På resa till Sandra i Australien

---

Andra dagen (och den sista, för den här gången) i Seoul.

Tycker jag kom in i rätt tid hyggligt snabbt. Tror det är åtta timmars skillnad mot hemma så lite förvånande. Vaknade hyggligt utvilad och planen för dagen är att besöka ett jättestort tempel, gå på matmarknad och leta upp nånstans där jag kan se på bronsmatchen mellan Australien och Sverige.

Då jag ska flyga ut tidigt på söndag morgon snålade jag in på hotell, tänkte ta några - typ sex timmar i en vilstol på loungen på flygplatsen och innan dess skulle jag "dygna" som Sandra brukar säga. Jag tror det betyder att man hänger i så länge det går innan man åker iväg nånstans och jag antar att detta dygnande kombineras med alkohol.

Eftersom jag inte reser med incheckat bagage så behöver man ju inte vänta på att någon incheckning ska öppna några timmar före avgång utan man kan ju checka in digitalt och då gå och slagga på loungen. I teorin.

Frukost blev take-away-rester av den enormt starka kycklingen jag inledde min matresa med. För att funka som frukost blev den sköljd med vatten så att det starka for ut i ett avlopp. Som det starka brukar göra.

Varmt som sjutton typ 35 grader så det går åt mängder av vatten och då knalla runt på ett enormt tempelområde e väl inte en helvass plan. Men det stod på min lista så det var bara att genomföra.

En grej med att åka solo är att man får stå för alla beslut helt själv och blir det tjafs om nåt så får man tjafsa med sig själv om hur j-a klantig man är som går av på fel t-banestation eller går och äter på ett pajjigt ställe bara för att det var extra billigt. Och ja - jag tjafsar med mig själv ganska mycket och jag kommer på mig själv att jag faktiskt snackar högt med mig själv och kommenterar högt och lågt. Folk tittar lite undrande på den mumlande svensken men jag låtsas som om jag snackar i telefon och att man inte kan se min gömda hands-free. Men jag gillar det på nåt vis, visst kan bli lite ensamt och att man inte har någon att dela intrycken med och kanske få en annan vinkel på intrycken. Men i det stora hela tycker jag det funkar och det blir nog lättare att få kontakt med andra människor som då är givande på många olika vis.

Efter att ha knallat runt på tempelområdet och flugit på flera Australiensare om de hade nån koll på var kvällens fotbollsmatch kunde ses började jag bli lite hungrig. Jag hade fått en försmak på Syd-Koreas fantasiska streetfood kvällen före och tänkte löpa linan ut och gå på en riktig lokal marknad där street-food står i centrum.

Jag fyller på med namn senare - sitter nu på Narita, Tokyo o är på väg till Nya Zeeland så huvudet är sprängfyllt med saker som måste nedtecknas och jag kommer inte ihåg alla namn. Men en väldigt berömd marknad. Helt galet - jag har aldrig upplevt nåt liknande i hela mitt liv och jag hamnade hos en snäll koreansk tant som hade koreanska pannkakor med tillbehör. Koreanska pannkakor är väl kanske inte riktigt pannkakor utan mer som tjocka rårakor fast gjorda på mungobönor och till det serverades det olika friterade grönsaker och en sojabaserad sås med gul lök och chili i massor. - Starkt igen - men såå gott. Och för småpengar satt jag och åt i närmare timmen, tanten bara lassade på mer och mer och jag hade läst att det är otroligt dålig stil att säga nej till mat och ännu sämre att lämna mat så jag är nog klar med mungobönor för ett tag.

Jag satt bredvid en koreansk gubbe som trugade på lite av hans mat oxå - några typ riskakor som skulle doppas i nån, återigen, stark sås typ siracha. Ingen engelska utan kroppspråk.Och mycket leenden.

Som på så många andra ställen kan en del yngre engelska men de äldre - nope. Men det är lite lustigt med koreanska. Språkmelodin är åt det svenska hållet. Många gånger har jag hört nån som pratar svenska men när jag vänt mig om är det några koreaner som snackar med varandra och definitivt inte på svenska.

Jämförelsevis är det väldigt få västerlänningar i Seoul. Det känns som om turisterna framförallt kommer från Asien så man blir lite extra uppmärksammad och glädjen blir stor om man plockat upp lite ord och fraser. Koreanerna är väldigt vänliga och hjälpsamma utan att vara påflugna.

