Advertisement
Published: August 6th 2010
Boat Quay
SingaporeJag visste egentligen inte exakt vart jag var. Jag visste att jag hade lämnat dom indiska kvarteren och kommit in i dom kinesiska, det kände jag på lukten. Jag visste också att jag vandrade i en östlig riktning och att om jag fortsatte i den här riktningen skulle jag komma ut till den större vägen där tunnelbanestationen finns. Doften av kinesisk mat gjorde mig helt plötsligt påmind om att jag inte ätit någon lunch ännu, trotts att klockan närmade sig tre. Jag stannar till på en restaurang som ligger placerad i markplan på ett trevåningshus, där borden och stolarna tillverkade av plast står placerade högst en halv meter från vägkanten. Utan att veta vad det är jag beställt och vad det kostar får jag en tallrik som ser ut som kyckling i gul curry och som vid ett första prov smakar fantastisk gått. Jag tittar på räkningen som ligger under tallriken. Notan, inklusive en cola, överstiger inte tio kronor! Det är det här som jag älskar med Asien, det är det här som jag älskar med Singapore. Om min arbetsgivare kunde erbjuda mig ett jobb här hade jag tagit det på direkten.
I den lilla korsningen där grusvägen till Butag
tar vid och där asfaltsvägen till Bulan fortsätter, väntar det som vanligt några män med sina motorcyklar på att ta upp passagerare som kliver av bussen. Dom har stått i samma korsning i tjugo års tid och aldrig tidigare har dom sätt att en ensam västerlänning med en resväska klivit av bussen. Jag hade tidigare den dagen landat i Manila efter en nattflygning från Singapore och fortsatt samma morgon med flyg till den här delen av Filippinernas största stad: Legaspi. Efter en kort färd på motorcykel med en fortfarande mycket förvånad förare kommer jag fram till den lilla byn Butag där Cristina och barnen spenderat sin tid medan jag varit i Australien.
Det är här i Butag som det finns släkt och vänner kvar. Jag ser män och kvinnor som går omkring i mina gamla kläder. Jag ser små barn som går omkring i våra barns gamla barnkläder. Jag ser hur några flickor som är på väg till ett kalas där alla går klädda i Madeleines gamla klänningar. Det här är resultatet av att vi varje år skickar en kartong med båtfrakt innehållandes våra gamla kläder som vi inte använder längre använder. Varje gång denna frakt skall betalas har
jag protesterat mot detta och hellre förslagit att vi kan skänka det till en insamling med motiveringen att det kommer att göra samma nytta. Men jag kommer inte längre att protestera mot det något mer, för det finns inget bättre än att se än hur glada dessa människor blir av kläder som vi inte längre vill ha.
Tillsammans med Cristinas bror ger vi oss ut på en tur med motorcykel (Yamaha DT, det var 20 år sedan jag sist körde en sådan), ut på dom lite mer ödsliga vägarna där ett djungellandskap tar vid med vacker utsikt mot bergen och havet. Vi stannar till vid en liten gård där vi lagar lunch över öppen eld. I Thailand kallas sådant här för djungeltrekking och inbringar stora mängder pengar och jobb till regionen. Jag har tidigare gjort två sådana turer och landskapet man vandrar i Chang Mai i norra Thailand, skiljer sig inte speciellt mycket mot det vi ser här i Filippinerna. Ecoturism skulle fungera alldeles utmärkt här bara den Filippinska regeringen kunde förstå det. Det centrala läget med tillräckligt bra stränder för att locka hit soldyrkande turister och möjligheten att snorkla med den enorma valhajen, gör att det här området
har stor turistpotential. Det skulle dessutom skapa många arbetstillfällen, jobb som invånarna här så gärna vill ha.
Vi avslutar vistelsen i Butag med en stor grillfest den sista kvällen. Cristinas bror står för underhållningen med sin akustiska gitarr ackompanjerad av sin skönt sjungande syster Noimi. Dagen efter tar vi flyget upp till Manila där två dagars shopping står på programmet. Vi shoppar i Green Hills och Robinsson department store och på eftermiddagen njuter vi av en cocktail uppe på club lounge. Precis som förra året har vi förlagt vårat boende på Crown Plaza hotell, ett hotell med perfekt läge för Manilas intensiva shopping. I morgon beger vi oss till Bangkok för att avsluta den här resan. Det är snart dags att komma hem!
Advertisement
Tot: 0.074s; Tpl: 0.011s; cc: 11; qc: 46; dbt: 0.0299s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
