Advertisement
Published: January 28th 2008
Edit Blog Post
ホーム
När vi gick upp imorse var det SOL ute. Jättehärligt. (Ser nu att man kanske inte ser det så bra på den här skuggiga bilden men det var väldigt skönt). Hållplatsen vid Juusou. Döda-döda-döda. Så kände jag imorse när Simon glatt hoppade upp och började packa sin väska. Det var en lång hemsk morgon. Packade och checkade ut från hotellet. Trots hjul på väskan var det ganska jobbig att dra den. Så tung var den.
Att hitta Keihan-sen till Hirakata var inget problem och det gick fort att åka också. Vi var hemskt trötta och skrattade åt allt på tåget så alla japanerna trodde vi var galna säkert. Väl framme gick vi till en liten restaurang som hette Trois Maison och åt lite mat. Med smält ost. Dom gillade att ha smält ost på allt på den restaurangen... Helt okei var det iaf.
Sen hittade vi taxi-noriba och Simon åkte iväg till sitt seminariehus och vi till vårt. Fick även servetter av chauffören med företags reklam på. Ibland tycks hela Japans samhälle uppbyggt av servetter... Våtservetter för dom som har råd. Man får dom överallt, dom trycker dom i händerna på en när man är på stan också. Ren om händerna blir man iaf.
Väl framme mötte vi honom iaf för att alla skulle registrera sig i vårt hus. Några japaner satt och tog emot registringarna och visade oss runt lite
Hirakata Shi
Så var vi äntligen där. Eller ja, äntligen och äntligen, tågresan tog bara 40 minuter eller något sånt. Var förberedd på mycket värre. snabbt. Hon tyckte vi var väldigt duktiga på japanska och frågade var vi kom ifrån så vi sa Sverige. Då sa hon "Aha, det är därför. Alla som kommer från Sverige är alltid jätteduktiga." Lite kul att höra.
Fick vårt rum, massa papper och information och blev sen lämnade där. Visste inte riktigt vad vi skulle göra sen så vi bara gick runt lite i rummet. Just nu bor det en kandensisk kille i vårt rum också men han ska flytta ut nästa vecka. Hette Andy och verkar lite skum men väldigt trevlig. Var sjukt duktig på japanska också visade det sig.
Kom en kille när vi stod i loungen och frågade japanerna där:
Him: I heard there were coming some Swedish guys today?
Hörde det så kom gick fram från bakom en vägg.
Vincent: Ehm... yeah, that would be us?
Him: Ah... ehm... tjaba?
Vincent: Haha. Hej.
Kändes rätt konstigt att träffa en annan svensk bara efter såhär få dagar här. Han hette iaf Fredrik och verkade väldigt trevlig. Han har redan varit här ett halvår som de flesta vi träffar här. Min avundsjuka når inga gränser.
Efter det mötte David Simon och fick
Kansai Gaikokugo Daigaku
Skylten vid skolentrén. Ganska snitsig tycker jag. höra att Emelie och Sofia kommit så vi gick över till deras hus och mötte dom. Jetlaggade men hemskt glada. Det skulle vara en litend tour till en matvaruaffär som vi tänkte kunde vara bra att vara med på så vi gick med på den. Den var ganska meningslös och vi gick snart därifrån. David, Sofia och Emelie gick och åt medan jag och Simon gav oss ut på jakt efter en nätverkskabel. "Elektrokaffären? Ja, tio minuters gångväg dit." 10 minuter senare. "Kezi Denki? Ah, fortsätt tio minuter så ser ni det." Och ytterligare 10 minuter senare. "Ja elektronikaffären? Ni är snart framme." Men vi kom fram till slut iaf och köpte kabeln.
Tog sen en lång krokig väg genom Hirakata på massa smågator med galet söta små japanska hus överallt. Dom som har trädgårdar har verkligen jättefina med otroligt välklippta träd och buskar.
Kom tillbaka ensam och snacka med Andrew ett tag tills Simon ringde (på rum-telefonen, inte lyckats köpa mobil än, grrr) och beklagade över att han inte fick laga mat på sitt hus. Det får inte vi heller på vårt hus den första veckan men vi får iaf koka vatten. Och eftersom Simon inte får
gå in i mitt hus och jag inte i hans så fick vi mötas på bron (går en inglasad bro mellan våra två hus) och ta hans Cup Noodles, koka vatten, hälla på dom och sen gå till bron och ge honom den. Vissa regler här är helt galna. Gjorde även lite nudlar själv och åt dom medan jag tittade på sumobrottning på TV:n.
David kom tillbaka och nu planerar vi vad vi ska göra ikväll. Andy rekommenderade en bra izakaya mittemot vår skola så kanske går dit sen. Dock låser dom grinden 10.00 ikväll och vi har inte fått några nycklar än... Lite jobbigt. Men men.
Nu har David bäddat färdigt sin futon och LAGT sig. Det får han inte göra. Han kommer somna. "Men jag har frusit enda sen jag kom till Japan ju...". Trams.
Advertisement
Tot: 0.141s; Tpl: 0.018s; cc: 7; qc: 51; dbt: 0.11s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb