Advertisement
Published: February 8th 2009
Edit Blog Post
Jetlag-morgon.
Då vaknar man tidigt, läser och väntar in morgonen. Ganska mysigt faktiskt. Vaknade såklart vid fyra idag eftersom vi la oss så tidigt. Men det känns hemskt skönt iaf. Öppnade fönstret och möttes av en helt fantastisk skyline som badade i morgonljus.
Efter att ha dragit oss och väntat in dagen lite så gick vi och letade frukost. Vi behövde inte gå långt då ett öppet cafe precis mittemot hotellet var öppet. En ostomelett, kaffe och några toasts senare var vi klara.
På vägen hem köpte vi whiskeyn som vi pratat om länge. Efter att ha läst lite på hotellet så rörde vi oss mot Bondi igen. Var inte lika mycket sol idag, och en veckodag, så det var inte en tredjedel så myckte folk där som igår vilket var ganska skönt. Rusade bort till surfskolan och bytte till våtdräkter. Gillade verkligen dom. Och som Pär sa, kläder med ett syfte är coolt. Och råkar man se ut som en halv superhjälte i dom så är ju det bara en bonus.
I vår grupp var det ett bakfullt par från Ungern. En ensam gubbe från England. Liten thai-tjej. Och Team Sweden då. Konstigt att man alltid blir Team Sweden eller liknande när man är utomlands. Antar att "Sweden" är grupperingsvänligt.
Efter lite säkerhetsgenomgång och förklaringar så paddlade vi först ut bakom vågorna. Och när jag paddlade ut så märkte jag direkt.. hur otroligt jobbigt det var. Hade tänkt att paddla på en bräda vore som att crawla, fast lite lättare för att man ligger ju på en bräda och flyter. Men no... man paddlade och slet som en tok bara för att... knappt ens komma någonstans. Och mötas av våg efter våg när man paddlar utåt. Väl där ute så satt vi på brädorna och han förklarade lite mer hur man ska ta en våg. Sen så när en passande våg kom bakom en började man paddla som en tok, och om man hade tur, fastnade i vågens "nerförsbacke", om man hade fart nog. Och bara att ligga på brädan så och åka med vågen var enormt coolt. Man märker verkligen vilken enorm kraft det är när den tar tag i en och man flyger in mot stranden.
När vi gjort det några gånger för att få en känsla för vågarna och dess kraft så samlades vi på stranden och gick igenom tekniker för att stå upp. Lite övande på dessa och så var vi ute och försökte
Hamn.
Mer utsikt från hotellrummet. igen. För det mesta gick det sjukt dåligt. Man tippade över på en sida när vågen kom, dippade nosen först så den gick under ytan istället för att flyta, missade vågen, etc. Och för varje misslyckat gång fick man kämpa för att ta sig ut igen vilket var... fruktansvärt jobbigt. Och hela tiden saltvatten i ögon och mun. Men dock märkte man att sakta men säkert så gick det lite bättre varje gång. Varje gång kom fötterna lite mera rätt. Lyckades ställa mig upp en gång men... var så nära stranden då och hade så dålig fart att jag bara gled några meter innan brädan började sjunka. Och sen var det slut. Två timmar. Blev väldigt irriterad och ville fortsätta, trots att jag knappt orkade gå två meter på stranden eller ens lyfta mig upp från brädan. Aja, får ta och kämpa mer någon dag.
Efter det så förklarade jag för Pär att detta inte räcker minsann utan att vi måste hyra brädor och våtdräkt andra dagar också. Gick runt och tittade priser på att hyra saker, köpa våtdräkt och sånt. Hur jag än räknar så blir det ganska dyrt. Men det är ju sällan man på ett ställe
Cafe Zinc
Som kom att bli vår favoritplats att äta frukost på. där man kan surfa såhär bra så jag antar att man får gilla läget.
Efter surfningen var vi såklart helt slut och ville ha något att äta. Hittade ett burger-ställe med Jack Daniels-hamburgare som vi bestämde oss för. Smakade dock inte så mycket. Och att Australien är ett väldigt dyrt land land blir man påmind om hela tiden....
Kommit på att jag passar rätt bra in bland surfarna med hår. Och ännu mera när jag badat med det i saltvatten och det blir alldeles småvågigt, fluffigt och sådär... avslappnat som surfare gillar. Men så kan jag ju inte ha det så vi åkte hem och fixade oss. Debbie hade lämnat ett meddelande till oss där hon bad oss att ringa. Fick ett stygn av dåligt samvete över att jag inte ringt henne men det har ju varit fullt upp faktiskt. Ringde henne och hon lät precis lika glad som väntat. Bestämde oss för att mötas 10.00 i Circular Quay vid Ferry Terminal 4 på onsdag. Sen skulle vi gå på Zoo under dagen och ja, sen blir det deras nyårsplaner var det nu blir. Ska bli väldigt roligt.
Efter detta så var klockan ungefär fem och vi
visste inte riktigt vad vi skulle göra. Efter att ha tittat i lite turistbroschyrer kom vi fram till att China Town skulle vara ett bra mål för kvällen. Vi kom fram och gick omkring ett tag där. Massor av kineser och även en hel del japaner. Och detsamma gällde restaurangerna, massor av kinesiska och en del japanska. Hittade även ett ramen-ställe. Ni som läst min tidigare Japan-blog vet att jag tycker att det är en av dom tre godaste sakerna i världen (nej, fråga inte vad dom andra två är, det vet jag inte). Men det kunde Pär inte tänka sig att pröva så ska gå dit själv någon dag. Kände även att jag inte tittade runt tillräckligt mycket där. Och tog helt klart för få bilder. Skyller på hungern.
Tog tåget hem till Kings Cross igen och letade restaurang. Hittade en uteservering som hade biffar och rödvin och som verkade bra. Gjorde dock samma misstag här som vi gjort tidigare på andra restauranger här i Australien. Man sitter och väntar på att någon ska komma och ta ens beställning men... ingen kommer. Man får beställa själv vid disken.
När vi väntade på maten hände en rolig sak.
Det tog lite tid och vi började titta längtande på alla tallrikar servitriserna bar förbi. Så när en gick förbi så sa Pär halvhögt till mig på svenska "Åh, kan inte det där vara vår mat..." varpå servitrisen tittade på oss lite frågande och sa något i stil med "Hm?/Va?/Ah?". Något kort iaf. Dock långt nog för att det lilla ljudet skulle låta väldigt svenskt... så jag började skratta för att hon var svensk också. Sen kom jag på att.. hon kanske inte alls var svensk. Hur skulle jag kunna höra det på ett så kort ljud från henne? Men hon småskrattade lite och frågade "Var dessa era?", vilket dom var och vi skrattade mera. Small world. Fascinerande att man kunde höra direkt på hennes lilla "Ah?-ljud" att hon pratade svenska.
Kvällen spenderades med långa diskussioner om allt ifrån hur man adderar procent till mänskliga dåliga egenskaper. Småduggade lite lätt också en stund men hade slutat lagom tills vi skulle gå hem. På hotellet läste vi i några minuter och slocknade sedan.
Advertisement
Tot: 0.1s; Tpl: 0.012s; cc: 6; qc: 50; dbt: 0.0753s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.2mb