Legoland revisited

---

Ingen väg är för liten

När dom designade danmark använde dom Holland som ritning.
Körde in i Holland på E22 och landskapet ändrade ganska direkt karaktär,blev mera öppet och..öde..nåja.
Kom fram till Groningen och fick mat och öl (ölen hägrade och jag låg över tanken på motorvägen).
Nästa morgon kom med tung dallrande hetta och strålande sol. Det var så grymt varmt att jag körde i t-shirt och jeans enbart. Mr. Garmin ledde in mig på småvägarna och jag körde runt längs kanaler och små minibyar. Nu känns allt som Danmark, fast mindre.
Det jag slogs av omgående är att Holländarna är smala och jag tror att de är det för att de cyklar överallt. Cykelbanorna finns precis överallt, de är skiljda från vägarna och de är ibland lika stora! Och folk cyklar verkligen överallt.
Färden gick mot Leeuwarden och pittoreskfaktorn var hög. Om Disneys designteam ville designa små "typical european villages" till en H.C. Andersen film så är det så här de skulle ha gjort.
Små byar, små hus,små öppningsbara broar. Vägarna är små och smala och, visade det sig, byggda genom att man häftar på hönsnät på den gamla asfalten, sen lägger man på ny asfalt som armeras av nätet (!).
Hastigheten behagliga 30-60 km/h men fartvinden svalkade inte, ens i farter runt 90 ! T-shirten och inga skydd gjorde att jag höll mig extra alert.
Leeuwarden var varmt så jag köpte en verktygsrulle och drog vidare ut i solgasset. Åt en holländsk glass (by Nestlé) och ut på småvägarna.
Mr. Garmin bites the dust
På vägen tillbaka så hände det som inte borde få hända. Mr. Garmin flög ur sin hållar,missade mig med en cm och damp ner i asfalten bakom mig! Min första tanke var "shit!".
Min andra tanke var "Shit! Shit! SHit!".
Gjorde en stoppsladd, U-svängde och tvingade bilen bakom att inte mosa Mr. Garmin men jag är rädd för att gatan gjorde grejen.
Mycket märkligt!
Mr. Garmin har suttit som gjuten i 170 mil, nu hoppade han av. Jag försökte få igång den utan framgång och klippade fast den i hållaren. Satt som gjuten igen! Känndes lite som att ha en trofé bunden över motorhuven american stylie.
Och så kom verkligheten ifatt, jag står längs vägkanten i en allé bredvid platta fält och åkrar. Och har ingen aning om vart jag är. Ooops.
Men va tusan, det vara bara att köra så kom jag till en by, frågade efter vägen till Groningen och så var jag där (fortsätt till trafikljusen sen vänster. Fortsätt 37 km till Groningen. Easy peasy).
Detta innebar att det blev holländsk motortrafikled tillbaka, men eftersom den är betydligt mindre än en svensk 50-väg och farten var 60 så var det najs iallafall.
Lite klurigt att hitta tillbaka till huset (stan är stor som Uppsala) men det gick bra.
Och det känns lite befriande trots allt ;-) (Ingen idé att grina över spilld mjölk).

Mental Note: Se till att eländet sitter fast istället. Jäkligt fast. Jag är övertygad om att han var fast och helt enkelt hoppade av tåget men vad vet jag...

Vad nu?
Holländsk öl naturligtvis så tar jag tag i det här imorgon.

Men det känns lite som Dylans låt.

Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again.

---