Advertisement
Published: February 8th 2011
Edit Blog Post
Sista middagen alla tillsammans här i huset då Marco flyttar tillbaka till Italien på lördag. Vi röstade fram raclet, mycket bra val! Älskar det!
****
Marco skulle sedan träffa massa kompisar på ett Erasmus-party inne i stan, han lyckades få med oss alla, Lucille (franskyskan som ska ta över Marcos rum) och jag tog sista bussen hem, nöjda med kvällen!
****
Väckning 06.45 som vanligt för att åka till praktiken! Min handledare var faktiskt ovanligt trevlig, hon är väldigt svängig i humöret och kan vara trevlig ena stunden och sedan dum-förklara mig framför patienter andra. Vet inte riktigt hur jag ska ta det alla gånger men de andra praktikanterna sa att jag inte skulle ta det personligt, de hade hört talas om henne då deras klasskompisar haft henne som handledare innan och de sa samma sak att det är svårt att veta var man har henne. Fredagen var en bra dag för henne i allafall, vilket alltid är trevligt!
****
Under dagen bad min handledare mig att åka upp till avdelningen och hämta ner en patient. Jag frågade varför pat. inte kunde åka ner med volontärerna, hon förklarade att eftersom pat. ej har fått sin hjälm (hon har pga. för högt
Schuman
EU-området! tryck i hjärnan fått bort opererat en del av kraniet så hjärnan är alltså ej skyddad) så är det ej någon av volotärerna som vill ta risken att det händer något med pat. om hon skulle falla eller liknande så jag därför frågade hon mig. Så bra tänkte jag, men min super duper erasmus-försäkring så är det inga problem, den täcker allt...
****
Mamma tycker att jag skriver roligt och underhållande, jag menar när man slås av verkligheten varje dag, den ena hemska sjukdomen efter den andra så antar jag att det är ett sätt att bearbeta det hela.. Man får ha lite distans, vilket det känns som jag har fått. Jag kommer ihåg första dagen på första praktiken. Sjukhus-doften och plastmattorna slog mot mig, jag stannade vid ingången och tvekade, ska jag verkligen kunna vara här en hel dag?! Jag såg så mycket hemskt som jag aldrig varit i närheten av innan, jag visste inte hur jag skulle ta det. När jag kom hem brast jag ut i gråt.
Nu har jag lärt mig att ta det på ett annat sätt, och ha lite distans.. att skriva en dagsbok är lite som terapi, inte illa!
****
Direkt efter praktiken på fredagen tog jag mina väskor och åkte direkt till flygplatsen. Världen är allt bra liten, när jag sitter och väntar på min flight så kommer Anne-Laure förbi. En tjej som jag gick i samma klass som i Grenoble, helt otroligt! Har inte träffat henne på 2 år! 😊
Advertisement
Tot: 0.195s; Tpl: 0.01s; cc: 6; qc: 44; dbt: 0.0388s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb