Advertisement
Published: October 26th 2008
Edit Blog Post
På väg mot Tokyo
Tommie och Helena på stationen här hemma där vi tog tåget till Kyoto för att därifrån fortsätta med buss. Nu har jag varit ute på en liten resa igen. Det var nämligen så att Tommies kompis Helena kom hit i lördags och efter att vi hade ätit sushi lämnade vi Mami åt sitt öde och tog nattbussen från Kyoto till Tokyo. Bussen gick klockan tolv på natten och var framme runt sju på morgonen. Vi hade valt en lite dyrare variant så det var alltså inte en vanlig stadsbuss som vi åkte med. Även om man hade rätt gott om plats och kunde luta sätet så blev det inte så mycket sömn för min del. När vi kom fram på morgonen begav vi oss därför direkt till hostelet för att sova lite. Men så blev det inte för det var inte incheckning förrän vid ett påstod de. Duscha fick vi göra i alla fall och sedan började sightseeingen. Innan klockan blev ett han vi därför med att besöka Yasukuni Jinja och Imperial Palace, sova en blåsig timme i en park och äta lunch. Efter en och en halv timmes sömn (som i och för sig kändes mycket längre) lämnade vi återigen hostelet. Den här gången var målet Harajuku där vi tänkte kolla på folk som klär ut och upp sig
Yasukuni Jinja
Här har japaner som dött i krig blivit enshrined (kan inte hitta något bra ord på svenska). Det gäller även krigsförbrytare så när Japans premiärminister besöker templet, som han brukar göra varje år, blir Kina och Korea arga. så att de ser bra underliga ut. Det påstås att de ska göra det varje söndag, men när vi kom dit var det redan mörkt så det var inte så många kvar. En hel del vanligt folk fanns där i alla fall så vi trängde oss fram bland dem för att titta i affärer. Till slut nådde vi fram till stationen i Shibuya och därifrån åkte vi tillbaka till hostelet igen. Vårt hostel låg ganska centralt så det blev som tur var ingen lång resa. Världens längsta dag avslutades sedan med en sen middag innan det blev läggdags.
Dagen efter dagen före åkte vi till Asakusa för att titta på tempel. Precis som de flesta andra ställen som vi besökte i Tokyo hade jag och Tommie redan varit där förut, men det är ju kul att komma dit igen så det gjorde ingenting. Dessutom var det ju Helenas förhär.sta gång i Japan så hon var ju tvungen att få se allt skoj som finns. Efter ett matintag åkte vi till Ginza för att kolla i affärer. Framför allt ville Tommie besöka sitt älskade H&M för att se hur det såg ut. Det såg rätt häftigt ut på utsidan, men
Bron utanför Imperial Palace
Här får man inte gå in, förutom på vissa speciella dagar, så vi fick ta kort utanför istället. insidan var ganska trång och ful. Japanerna verkade dock trivas i trängseln och man fick stå i en liten kö utanför för att komma in trots att det var mitt på dagen en vanlig måndag. H&M öppnade den här affären för några månader sedan och hittills är det den enda som finns i Japan. Sverige är inne nu påstår alla som man pratar med och de pratar om Ikea och H&M lite då och då på tv här. Hursomhelst så avslutades dagen med ett besök uppe i Tokyo Tower. Man kan väl inte påstå något annat än att Tokyo ser bra mycket häftigare ut när det är mörkt än vad det gör på dagen.
Även tisdagen försvann snabbt med först ett besök på ön Odaiba där vi tittade på konstiga byggnader och sedan två stopp i Akihabara och Roppongi. På onsdagen blev det så dags för det efterlängtade besöket på Disney Land. Jag och Tommie hade längtat i alla fall, Helena var något mer sansad. Förra året var vi ju på Disney Sea, men snart stod det klart att detta var rätt så annorlunda. Först och främst var det många fler Disneyfigurer här och många av de olika avdelningarna
Shibuya
Här korsar en del folk gatan varje gång det blir grönt. var uppbyggda efter filmerna. Sedan fanns det också mycket mer saker att åka. Problemet var bara att det också var mycket mer folk än på Disney Sea så köerna blev nästan löjligt långa. Till de mest populära attraktionerna fick man ibland vänta uppemot två timmar eller ännu längre. En del fick vi dock åkt i alla fall. Häftigast var Space Mountain som var en bergochdalbana som gick runt inne i en stor byggnad. Därinne var det helt mörkt förutom små lampor på väggarna som såg ut som stjärnor, så man hade ingen aning om vad som skulle hända härnäst. Annars kändes vissa attraktioner ganska lite löjliga, men totalt sett var det en rolig dag. Tyvärr skulle man nog ha behövt två för att kunna pröva allting, men det får man ta nästa gång.
Sista dagen checkade vi ut vid elva. Sedan hade vi tretton timmar på oss tills bussen skulle gå. Vi låste in våra väskor i ett skåp på stationen och åkte sedan till Shibuya för att shoppa. Jag hittade en hel del snygga kläder som jag kunde tänka mig att köpa. Men sedan var det ju det där problemet med storlekar. En tröja som satt bra lyckades
Asakusa
Här inne finns ett av Japans mest kända buddhistiska tempel - Sensoji. jag ändå få tag på. När det blev kväll åkte vi till Shinjuku och Park Hyatt Hotel. Det är där som en stor del av Lost In Translation utspelar sig så man ville ju ta sig en titt. Eftersom vi inte är miljonärer kunde vi ju inte bo där, men ett besök i New York Bar högst upp på 52:a våningen hade vi i alla fall råd med. Vi kanske inte passade in riktigt bland de övriga gästerna, men alla var jättetrevliga ändå. Utsikten var inte direkt dålig där uppifrån och det här var en perfekt avslutning på resan. Igår var man ganska trött när man kom hem och det känns att det sitter i fortfarande.
På onsdag åker Tommie och Helena hem så ikväll blir det karaoke en sista gång. Jag blev dock förkyld på vägen till Tokyo så jag vet inte riktigt hur det är med rösten. Fast då har jag ju i och för sig något att skylla på faktiskt.
Hej hej
Advertisement
Tot: 0.062s; Tpl: 0.013s; cc: 9; qc: 45; dbt: 0.0335s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.2mb
Ken
non-member comment
Så Tommy blir kallad "white trash" och jag tycker att att tanten som går förbi dig i andra videon säger "gaijin" utav bara farten. De är tydligen inte så finkänsliga i Tokyo.