Advertisement
Published: January 24th 2008
Oj oj, nu har jag mycket att berätta, har haft en del att stå i så hann inte uppdatera igår. Efter senaste inlägget så vart det meningen att vi skulle gått ut och festa men Jetlagget ägde oss och vi somnade istället, vi lyckades dock gå upp vid en normal tid så nu känner vi oss mer vid liv. Onsdagsmorgonen började med frukost på hotellet och sedan stegade vi ut i regnet, jag köpte genast ett genomskinligt paraply a'la Lost in Translation som jag bar runt på hela dagen utan att använda förutom för att posa lite när tillfällena gavs =). Vårat första mål för dagen var lite äkta turistande, vi drog oss till Osakas slott som var en myyycket vacker byggnad men samtidigt så var det en typisk turistfälla och upplevelsen var väl inte riktigt vad vi hade väntat oss, dock så hittade vi en mycket vacker japansk flicka i hissen som vi förgäves försökte få med oss ut senare på kvällen, hon skyllde på pojkvän, sicket trams. Efter lite sightseande och en skum måltid bestående av takoyaki(bläckfiskbollar) så begav vi oss tillbaka till tågstationen för att leta upp shoppingdistriktet.
Väl framme i Nanba som är tågstationen där det
nämnda shoppingdistriktet ska vara beläget hände det en underhållande sak. Det stående skämtet som vi har dragit sen vi kom till Japan är att vi borde skaffa oss en kompass samt en djungelutrustning med machete och hela kittet så vi kan ta oss igenom häckar och dylikt istället för att gå på gatorna som vanliga män. Iaf, när vi kommit fram till Nanba så stod vi vid biljett automaterna och diskuterade vilket håll vi skulle gå åt. Simon sa "jag har en känsla av att dit är öst" medans han pekade åt ett håll. Vincent tittade på han och nickade lite förstående, Simon började mumla om att en kompass vore det bästa köp vi kunde göra, tillslut säger vincent "simon, titta ner" vilket Simon gör och märker att han står på världens största kompass som visar att Simons gissning på vart öst ligger är föga imponerande. Japan - Simon 1-0 =).
Vi smiter ut på Nanba och springer runt en stund, letar lite kläder och har det allmänt gött. Dock börjar vi bli lite trötta efter att ha prommenerat runt i 100 år så vi bestämmer oss för att lite mat skulle sitta bra, vi smiter in på ett
okonomiyaki ställe (en slags japanska pannkakor) där man tillagar sin egen mat. Vi finner en mycket trevlig atmosfär och vi slår oss ner vid ett bord med en gigantisk stekplatta i mitten av bordet. Vi kollar igenom menyn och beställer sedan in 3 olika rätter samt 3 flaskor öl. Vi är hela tiden bekymrade att vi har gjort något fel och vi spanar in alla omkring oss för att försöka få någon slags uppfattning om vad som är rätt och fel. Iaf så får vi in våran mat och detta var lätt det godaste vi ätit sen vi kom till japan, inget snack om saken detta är en mer än en 10:a på poängskalan=).
Fram tills nu har jag faktiskt varit lite besviken över hur områdena ser ut, det var inte alls vad jag hade väntat mig av japan, det skulle ju vara världens mest högteknologiska stad men det ser så sunkigt ut. När vi kommer ut från våran resturang så har det dock blivit mörkt och vi får en smärre chock. Hela staden har förändrats, det blinkar, lyser gigantiska neonskyltar och det är folk överallt. Vi står som förstenade en stund och bara njuter av utsikten och alla
nya intryck. Jag och Vincent så gott som hoppar upp och ner och skriker på Simon att vi måste tillbaka till hotellet och fixa iordning oss så att vi kan gå ut och göra staden!
Sagt och gjort, efter att ha kommit tillbaka till hotellet, druckit en massa, duschat och sminkat oss så bär det av ut mot Osaka, Simon följde dock inte med eftersom han fann det mer underhållande att prata med sin flickvän över skype än att följa med oss(Jag tror att Simon inte riktigt uppskattar våran syn på livet, universum och allting 😉 ). Ivf så blev det plötsligt dags att försöka hitta på egen hand, vi har alltid gått i simons fotspår medans jag och Nano(Vinc) har spanat in alla japanska flickor omkring oss.