Det är en enorm skillnad mellan generationerna och jag har funderat en del på om det oxå ger slitningar. Den yngre generationen är - försiktigt uttryckt och på ett skönt vis - helt utflippade. K-pop-kulturen genomsyrar allt och fåfänga är ett genomgående tema. Man vill synas och ta plats. Det kan man inte säga om de äldre som har en helt annan syn på livet. Nu generaliserar jag så klart och jag målar med den breda penseln. Och en massa high-tech på det. Det är ett rackarns pling-plongande överallt, människor som hyr profesionella studios blligt för att sjunga och spela in videos på sig själv. Överallt finns det såna typ rum där de står och tjoar. Sedan oxå överallt fotostudios där man tar fotografier på sig själva med nån skön K-pop bakgrund - tror jag.

Nåväl efter en enormt lång promenad - jag har gått hur mycket som helst men det har oxå varit ett sätt att så fort som möjligt plocka in så mycket intryck som möjligt hur vanligt folk har det.

Nu var det dags att hitta något ställe att kolla på Matchen. Australiensarna hade inte gett något och egentligen inte google heller - fick fem träffar eller nåt sånt på "sports bar seoul". Men det var ett ställe med bra recensioner där det påstods att där fixade man fram den match man ville se på. Sagt och gjort - mot Beer o ´clock i Hongdae. Och yes de visade matchen på fem skärmar.Inga jättemängder med intresserade och några svenskar syntes inte till men skitsamma. Bira och bronsmatch på andra sidan jorden. Det funkar bra.Jag är inte så kräsen.

Men mitt i ett svärande på grund av en klantig svensk passning vänder sig en snubbe om och noterar på klingande dalmål att jag är från hans hemland. Jag blir inviterad till bordet där förutom Jakob, Gregg från Australien och, sorry har glömt ditt namn men de flesta heter :Lee, Kim eller Park så det var nog något av dessa. Vi hade en otroligt trevlig kväll tillsammans. Gregg är lärare på universitetet i Seoul sedan tjugo år och allt erftersom matchen pågick blev han mindre kaxig och till slut riktig trevlig och undergiven på ett sätt som folk från Down Under aldrig är. Han gav mig faktiskt förutom ett leende en Vegemite sandvich fast i form av en pizzabit - men han var ju oxå i ett rejält underläge efter ett tag. Jakob - dalmas från Falun är en typisk statsvetare. Han har varit i Seoul och pluggat till och från genom åren och skriver sin master där. Men som statsvetare är - de kommer knappt ifrån studierna. Det är alltid en konflikt till som måste forskas på, alltid ett stort demokratiskt problem som måste vändas ut och in. Annat är det med oss jurister. Läsa hårt och koncentrerat sen iväg ut i arbetslivet för att casha in. Sedan Kim-Lee-Park - youngstern i sällskapet som med sina 190 måste vara en av Sydkoreas längsta personer. En riktig bra och intelligent kille som hade en massa intressanta frågor om Europa och europeer. Hur skulle du själv rangordna tyskar, italienare, engelsmän och fransmän när det gäller hur otrevliga de kan vara? Det blev en lång utläggning -å ena sidan - å andra sidan. Men svenskar - ja jäklar vad trevliga och vettiga vi är.

En lång kväll i trevligt sällskap byttes mot att åka till hotellet för att hinna med sista tunnelbanan ut till Incheon. För att där kvarta på loungen och kanske ta en liten night-cap.

Webincheckningen funkade inte så jag tänkte fixa det i incheckningsautomat i stället. Funkade inte heller på grund av läsfel på mitt pass. Ingen som kunde hjälpa till då all incheckning var stängd och skulle öppna igen kl 05. Så det var bara att tugga i sig att det blev en flygplatsbänk och kranvatten istället för en divan och en GT. Där rök min vila och borttappade jetlag.

Checkade in tidigt och hann med en snabb frukost på loungen och sen iväg till Japan och Tokyo.

Seoul finns kanske inte i allas res-bucket-list men jag uppmanar er att lägga till denna fantastiska stad. Gillar man man mat och i synnerhet streetfood och hålligång, människor och kultur som känns igen lite grann men ändå så skönt främmande är detta platsen. Jag trivdes som fisken och jag kommer definitivt tillbaka och jag kommer träffa grabbarna och Falu-Jakob på Beer o ´clock igen då han om tio år kommer doktorera i Vietnamesisk politisk historia under 1800-talet och det två kontakter dåvarande politiker hade med Sverige.

Bilder kommer

//micke

---