Advertisement
Published: November 28th 2008
Edit Blog Post
Photo 1
Nagra (farg)glada studenter pa BAs gator Sitter pa en buss fran Colonia de Sacramento destination Montevideo. Utetemperatur + 33, busstemperatur +17 jag fruktar for mitt liv temperaturskillnaden kan inte gor mig nog inte gott men kanner mig anda starkt efter en halvdag pa stranden, tupplur pa farjan, Kings of Leon i lurarna (Kalle hur hade du tankt att jag ska fa tid att lyssna pa annat?) och en solotur, mitt resesallskap overgav mig och for at annat hall, i den idylliska smugglarstaden Colonia. Laga stenhus i gralla farger, grova kullerstensgator, kanoner ja ni forstar stamningen. Det rackte med en dag for mig har hade jag tagit det lugnare ar jag saker pa att tiden hade stannat. Mysigt men omstallningen mellan BA och Colonia blev en for skarp kontrast. Tar istallet nagra dagar vid havet i Montevideo, later tungmetallhalterna i lugorna sakta sankas och later skinnet bli lite brunare innan jag intar kristallstrander och surfbyar pa ostkusten.
Mycket har hant sen jag senast skrev till er. BA ar staden med hogt tempo och tidiga morrnar. Den rattmatiga innehavaren av "the city that never sleeps"-titeln kan jag konstatera. Dricker gor de dock inte; argentinarna sa man tar seden, dricker en flaska ol, visserligen pa litern, gar ut 2-3
Photo 2
La Bomba de Tiempo dricker en till sedan gar det av bara farten pa stadens alla obskyra stallen, Vanan vid sena natter har blivit battre och med traningen undviker vi som ar gringos numera tupplurar pa restaurangpatios.
Efter sju dagars spanskalektioner och manga suckar over a:n och la:n har iallafall forsta bitens grammatik fastnat, si sadar.
Engelsmannen ar overallt! Som tur ar dock inte de som bar fotbollstrojor och avnjuter tidiga lunchfyllor (japp har har ni en man med fordomar). Nej, har harjar Sheperdspie, shoegazeosimianmobiledisco och det-finns-mer-i-livet-an-pints-och-biljardkvallar-engelsmannen. Jag och en av de har godartade engelsmannen bestammer oss for att mota upp ett gang aussies pa en bar som tro det eller ej skanker gratis ol! Gratis entre, gratis ol, begransade mangder. Jag vet att det finns folk som soker sadana guldgruvor hela livet utan att finna dem men for oss fanns det en har inom rackhall. Konceptet med gratis ol och entre fungerar utmarkt i ett land dar de inte dricker tills alkoholen styr mer en hjarnan. Ganska mycket folk var det dock men inte nat schaskigt stalle som vi forestallt oss, teorin gick att de poshiga klubbarna i omradet sponsrade stallet for att dra folk. Kon var lang, endast argentinare vid
Photo 3
La bomba de tiempo en snegling mot rokrutan visar det sig dock att kon ar lang for att stallet redan ar fyllt av gringos bl a ett gang aussies som varit dar sedan oppningsdax och ar pa kanelen milt uttryckt. Tiom inuter av en ut en in och fortfarande tjugo meter ko. For att stalla mina spanskakunskaper pa dess spets provar jag en del avancerade fragor pa mina kobekanta. De heter Laura och Laura vilket gor mig stalld och for mig att fraga flera ganger. Laura i Argentina och tva? English? Ja, jag antar att english kan komma till anvandning har. Bada heter faktiskt Laura men av dem ar tyska, vilket inte gor nagot mindre konstigt och de ar trotta pa kon och undrar om vi vill folja med. Si, claro! Vi hamnar pa deras stammis taverna dar vi ater och dricker och det blir en mycket trevligare kvall an ko med gratis ol och rodbrusiga aussies. Pa sondagen ater vi middag hemma oss dem och dagen efter foljer de med till La bomba de tiempo. Jag gjorde mig ett par riktigt goda kobekanta.
Till La bomba gick jag med hoga forvantningar efter fyra olika personer sagt om det var en sak jag
Photo 4
Guds vrede pa Recoleta kyrkogard inte fick missa i Ba sa var det percussion-showen La bomba de tiempo. Couchsurfing-ganget gar dit var mandag sa de fixade biljetter utan onodigt 300-meters koande, synd for mig som verkligen drommar om langa koer speciellt i Argentina de gar pa ett ogonblick. Nar de pockade pa att sta snett bakom den enorma staltrappa som tjanar som scen var undran bland de oss farskingar stor "you'll see" var svaret vi fick. Nar det lugna trummandet nsart exploderade i ett inferno av slag och klappar var den glesa platsen helt ratt for den losrivna skankin' dancin' vi bedrev. En och annan moshpite, flera publikflytare blev det och faktiskt en del "raketer", nar alla satter sina hander i en ring vid marken gor ett vassande ljud och sen exploderar som en raket. Genomsvettiga lamnade vi utearenan flera av oss med en drom om att kunna delta i detta sjalafriande likt Fight Club var mandagkvall.
Morgonen efter var vi mora men jag hade en fantastisk ide jag fatt fran min couchsurfingkamrat Lautaro; ikvall skulle vi fa vara varkande kroppar papucklade i varldens storsta kuddkrig. Iden var exotisk och fortjusande jag fick medhall fran alla. Missade vi det har kunde vi lika garna
Photo 5
Klotter pa Recoleta ga och lagga oss. Missade gjorde vi dock ratt hallplats, bussarna kor sjalv far man halla reda pa gatunamn vilka gator som korsar vilka, efter vilken gata man ska hoppa av, trycka in bussens enda stoppknapp i tid och man maste gora det fort. Nar vi ankom var det vart modan och precis som vi forestallt oss, svettigt, dammigt, fullt av fjadrar och kuddar i luften och inte en sur min i sikte. De gjorde ingensmansland i havet av manniskor och Braveheartrusade mot varandra. Efter en kvart la jag ner min kudde. I kriget slogs alla mot alla men nar nagon skrek t ex "killen i gront" var det alla mot snubben i den grona t-shirten. Nar nagon skrek "el rubio", den blonda, var det alla mot mig. Eftersom jag var den enda rubion dar hande det ungefar varannan gang nagon skrek nat. Om ni nansin deltagit i ett riktigt stort kuddkrig vet ni att dte gor ont nar alla slar pa en.
Advertisement
Tot: 0.106s; Tpl: 0.01s; cc: 10; qc: 49; dbt: 0.065s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb