9 feb - när verkligheten kommer ifatt...

---

Praktik idag.
Har jobbat sedan jag började på min praktik här med en patient som har fått en ryggmärgskompression på halskotsnivå. Om ni inte riktigt förstår så är det inte konstigt. Konstigt är det dock när patienten ifråga inte har fått förklarat vad det innebär efter att ha varit inneliggande sedan augusti.
Patientens önskan var att kunna använda datorn och göra en sökning kring diagnosen. Men anpassat tangentbord och mus tog min handledare och jag tag i saken idag.
Vi sökte på "Moelle épinière =ryggmärgen" och hittade både fakta och bilder.
Eftersom det var mycket svårta medicinska termer så förklarade min handledare, vilket var en bra genomgång för mig också.
Patienten förstår och vi diskutterar. Sedan frågar Pat. om en fullständig läkning är möjlig? kommer jag kunna gå igen? kommer mina händer fungera som vanligt igen? Massa direkta frågor så min handledare var ju tvungen att svara.
När pat. insåg att eftersom det gått mer än ett halvår sedan operationen har de störst förbättringarna redan skett, inte sagt förbättringen stannar upp här men stegen tar längre tid.
Pat. ansikts utryck ändrades snabbt och pat. säger. Men då är ju livet slut...
Där sitter vi.. pat. med tårar i ögonen, verkligheten kom ifatt...

- Det sorgliga i det hela tycker jag är att det gått så långt tid och att ingen riktigt berättat för pat. hur det egentligen ligger. Eller så har man gjort det utan att anpassa informationen, medicinska termer är inte alltid så självklara. Kanske visste man inte säkert? Kanske var man rädd för att minska motivationer till rehabilitering...

I vilket fall så följde jag sedan pat. upp till rummet. Stämningen var sådär i hissen, jag kände också för första gången under denna praktiken att verkligeten och känslorna kommit ifatt..

Väl i rummet (jag vet att jag sett många filmer, men känslan var så deppig och pat. snackade om att nu var livet slut..) ber pat. mig att öppna garderoben och ta ut (jag trodde något i stil med en pistol så pat. kunde ta livet av sig..) dock så impulsivt var det inte, pat. var törstig och ville ha vatten.

När jag lämnat rummet och tog hissen ner möts jag av en reklam om palliativvård... "Vi är vid din sida in i det sista" stod det.

Det som inte dödar en blir man starkare av, slut för idag. Ny dag imorgon!

---

Comments

[liiin]

du är stark du!! imponerad hur du orkar dag in o dag ut. men det är ju verkligen en erfarenhet och som du säger det som inte dödar en blir man starkare av! keep up the good work! massa pussar<3