Advertisement
Published: March 20th 2008
Edit Blog Post
Pachinko
David funderar antagligen på hur man kan tycka det där är kul. Så första problemet var... väska. Min stora resväska var... för stor. Och min lilla axelväska var... för liten. David kom hem och räddade mig genom att jag kunde låna hans väska. Packade ihop allt jag skulle och stack iväg. Mötte uppe David, Emelie, Sofia och Jukka nere i Hirakata och så åkte vi till Kyoto där bussarna skulle gå ifrån. Väl där så hade vi lite tid att döda så vi gick först och åt på en Curry-restaurang. Japanerna gillar curry. Problemet är bara att... det egentligen inte är curry. Smakar mest som en söt sås. Inte alls kryddig på något sätt. Efter det så gick till en Pachinko-hall eftersom vi inte prövat det ännu. Minsta beloppet man kunde spela för var 1000 yen (60kr) och... började spela. Eller ja, försökte iaf. Det fanns bara ett hjul som man kunde vrida på och... Vred man inte alls hände inget. Vred man för mycket kom det små metallbollar som rann ner i ett hål och försvann. Antiklimax. En japansk gubbe som hade flera lådor med metallkulor bredvid sin stol såg hur hjälplösa vi såg ut och kom och hjälpte oss med hur man skulle göra. Första och sista gången. Aldrig stött på
Röka?
Inhaled. Burned. Thrown away. If it were anything but a cigarette, it would surely be crying." Gah, så sjukt snyggt! ett mer meningslösare spel. Emelie skulle inte med till Tokyo så han stack iväg på annat håll efter ett tag.
Gick tillbaka och väntade och väntade. Till slut kom bussen och... man trodde att dom skillade japanerna skulle ha något bra system för kö och bussar men... nej, det var helt klart ett organiserat kaos. Ställde mig och pluggade medan Jukka och David gjorde en insats och kollade var vi skulle. Var vid det här laget ganska trött och såg helt klart fram emot att få sätta mig i en skön stol och sova genom halva Japan och sen vakna i Tokyo...
Till slut kom vår buss, vi fick våra platser och... skulle sova. Men nej. För det första var stolarna hemskt hårda. Det gick inte att luta huvudet på något sätt och den japanska mannen brevid mig envisades med att gå på toa hela tiden. Varje gång med ett lika irriterande "Shank yuu" eller "Eshuuushiz me". Kan det bli värre? Det kan det. Bussredan var på åtta timmar och under den tiden gjorde vi fyra stop. Fyra stop då dom tänder hela bussen och alla japanerna rusar ut, kissar, köper mer dricka, och rusar in igen. Sova?
Ace Inn
När vi först kom till hotellet. Inte att tänka på.
När vi kom fram till Tokyo var vi ganska trötta...
Så då, Tokyo. Världens största stad. Tar upp ett område som stort som Skåne. Mer än dubbelt så stor som t.ex Los Angeles. Tre gånger Sveriges hela befolkning. I en stad.
Som alltid när jag kommer till en ny stad där jag ska vara ett tag känner jag mig ganska... vilsen. Kände så i Osaka första veckan. Kände så i Hirakata när jag kom dit. Och kände helt klart så i Tokyo. Det är så stort att... det är omöjligt att beskriva. Tror inte jag heller förstår hur stort det verkligen är. Gick iaf av vid Shibuya-stationen och vandrade runt lite planlöst. Ville äta frukost någonstans men hittade inget ställe som var öppet vid 6-7 på morgonen. Såg ett McDonalds och tänkte ta en kaffe men... nej, det var helt proppfullt. Vid det här laget kände jag mig redan ganska trött på Tokyo. Det var stort, grått, kallt, fullt med okända japaner och... jag var trött.
Efter att ha gått runt lite i en galleria i närheten till tunnelbanesystemet hittade vi en öppen nudel-affär där vi åt vår frukost. Sofia skulle iväg
Vilse?
Jono och Jukka fixar situationen. och möta sin japanska vän så hon stack iväg.
Efter lite runtirrande tog vi oss iaf bort till Ace Inn där vi skulle bo. Relativt centralt och för 3000yen/natt var det helt ok. När vi kom dit så märkte vi att det var ett slags kisthotell. Där man kryper in i ett hål i väggen och sover. Men ja, vi skulle ju bara fixa och sova där så brydde oss inte så mycket. Och det var ju rätt roligt på sitt sätt.
Nu var klockan ungefär 10. Tog en dusch och när jag kom upp igen så såg jag en siluett mot solskenet genom fönstret stå och titta på mig. Tyckte jag kände igen honom och... när han sen sa "Hello Vincent..." så såg jag vem det var. Det var Jono! Blev helt otroligt förvånad. Tydligen hade han lyckats boka samma hotell som oss... och få sin säng ca 40cm bort från våra... I världens största stad. Helt galet... Men sjukt roligt.
Efter det gav vi oss ut. Promenerade en hel del. Titta på lite kyrkogårdar, tempel och mängder av hus. Gick till en park i Harajuku som heter Yoyogi, köpte frukost och bara njöt av det
underbara vädret och att vara i Tokyo. Nu började jag mer och mer gilla det. Dom här kvarteren var mycket finare och... människorna. Så otroligt häftiga kläder överallt. Och detta var bara början... Hela dagen när vi gick omkring så var det så otroligt mycket balla, snygga, söta, annorlunda människor överallt. Parkerna, gatorna, stadsdelarna. Allt var så otroligt stort och otroligt vackert så... visste inte vad jag skulle ta mig till. Trodde verkligen inte att Tokyo skulle vara såhär. Jämfört med Tokyo är Osaka... ingenting verkligen.
Efter Harajuku gick vi till Shibuya och Shibuya-crossing, världens livligaste korsning. Galet vackert. Älskade varje sekund av det. Där så gick vi till en izakaya och åt och drack tills AgeHa skulle öppna.
Så vid tio-tiden drog vi vidare till AgeHa. Tokyos största klubb. Var en bit ut på industriområdena men det gick rätt bra att hitta. Säkerhetskontrollerna när man skulle gå in var helt galna. Dom gick verkligen igenom varenda liten bit av väskan och kläderna. Blir alltid så orolig vid sådana tillfällen om jag veeerkligen inte har något iaf som dom blir arga över? Men det gick ju bra som tur var.
AgeHa var... jag vet inte riktigt vad
ダメだ!
Mycket saker man ska akta sig för och inte göra i Japan. jag ska säga. Stort? Galet stort. Häftigt? Galet häftigt. Var som om man tagit fem Sticky Fingers eller Kolingsborg och tryckt in i ett hus. Fast i Tokyo. Och med pool och balkong. Med lättklädda dansöser och projektorer i varje hörn. Mer flera våningar. Titta själva på floor guide på
www.ageha.com för att få en bättre uppfattning.
Måste åka dit igen. Måste.
Advertisement
Tot: 0.101s; Tpl: 0.012s; cc: 11; qc: 52; dbt: 0.0535s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb