Man har val hort uttrycket, "ingen vag ar for smal for en buss"...

---

Nepal. Jag maste saga att det formodligen ar det land som jag tyckt bast om men som helt klart statt for de konstigaste upplevelserna och storsta kulturkrockarna.


Jag flog fran Bangkok till Katmandu via Dhaka i Bangladesh. Jag hittade en superbillig biljett med ett bolag som heter Biman Airlines. Anledningen till den billiga biljetten visade sig vara att det skulle till ett mirakel for att Biman skulle avga med ett enda plan i tid. Och da pratar jag inte om nan timmes forsening eller sa. Hade man tur sa stod det en tid och inte "next day" pa departuretavlan.

Men inget ont utan att ett annat fonster oppnas eller hur man sager. Jag sitter och vantar pa planet i lobbyn (sakerhetsvakterna tyckte inte om att man gick omkring. Helst skulle man sitta pa en flack och vara tyst) och mitt plan far antligen en gate och en avgangstid. Alla rusar mot gaten och jag som annu inte beharskar armbagstrangningen lika fullt ut som dessa asiater hamnar nanstans ganska langt bak i kon. Da sker ett mirakel!
Mannen som har hand om boardingen skriker pa fullt allvar "ladies first" och alla (vi var val en cirka 10 iofs) kvinnor far ga forst i kon. Jag sket fullstandigt i allt vad jamstalldhet heter och stallde mig nojd forst i kon. Man ska ju trots allt ta seden dit man kommer.


Val i Nepal (efter mycket om och men) sa vill alla hjalpa en. Forst tycker man att nepaleser ar oerhort snalla men jag maste erkanna att efter ett tag sa blir det valdigt pafrestande. Men men, jag bokade i alla fall en tur till Chitwan National Park i sodra Nepal. Skithaftigt. Jag fick se livslevande (vilda) noshorningar! Och en bjorn som var svart (kommer inte ihag vad den hette). Visserligen ingen tiger men jag sag fotspar fran tva!

Sen maste man ju trekka nar man ar i Nepal sa jag bokade en tur runt Annapurna (det skulle tydligen vara battre an Everest Base Camp). Nu tankte jag val mest pa bergen nar jag bokade sa jag tog en guide sjalv. Aven om Himalaya ar otroligt vackert sa maste jag saga att trekkingturen mest provade mitt talamod. Denna guide som var sa man om service lamnade inte min sida. Suck. Upp holl mitt talamod men dar nanstans pa 5000m hojd sa tog det slut och jag i princip sprang nedfor berget pa halva den beraknade tiden. Himalaya ar fortfarande vackert men nasta gang sa gor jag det sjalv.

Nepaleser ar ett underligt folk. De tycker verkligen att de lever i ett av varldens kallaste lander. Vid forsta chansen sa star de alla och huttrar vid elden i spisen. Men med dorren pa vid galvel och korsdrag fran fonstret! Helt arligt, de ar inte dumma men hur tanker man da?
Det ar klart att det blir kallt om man lamnar dorren oppen aven om det bara ar nollgradigt ute. Halla!

Jag kande aven att jag var tvungen att nu nar jag var sa nara varldens hogsta berg att jag maste se det. Eftersom jag redan valt en annan trekkingtur sa hittade jag ett flygbolag som tog turister for att se Mt Everest. Det var emot alla backpackingprinciper som finns men jag har kommit fram till att jag ar inte speciellt bra pa det dar med backpackingsresandet.
I alla fall sa kopte jag en biljett och glom allt jag sagt tidigare om sma plan for de har varit stora i jamforelse med det har.
Jag raknade till 18 stolar. Det fanns bara tva rader, en vid varje fonster med en plats pa var sida. Det fanns ingen avdelning in till cockpiten och definitivt inga flytvastar. Fast a andra sidan. crashar det har planet sa ar man sa gott som dod i alla fall sa det hade ju bara varit sloseri med pengar.
Att se Everest var helt fantastiskt. For ett litet ogonblick sa kandes det som det var ok att do (en kansla som jag sedan angrat bittert, anledningen skriver jag forst efter hemkomst for att lugna vissa nerver).

Nu ska jag fortsatta att njuta av Nepal (iskalla duschar, morker och skrap). Kathmandu och nagra turer till mindre byar star pa tur.

Bilder kommer senare. Internet har ar val inte riktigt det basta.

---

Comments

[Lina]

later anda helt fantastiskt.. :)