Advertisement
Published: January 24th 2009
Arlanda
Flygplatser ser alltid likadana ut, spelar ingen roll var i världen dom är.Back in business. Bloggen alltså. Denna gång ska det bli av till ännu mera "andra sidan jorden", nämligen Australien.
Skulle åka tillsammans med min morbror Pär så idag, den 26e, tog vi oss ut till Arlanda med min morfar som chaufför. Som alltid var det enormt svårt att bara för ta med sig 20kg. Slutade på 19.5kg vilket dock inte bådar gott eftersom jag har en del inköp planerade i Sydney. Aja, det löser sig nog.
På tax-freen gick vi runt och letade efter en present till Debbie - Peters mamma (Peter, från Japan-bloggen tidigare) som vi ska träffa på nyår. Såg även lite Mackmyra-whiskey som jag blev rätt sugen på då den är rätt sällsynt. Hittade Kosta Boda och Höganäs-affärerna och var faktiskt väldigt imponerad. Enormt mycket snygga glas-saker fanns det där. Om dom var större än 3-4 cm så fick man dock punga ut med en hel del pengar för dom också. Men gjorde en mental notering; i framtiden - när jag är rik. Jag bestämde mig iaf för en svart/grå glasljusstake till slut.
Pär pratade om att han ville köpa en resekudde, en sån som man blåser upp och som ger stöd åt nacken när
Vingtvättaren of Doom.
Skulle kanske filmat den istället... man sover på flygplan, tåg eller liknande. Var lite tveksam men att för 100kr slippa nackvärk och pinsamma sovande attacker på medpassagerarna till höger och vänster var det nog värt att pröva.
Första planet skulle gå till Frankfurt. När vi väntade på att börja åka så hände något ganska ovanligt och enormt coolt, även om det inte låter som det; dom tvättade vingarna på planet. En stor arm med massa lampor kom och sprutade massa vatten på dom. De stora lamporna och all vattendimma såg ut att komma direkt från någon sci-fi-film där robotar letade efter något på en planet långt borta. Eller... så har jag bara för livlig fantasi.
Vi kom fram till ett kyligt Frankfurt. Eller ja, det vet vi ju inte egentligen eftersom vi aldrig var riktigt ute... men det såg väldigt kallt ut från fönsterna. 6 timmar skulle vi spendera där och lite småhungriga gick vi och letade efter en restaurang. Vi hittade deras "Food plaza" som var uppbyggt kring ett stort torn i mitten där 40-50 barn sprang, lekte och skrek. Och eftersom det var i mitten kunde man inte komma ifrån de genom att sätta sig vid någon restaurang som låg längst
bort. Vi bestämde oss iaf för en mexikansk restaurang. Att beställa var rätt knepigt dock då texten var på tyska och bilderna var så gamla och bleka att det knappt gick att se vad det var på dom. En en gång god het röd salsasås över en krispig nylagad burrito har nu blivit ett brunaktigt segt klet över något som liknande en blek rutten gurka. Vi blev dock glatt överraskade att maten som vi fick minsann inte var varken gammal eller blek utan smakade väldigt bra. Åt enchiladas med ett mexikanskt öl som hette Dos Equis. Alltid gillat Corona men aldrig prövat mycket mera mexikanska öl förutom det. Borde börja göra det.
När vi var klara med det så åkte vi med en ganska ball monorail mot vår terminal. Den gick över hela flygplatsen och med tusen ljus, ball stilren arkitektur och flygplan överallt. Påminde om öppningscenen till gamla goda Half-Life. Resten av tiden läste vi. Gick även och köpte en sådan där resekudde till slut. Får se hur bra den verkligen är...
Nästa plan skulle gå till Singapore. När vi gick igenom säkerhetskontrollen dock så stannade dom Pär.
-Sir, is this your bag?
-Ehm... I dont know...
Frankfurt.
Det ser kallt ut, eller hur? -This. Look.
-Yah... It might be my bag... Kinda hard to see on that X-ray screen....
Så visade dom honom honom väskan när den kom ut ur maskinen.
-Ah, yes. That is my bag.
-Then what is this? säger hon och pekar på en stor svart massiv klump i väskan. -That... is... I dont know really.... Is that in my bag?
Onekligen blir dom lite misstänksamma och ber oss ta upp väskan. Då ser vi ju att det är ljusstaken till Debbie. Inslagen. Så vi berättar vad det är och erbjuder oss att ta sönder inslagningen och visa dom. En annan kille går bort med Pär och han hade tydligen inte behövt öppna den för dom tog några små remsor och drog med runt paketet och väskan. Och sa att han fick gå sen. Mycket märkligt. Måste ta reda på vad det där var.
Nästa flygbolag var Qantas och även om vi inte hört något om det så berättade tjejen som satt bredvid oss att dom var kända för att vara ett väldigt bra bolag. Hon var också svensk och skulle till sin pojkvän i Sydney för ett år.
Efter att ha läst lite broschyrer
Igor.
På flygplatsen kunde man hyra Dr Frankensteins assistent för en billig slant. och tittat på menyn så kan vi inte annat än instämma. Alla har en egen liten videoskärm och istället för att hela planet tittar på samma filmer så kan man beställa film, TV-program, radio, live-framträdandet och annat till sin egen TV. Enormt bra. Vi spenderade en hel del tid på planet så återkommer med 'Vincents Qantas Video-recensioner' lite senare. Stay tuned. Mat, godis, frukter och dryck fick man i mängder också så man behövde aldrig gå hungrig.
Landade i Singapore där vi... ja, fick gå av planet ett tag. Vet inte riktigt varför. Om de skulle tanka eller om det var några konstiga Singaporianska säkerhetsrutiner. Vakter fanns det i mängder iaf och på planet varnade dom oss för att köpa något i deras tax-free... Skulle bara vänta i en 40 minuter så gick omkring och tittade lite undertiden. Vi halvt om halvt väntade oss problem i säkerhetsrutinen igen men det blev inga. Vakterna var tvärtom rätt trevliga och skämtsamma. Dom bad Pär öppna väskan och så tog dom upp hans pillerburk fylld med tvättmedel. "Ah... pills...huh? no... Aah... powder...haha" varpå Pär förklarade att det var tvättmedel samtidigt som dom la ner det igen och sa att det var okey.
Världsmedborgare.
Med ett antal turistpoäng. När jag kom så hade jag glömt att man inte fick ha med sig dricka i handbaggaget.
-Sir, do you have drinks in your bag? It isn't allowed.
-Ah, yes, sorry. Forgot about that. Säger jag och tar ut min dricka.
-Any more?
-Ehm. No?
-Yes, you have...
Då kommer jag på att jag har en fanta/cola-dricka också i den vilket jag ursäktande också tar ut och ger till henne varpå hon slänger dom.
När vi kom på planet så var det en annan svensk brevid oss, en kille som skulle hälsa på sina kompisar som bodde där. Även han väldigt trevlig. Även denna flight spenderades utan hunger och med massa film. Pär lyckades sova riktigt mycket också. Jag småsomnade några korta stunder.
VINCENTS QUANTAS VIDEO-RECENSIONER
Presenteras i samarbete med arga säkerhetskontrollanter i Australien.
Hellboy 2 - Snygg och annorlunda. Positivt överraskad. 4/5.
Bottled Water, who needs it? - Dokumentär om vatten på flaska och hur mycket det förstör naturen. Kort och relativt intressant. Och vem gör det egentligen? Köper vanligt vatten på flaska. Förhoppningsvis ingen jag känner. 3/5.
First Australians - Dokumentär om de första Australiensarna och vad som hände när den vita mannen
Världen.
Platser att se, människor att möta... kom. Låter intressant. Förstår inte hur dom kunde få den att bli så tråkig då. 1/5.
Secret Wilderness: Japan - Dokumentär om naturen i Japan. Tog upp lite annorludna saker så den blev rätt intressant. Trots den irriterande britten. 4/5.
The Sex Blog Girls - Dokumentär om kvinnorna som blivit kända på sista tiden genom sina sex-bloggar. Tråkig. 2/5.
Snow Leopards: Beyond the Myth - Snöleoparder är ju ett av mina favoritdjur så att se denna var ju självklart. Ganska oinformativ men ändå trevlig. 3/5.
Making of Baz Luhrmanns Australia - Behind the scenes av den nya filmen Australia. Blev rätt sugen på att se den, inte minst för att jag är här nu. 3/5.
Sydney Travelguide - Är vad den heter. Tar upp lite kända saker i Sydney. 3/5.
Tokyo Travelguide - Samma sak här. Inga överraskningar direkt. (Dock måste den där Ninja-restaurangen i Tokyo vara det mest löjliga jag någonsin sett...) 3/5.
Bondi Rescue - Handlar om strandvakterna på Bondi. Sett tidigare men alltid roligt. + För enormt bra introlåt. 4/5.
En konstig sak var att alla TV-program var noggrant utvalda och en hel del tillverkade i samarbete med Qantas,
flygbolaget. Varför sänder dom då en dokumentär om hur farligt det är med bottled water och sen ger oss mängder av det under resan? Aldrig druckit så mycket bottled water i hela mitt liv.
När morgonen och solen kom började man kunna se Australien under sig. När vi gick ner för landning åkte vi över ett kuperat djungelliknande område med djupa dalar med dimma i och det var väldigt vackert.
Sen så började helvetet. Säkerheten. Hört att säkerheten är hög i Australien men detta var ju löjligt. Grupper av vakter i varje hörn som ögnade en upp och ner varje gång man vände sig, knarkhundar i massor och säkerhetskontroller runt varje hörn. Tog ett foto inne på flygplatsen och en arg säkerhetskvinna kom och berättade att hon hade rätt att slänga mig i fängelse för det där och att hon verkligen borde det. Tydligen var det skyltar "överallt" att man inte fick ta bilder. Jag och Pär tittade efter dom men hittade inga. Men det kändes inte som läge att påpeka det för henne... Hur som helst var vi framme iaf!
Gick ut och... sommaren, värmen, palmerna, allt... Var helt chockad en lång stund. Så enormt konstig
Tacos?
Ja, vad är det egentligen på bilden? känsla att åka från vintern till sommaren. Också väldigt konstig att om man ringde hem nu så skulle man ringa till igår...
När vi lugnat ner oss bestämde vi oss för att ta tåget in till Sydney. När vi lyckats köpa rätt biljett och hitta plattformen så kommer det en väldigt vilsen och smårädd mörkhyad man. Han ville ha hjälp att hitta till sin bror. Vi förklarade att vi var fel personer att fråga då vi också kommit precis men när vi ser hur vilsen han verkligen var och när han berättar att han aldrig åkt tåg tidigare för dom har inga tåg i hans hemland så tittar vi upp var han ska på en karta och hjälper honom med en resplan.
Efter att ha åkt fel - och fått hjälp av ännu en trevlig australiensare så slås vi av hur... verkligt trevliga folk här är (iaf så länge dom inte har en uniform på sig för då blir dom små bitska djävlar) - så kommer vi fram till Kings Cross där vårt hotell för den första veckan ligger.
När vi vandrar nerför gatorna hur så slås jag av hur... fint det är. Enormt fint faktiskt. Känner
att jag har nog... inte uppskattat Australien nog. Det är verkligen ett eget land, med egen kultur, namn, utseende, etc. Kanske låter som en självklarhet men... ja, känner mig väldigt imponerad.
När vi kommer fram till hotellet så är vi väldigt tidiga och rummet är inte klart ännu. Men vi får iaf ställa av oss väskorna vilket är enormt skönt. Sen ger vi oss ut på jakt efter frukost. Det är fortfarande väldigt tidig söndag så inte så många affärer har öppet. Dock hittar vi en liten öppen restaurang där vi sätter oss precis dit solens strålar inte når oss vid entréen och äter varsin god hamburgare och dricker en öl. Väldigt god faktiskt. Jag fortsätter att känna mig imponerad.
Vi går tillbaka till hotellet efter en stund och vi har tur, rummet är färdigt. Efter att ha packat upp, tittat på utsikten och fixat oss lite så bestämmer vi oss för att bege oss ner till Bondi Beach. Har dock inte köpt badkläder än så får låna ett par svartfärgade karate-byxor av Pär.
Köper Yellow Travelpass för 47$ så att det blir lite billigare att ta sig runt. Tar tåget till Bondi Junction and buss 318
därifrån till Bondi Beach. Stranden är verkligen så perfekt som den är på alla bilder. Och med folk i tusental. Vi letade upp surfskolan och tittar runt lite innan vi gick ner och badade. Var rätt kallt men ändå underbart. Vid detta laget hade vi rest i över 30 timmar och var rätt trötta så när vi låg på stranden i värmen var det väldigt nära att vi somnade. Och att somna i den solen låter inte så trevligt. Så vi begav oss av hemmåt igen.
På mataffären Woolsworth köpte vi med oss lite godis och dricka. Kitkat i konstiga smaker och den Australienska specialiteten Ginger Beer (var helt ok). Klockan var bara runt fyra så vi ville inte sova riktigt än då vi var rädd för att vakna för tidigt imorgon. Diskuterade ett tag om vi skulle ut och äta middag eller ligga kvar på rummet och läsa. Men efter att ha lagt sig på sängen kände man hur det blev svårare och svårare att orka gå ut igen och vi somnade vid fem-snåret.
Advertisement
Tot: 0.145s; Tpl: 0.023s; cc: 7; qc: 55; dbt: 0.1029s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.2mb
nosha
Keisuke
Welcome back!
Debbie told me a little about what happened with your Uncle and her present.. but I never imagined that the Crystal Boda would cause so much trouble on an x-ray scan. That's crazy! I'm already excited to read about how Sydney and everything was, the pictures on facebook were amazing.. can't wait until the next entry! ^^