Det gick bra dock, nåt måste man snappat upp och efter lite velande anländer vi till Umeda station, vi har hört att Captain Kangaroo ska vara en bra pub så vi har planerat att fråga oss fram dit, vi hittar några killar som verkar värda och vi börjar snacka med dem. De har inte hört talats om den här puben men de frågar om vi vill hänga med till en annan
bar istället och träffa massa söta japanska flickor, vi följer lite tveksamt med eftersom vi inte förstår bättre men efter lite om och men så får vi reda på att det är ett ställe som man får betala en massa på(killarna var tydligen anställda där för att locka till sig kunder och vi gick i fällan som dumma får). Vi lyckades fly undan med några ursäkter om att vi ville hitta ett ställe som man kunde dansa på och försökte fråga oss fram igen, efter ca 20 personer som inte hade en aning om vart detta ställe låg så vart vi rätt nedstämda, vi började fråga efter ett bra ställe att gå till men tydligen så är japaner kassa på att ha kul.
Tillslut hittade vi en kille som sa att vi var på fel gata så vi tog en taxi till rätt ställe och efter att ha hoppat ur taxin så hittade vi snabbt till puben. Detta stället var dock en besvikelse, litet var det och knappt några japaner hängde här, verkade va en pub för gajins mest. Vi hittade en söt mexicansk tjej som vi började prata med och efter en stund kom en av de anställda
fram och började snacka med oss, vi bestämde oss för att ta en öl, snacka lite mer och sen dra vidare till ett annat ställe. En sak jag gått och oroat mig för ett tag fick jag dock reda på här, brännmärken var ok att gå in med på public bath houses, bartendern fick en smärre chock när jag drog upp tröjan och frågade om jag blivit utsatt för domestic violence, medans vincent vred sig av skratt så mumlade jag något om att jag snarare blivit utsatt för Domestic Vincent... Ett underhållande ögonblick på min bekostnad men men... Vi drog därifrån efter en timme ungefär, fick telefonnummer och mail adress av mexicanskan och hon tyckte att vi skulle höra av oss om vi ska ut i osaka igen.
Vi fick rekommendationer av tjejen att gå till en klubb som hette Peach eller något i den stilen så vi började fråga om vägen än en gång, men det fick vi inget ifrån och tillslut kände vi oss besegrade så vi tog en taxi tillbaka till hotellet en aning nedstämda. Osaka - Gaijins 1-0.
Efter att ha vaknat lite senare än vanligt så begav vi oss ut på stan för
att fixa frukost, vi hade planerat att besöka ett tempel denna dagen men efter lite övervägande så gav vi upp den idén. Vi åt frukost på ett skumt ställe med en sjukt högljudd tant som gapade ut välkommen med en stämma som kunde väcka de döda. Frukosten bestod av soba noodles och lite annan udda mat, ingen höjdare i mitt tycke, det blir en 1:a där. Vi sprang runt på stan och jag inhandlade nya skor samt lite kläder och handskar(tappade bort en av mina gamla så blev tvungen att skaffa nya, sorry mom), måste bara säga att jag äääälskar att shoppa här, det finns ett sånt sjuuukt utbud av snygga kläder och skor så jag vill nog aldrig shoppa i göteborg igen....
Vincent har börjat sin transformation till den japanska klädstilen och det ser ut som han kan komma att passa riktigt bra i den, jag kör dock på på min emo stil ett tag till, hittade ett par fräcka items här =).
Nu sitter jag i skrivande stund på hotellet och väntar på att Vincent ska göra sig klar så vi kan gå ut igen och ta revanch på Osakas uteliv.
Puss och kram till alla
er där hemma i sletna sverige :D.
Här har vi en videodokumentation på hur det gick efter vi frågat de första killarna =)
Advertisement
Tot: 0.08s; Tpl: 0.013s; cc: 9; qc: 45; dbt: 0.0538s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
