Advertisement
Published: November 3rd 2007
Edit Blog Post
Just nu befinner vi oss pa Borneo, men forst tankte jag beratta lite mer om Thailand. Fortsatter nagonstans dar Brita avslutade.
Efter tigertemplet o Kanchanaburi tog vi oss med buss ned till Hua Hin. Pa lokalbussen vi akte var dorrarna oppna for battre vadring och tv:n pa hogsta volym med en dubbad amerikansk action/valdsfilm. Saker och ting ar underliga. Val i Hua Hin blev vi lite lurade att betala overpris for en taxiresa som varade under 50 sekunder till stallet vi bokat plats pa. Jaja, det kunde vara varre.
Efter den ratt harda sommaren tyckte vi att vi fortjanade nagra dagar pa stranden. Riktig semester liksom. Gjorde inte sa mycket annat an just det. Jo, det forstas. Jag (Josephine) fick en slang av turistdiarre med tillfoljande krakning. Harligt. Dukoralen ar en bluff. Fungerar hittills bra for Brita dock.
Sol, bad i havet och tarningsspel - Farkle, the best - dels sjalva men ocksa tillsammans med svenska Tommy som bodde pa samma stalle som vi och tillsammans med grabbarna som arbetade med att borsta bort sand fran de ratt slitna solstolarna och flytta runt parasollerna.
Var ocksa till ett aptempel uppe i bergen. Lang, svettig promenad och val
framme insag vi att apor inte ar ett favvodjur. De turistvana aporna konfronterade oss direkt och ranade mig pa min platskasse innehallandes en tom vattenflaska. De fick behalla bytet utan diskussion. =)
Tillbaka till Bangkok en natt och sedan vidare till Borneo via Kuala Lumpur. Efter att ha hort vilka problem man kan fa med fel stamplar i passet (av Tommy, namnd ovan) sa ar vi noga med att kolla detta. Och det verkar vara manga stamplar inom Malaysia och den Malaysiska delen av Borneo. Tydligen har det till och med varit problem for Malayer med visum till Sarawak o Sabah (som de Malaysiska delarna av Borneo heter) trots att detta tillhor samma land!
Borneo kanns otroligt exotiskt. Som att man ar med i en naturfilm. Som om ingen varit har tidigare (vilket inte ar fallet, manga turister) - som om det ar ett privilegium liksom. I Bintulu var vi, som det verkade, de enda vita. Endast en natt i Bintulu och vidare till Miri med buss.
Miri bjod pa smastadskansla trots sin storlek. Var pa petroleummuseet, dar Brita i stor gladje tryckte pa diverse knappar for att se vad som sker med olika saker relaterade till
den for Borneo viktiga oljan. Tillsammans med Jo, en kanadensare som rest runt i varlden i 14 ar samt amerikanen Eric "the red" sag vi stadsparken i kvallsmorkret. Romantisk atmosfar och vard att se.
Nasta anhalt var Gunung Mulu National Park. Kand for sina grottor och ett av varldens storsta grottsystem (allt ar annu inte helt kartlagt.) Kalkstensgrottor. For ovrigt massa djungel, vaxter, trad, insekter (alla dessa vackra fjarilar o malar,) odlor och flygande vandrande pinnar (?). Brita fick aven se ormar o jattespindlar; detta var i Racer Cave.
Brita om Racer Cave...
Ok, det finns spindlar som ar storre, mycket storre an fagelspindlar. De var sa stora att jag inte ens var radd for dem langre. Om man tanker sig en fagelspindelskropp men med ben som stracker sig over ett a4, sa stora var dem.
Racer Cave var lite mer klattring i och ibland undrade man faktiskt om det inte hade varit bra med nagonslags sakerhetslina. Speciellt nar var guide forklarade att en man trillat ner pa ett stalle (i ett hal) precis innan vi skulle klattra over halet kandes som att en lina inte hade varit fel.
Det fanns aven ormar i grottan. Overhuvudtaget sa fanns
det mycket mer liv i grottan an vad jag hade trott for att vara kolsvart morker. Ormarna klattrade utan problem upp for vaggarna. De fangade fladdermoss.
Jag(Josephine) foljde inte med eftersom jag (maste jag erkanna) hade jattetraningsvark efter att med nod och nappe bestigit och kommit ned fran the Pinnacle trail. Detta var en upplevelse dock! 2400 m med en stigning pa ca 1200 meter! Summa summarum: ganska brant (orkar inte rakna ut med vinklar osv, vilken den genomsnittliga gradstigningen blir...) Tog oss knappt fyra timmar upp och i lite olika grupperingar kom vi ned. Brita var forst med 4 timmar ned och jag behovde ca 6 timmar ned. Jag var sist, med guiden Undi. Han berattade for mig (nar jag sade att jag hatade the Pinnacles) att ibland maste man bara face the facts... =) Jag kampade ganska rejalt pa slutet namligen och kan fortfarande idag kanna av mina ben, da var det i mandags vi gjorde detta och idag ar det fredag... Denna tur var sammanlagt tre dagar, forsta och sista dagen bestod av en 8 kilometers vandring (3 timmar) i djungeln till och fran Camp 5 (basen for vandringen) samt en timmes batresa pa floden. Gruppen
vi reste tillsammans med var bra! Hade kul och bra gemenskap, mycket viktigt nar det galler sadana har gruppturer.
Sag flertalet grottor. I Clearwater Cave sades det att om man badade i vattnet skulle man forbli ung, drack man av det skulle man bli ododlig. Huruvida detta stamde vet vi inte, men vi badade i och for sig senare i samma flod, men en bit langre bort. Hm.
Bat Cave bjod pa stor naturunderhalling. Denna grotta har ett invanarantal pa 2 till 3 miljoner - fladdermoss! Efter att ha sett dem sittanden i klungor i grottaket och kannt den starka guanolukten (fladdermusbajset=) gick vi ut och satte oss pa askadarplatsen. (De hade faktiskt byggt detta...) Nar cikadorna med sina starka ljud markerade att skymningen borjade komma, borjade fladdermossen flyga ut ur sin grotta i stora omgangar. I langa, ringlande band kom de ut ur grottan. Haftigt att se, trots att de mest liknade sma prickar mot himlen.
Vi har nu lamnat Mulu, befinner oss i Kota Kinabalu och nasta gang vi skriver, har vi forhoppningsvis sett Oragutanger, Nasapor (Probiscous monkeys), gjort nagon flodtur och sett mer av Borneos djungler.
Advertisement
Tot: 0.347s; Tpl: 0.131s; cc: 13; qc: 56; dbt: 0.1162s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 2;
; mem: 1.2mb
Yvonne
non-member comment
Gräddhyllan
Vilket roligt kort på de där ensamma fladdermössen. Var det på gräddhyllan ni fotade de där? Resten av pöbeln bor i stora skockar i miljonprogram?! :oD Och vad otroligt vacker den där racersnake är! Helt enormt fin orm. Vilka fina upplevelser ni får trots ibland tunga steg med Undi. :o) Kul också att ni numera är odödliga. Det öppnar ju för ett helt nytt resande...The Daredevil Josephinian and Brita tour.