Dykning, Klattring och Elefanter

---

Ok, nu var det ett tag sen jag (Brita) skrev, sa jag har lite uppdatering att gora.
Nar Jospehine akte till Kuala Lumpur sa flog jag vidare till Bangkok. Bla bla bokning och hamnade pa Koh Tao. Koh Tao ar en o i Thailand. Pa Koh Tao sa finns det tva saker man kan gora. Man kan dyka och sa kan man supa jarnet. Jag dok.

Ok, jag var inte jatteexhalterad over Koh Tao men det var verkligen haftigt att dyka. Fick se massor med spannade djur (fiskar mest). Stingrocka blandannat. Fast haftigast var nog nattdyken. Jag trodde att jag skulle fa panik om jag gick ner i vattnet utan att kunna se ett dyft men det var faktiskt valdigt rogivande av nan anlednning. Val nere i vattnet kunde man se (vi hade lampor med oss) barracudor jaga sma fisk. Barracudor ar dock inte nagra smafiskar. Allt ser ju storre ut i vattnet men barracudor AR stora.
Fortsatte med dykningen sa numera kan jag stolt saga att jag ar en Rescue Diver. Men det funkar mest bara om personen jag raddar ar mindre an mig. (nar jag kommer hem ska jag trana)

Nog med dykning, och jag gjorde ju inget annat pa Koh Tao sa...


Sen akte jag till Laos for att traffa Johanna (kompis som jag vaxte upp tillsammans med).
Att komma till Laos ar inte sa latt som man tror, eller inte som jag trodde i alla fall. Jag akte direkt till flygplatsen for att kopa en biljett. Efter att ha letat lange efter det lilla kontoret till Lao Aviation sa hittade jag dit och fick prata med en man som representerade Lao Aviation. Han forklarade att jag inte kunde kopa en biljett nu. Jag maste vanta och kopa den vid incheckningen. Svensk som jag ar sa ville jag veta om jag verkligen fick plats pa planet da. Ok sa han och sa skrev han en liten lapp, for hand, dar det stod 1 seat och hans namn. Jaja, det var val inte mer jag kunde gora for tillfallet sa jag vantade och gick sedan till incheckningen tva timmar innan planet gick.

Incheckningspersonalen forklarar for mig att de kan inte salja nan biljett till mig. Jag maste vanta pa en annan i personalen. Sa jag vantar. Efter 20 minuter fragar jag igen och far svaret att vanta. Efter 45 minuter (45 minuter ar en lang tid nar ditt plan gar in inom 2 timmar och du inte ens har en biljett) kommer mannen som jag pratade med tidigare. Efter att de som betalar lite extra far gar fore sa far jag antligen kopa min biljett, aterigen handskriven men det gick att checka in med den och det ar ju anda huvudsaken. Sa att jag aven fatt min forsta erfarenhet med Lao PDR (PDR star for Please Don't Rush inte People's Democratic Republic som jag trodde fick jag reda pa sedan och allt blev genast mycket klarare)

Planet. Ok, mamma, skippa den har biten.
Det var 60 saten i mitt lillla propellerplan. Men det var ett valdigt sakert plan. Det var sa sakert att personalen inte behovde gora nagon sakerhetsdemonstration. Det var till och med sa sakert att de inte behovde ha flytvastar. Istallet kunde man ta sitt sate som flytkudde om det mot formodan skulle behovas.
Det var nog det sakraste planet jag nagonsin varit pa.

Laos ar otroligt vackert. Underbara vyer och fantastiska manniskor.
I Laos larde jag mig massor med nya saker.

>Pa lokalbussen fick ordet nargangen en helt ny betydelse for mig.
>Jag larde mig att faktiskt uppskatta kaffe i Luang Prabang ( I Laos har de det basta kaffet jag nagonsin smakat, inte for att jag har smakat sa mycket men i alla fall).
>Jag larde mig klattra.
>Jag larde mig att elefanter ar precis sa bangstyring som de vill vara och det finns faktiskt inget vi kan gora at det.
>Jag larde mig att nar man kajakar ska man inte ta i som fan.
>Jag larde mig att om man far punka ska man definitivt laga det i Laos (Johanna betalade 3kr for att fa sin punka lagad)
>Jag larde mig att man kan fa traningsvark av att flyta ner pa floden i ett dack.

mmm, larde mig ganska mycket.

---

Photos

Luang Prabang
En man som gick fram och tillbaka pa gatan i Luang Prabang. Vagade aldrig ga nara for att fa en bra bild. Han sag lite galen ut men jag tror att han faktiskt jobbade med den dar slaggan.

Luang Prabang
I ett av varldens fattigaste lander har man kommit mycket langre an Sverige pa en punkt. De har bade en herr och en fru Garman.

Luang Prabang
Jag och Johanna efter klattringen.

Luang Prabang
Jag vet inte hur val det syns, men min ta var blaare an blabar den har dagen. Bara ett bevis pa hur kallt Laos var ibland.

Luang Prabang
Johanna och jag badar elefanter.

Vang Vien
Utsikt over landsbygden pa en lang och guppig cykeltur.

Vang Vien
En uppgiven Johanna med punka.

Vientiene
Ormgrillning pa gatan.