Advertisement
Published: September 10th 2008
Edit Blog Post
Hejsan alla mina vänner!
Tolv dagar har nu passerat av min vistelse här i Sydamerikas minsta, men också mest tätbefolkade land: El Salvador. Landet är fantastiskt frodigt med otroliga landskap som breder ut sig i dalar och vulkaner. I detta subtropiska klimat är inte årstiderna indelade som våra, utan här finns snarare bara sommar och vinter. Vi är nu i det som de refererar till som vinter, som också är deras regnperiod. Detta innebär att det regnar nästan varenda dag med en intensitet och mängd som varierar. Här kan det falla 250 mm i ett enda regn! Så fuktigheten kan vara lite jobbig i bland, men då det ju aldrig blir kallt överhuvudtaget så gör det inte så mycket att bli genomsur!
Jag och Joel, min volontärkompis, kom fram till San Salvador som huvudstaden heter, den 28 augusti. Då vårt arbete inte skulle börja för än måndagen den 1 september, så hade vi lite tid att både bli av med vår jet-lag som är på 8 timmar och att känna oss för lite i staden. SS är ett myller av intryck och kontraster, precis som den verklighet jag upplevde under mina tre månader i Peru. Till en början kändes det
Taller
En workshop i de vastliga delarna av landet gallande HIV/AIDS. helt omöjligt att orientera sig, något som kändes än lite jobbigare för mig som gillar att ha koll på var jag befinner mig. Så till en början var det mycket: -Och vad har vi norr och söder i förhållande till var vi befinner oss? Men som tur del så skuggas staden av en hög vulkan som många gånger hjälper till med orienteringen då begreppet skyltning är just ett begrepp...
Till en början bodde vi hos den andra av IMs (den svenska organisationen jag åker med) organisationer här nere, dvs den av de två vi INTE ska jobba på, som heter ANADES. De har lägenheter, eller rum med separat kök, där korttidsvolontärer eller andra besökare kan bo. Det fungerade bra och vi lärde känna mycket människor, men vi kände ändå att det vore skönt med något eget. Så efter några dagars letande hittade vi det perfekta stället! Här bor vi precis bredvid vad Lonely Planet refererar till som mer eller mindre ”The Entertainment zone” och vi har kanske 20 minuters promenadväg till kontoret. Här finns varsitt sovrum till mig och Joel, två badrum, kök, matsal/vardagsrum, kabel-tv, ”varmvatten” (eller va?) för 150 dollar var i månaden. Vad hyresvärden dock inte berättade
Posters!
Nagra tjejer i en ungdomsgrupp satter upp afficher om deras "reproduktiva och sexuella rattigheter", rakt oversatt, i Suchitoto. om var de tillhörande, lite otrevliga husdjuren, dvs kackerlackorna. Jag har ju sett en del i mina dagar (haha!) och dessa är rätt så stora... Men i dag har vi storstädat och ”pestiserat” lite, så nu ska de väl snart vara borta!
Vårt arbete, som startade i måndags, kommer bedrivas på en organisation som heter IMU. IMU är en kvinnoorganisation som arbetar mycket med social och ekonomisk utveckling, kapacitetsbyggande och information om främst HIV/AIDS till både kvinnor och ungdomar. Just nu har de initierat en nationell reklamkampanj gällande ekonomiskt våld och orättvisa som mycket hänvisar till den sneda fördelningen av hushållsarbete mellan män och kvinnor och att deras insatser i hemmet borde belysas mer. Många gånger måste de ju jobba i hemmet och samtidigt ha två arbeten för att överhuvudtaget överleva... Vår konkreta roll inom organisationen är ännu inte bestämd, utan till en början ska vi bara få besöka alla de projekt och de gräsrotsorganisationer de stödjer ute i landet.
På IMUs kontor är de iaf jättetrevliga och tar mycket god hand om oss. Detta gäller människor i allmänhet, ger man ett leende får man blixtsnabbt ett tillbaka. För det är klart att de tittar lite extra då lilla Sandrita inte har så lätt att smälta in... Jag känner mig aldrig rädd när jag går på gatorna, men sen bor vi i ett bra området samtidigt som inte rör oss ute så sent på kvällarna. Det är lätt att bli så bekväm så att man tummar på säkerhetsåtgärderna och det är då det såklart blir farligt. Det gäller att komma i håg att staden också vimlar av ”Maras” (Mara Salvatrucha) som är ett okänt gäng både i ES och i USA dit många emigrerat.
Hoppas ni alla mår bra därhemma! Tänk nu på att tiden går fort och att jag snart är hemma, så längta inte i hjäl er!😉 Förövrigt ligger det nya bilder i galleriet El Salvador...
Kramar
Advertisement
Tot: 0.066s; Tpl: 0.01s; cc: 6; qc: 45; dbt: 0.0434s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
Camilla Löving
non-member comment
Kul å höra att allt är bra med dig!
Hej Gumman! Vad kul att höra från dig. Alltid lika kul att läsa om ditt liv borta i en annan världsdel och skönt och höra att allt är bar med dig! Var är Joel ifrån tro? Måste vara jätte givande att arbeta med dessa projekt- kan tänka mig att det kan vara jobbigt ibalnd med, med fattigdom och så vidare. Du ska veta att du är saknad- men som du skriver så går ju tiden så fort så snart är du hemma igen- och det gör oss alla här hemma lyckliga (även fast man i Öret inte hinner märka det på samma sätt då vi ses alldeles för sällan hur som:) ) Här hemma börjar det bli riktigt kallt. Var och simma förrut och när jag kom ut var det riktigt kyligt i luften så det var bara hem o vrida på elementen igen:) Även skolan har börjat igen och nu läser jag Markandsföring på C-nivå vilket passar mig utmärkt- Känns som om att jag äntligen hittat rätt! Ta nu han dom dig, och fortsätt skriva inlägg så man vet att allt är bra med dig där borta! Pussar o Kramar från nummer 7 Ps:Martin hälsar så gott!