och lägger sig för att kunna stiga upp i gryningen. Man blir väldigt fundersam över hur fattigdom egentligen bör definieras.
Dessutom börjar man fundera över vilken
makt vi har. Bör vi verkligen föra dessa människor mot det pengastyrda samhälle som vi lever i? Jag tror att verkligen att tanken tål att tänkas, samtidigt som man börjar närma sig något slags maktmissbruk om man undanhåller teknik från människor som troligtvis vill ha den. De är trots allt lika nyfikna på nya grejer som vi är. Förhoppningsvis går det att införa tekniken hos dem, men lära av våra misstag.
I fredags åkte vi tillbaks och till frukost tyckte byhövdingen att det var lämpligt med en avskedssup, eller tre. Man var redan ganska mör efter att ha sovit och suttit på golv i två dagar, de använder helt enkelt inte stolar, och att bli ihälld sprit klockan sju på morgonen var ju ingen energikick direkt. Vi somnade som barn allihop när vi satt oss tillrätta i båten tillbaka.
I lördags var det avskedsfest för Christian som åker hem till Österrike idag. Han har varit här i 3 månader och det var dags för honom att åka hem och plugga igen. Trevlig prick som det har varit skoj att lära känna. Festen blev en kanonlyckad grillfest om som hölls hemma hos mig och Mariano. Grymt trevligt med en
massa folk av olika nationaliteter, både från Sunlabob och andra ställen.
Det här blev ju förbaskat långt. Sorry. Jag vet att det är drygt att läsa vad nån dåre på andra sidan jorden gör i detalj. Ni får läsa så mycket ni orkar helt enkelt.
Hoppas ni har det bra där hemma eller var ni råkar befinna er. Här är det full fart!
Kramkram!
//T
Har lagt upp lite mer bilder på
tokmas.svettas.nu
Advertisement
Tot: 0.118s; Tpl: 0.012s; cc: 5; qc: 46; dbt: 0.0827s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
Kalle
non-member comment
Tjena
Kul att läsa lite om hur det går därborta, verkar ju riktigt kul. Själv sitter jag på jobbet nu och och sen går jag vattenkraften och den globala ekonomin på kvällarna på cemus. Så jag funderar oxå lite över fattigdom och utveckling. Men på avstånd.. heter allt lao därborta eller förresten? underutvecklade jvlar alltså ;)