Oi tía!

---

Projektet jag for till Brasilien for att delta i ar helt plotsligt fardigt och det har ar (ungefar) inlagget jag tankt skicka till CISV Umeas blogg for att beratta om vad jag haft for mig i tre veckor:

Oi tía!

Ett trettiotal barn som skriker efter uppmarksamhet, ris och bonor ris och bonor ris och bonor, utmattande lekar i utmattande tropisk sol samt sprak och kulturbarriarer av ett slag jag aldrig tidigare upplevt; de senaste veckorna har pa manga satt varit tuffa men det har trots detta varit helt fantastiskt att ha borjat 2011 med att vara "tía" at ett gang elvaaringar fran en sk favela i Vitória, Espirito Santo, Brasilien och jag ska har gora ett forsok till att beratta varfor.

Jag har deltagit i ett International People's Project, som ar CISVs program for dig som ar 19 ar eller aldre och som vill utvecklas/inspireras/ha roligt genom att att gora en praktisk insats for ett konkret problem nagonstans i varlden. Mitt IPP hade temat "Community integration and environment" men gick under namnet "Coolexistence" vilket syftar pa projektets overgripande mal att verka for en hallbar samexistens med andra och med miljon i en socialt och ekonomiskt utsatt del av Vitória. Tjugofyra tjejer (!) plus stab har jobbat kring detta mal indelade i tva grupper: halften har byggt parker och undervisat om sopsortering, halften har hallit i ett sommarlager for elvaaringar. Jag har hort till sommarlagergruppen och detta har for mig inneburit en utveckling fran frustration over kommunikationssvarigheterna (mitt portugisiska vokabular ar tamligen begransat) och over omojligheterna i barnens situation till frustration over att behova ta avsked nar vi antligen funnit vagar att kommunicera. Barnens utvardering av lagret innebar inte bara gulliga kommentarer sasom "jag har lart mig att om jag vill saga nagot och nagon annan redan har ett finger uppe ska jag halla upp tva fingrar" utan ocksa idel brett leende smileys, sa oavsett om vi har bidragit till en kansla av fredskultur i omradet och fostrat framtida ledare, sa har vi atminstone givit "vara" barn lyckliga minnen och detta ar definitivt tillrackligt for att jag ska vara nojd med var insats!

Men att "gora en insats" eller "gora en skillnad" ar inte hela syftet med ett IPP. Tanken med projektet ar att deltagarna ska lara sig mer om sig sjalv och om andra och pa sa satt uppmuntras att bli en "aktiv varldsmedborgare". Innan vi borjade jobba med projektet agnade vi en halv vecka at att vrida och vanda pa temat och diskutera vad det innebar att planera, genomfora och utvardera en enskild aktivitet eller ett helt projekt (under denna halva vecka hann vi dessutom fira nyar, very nice!). Varje delegation presenterade en "kulturell aktivitet" dar vi arbetade kring temat ur vart hemlands perspektiv - vi i den svenska delegationen ledde en debatt om segregationen i stora stader.

Slutligen vill jag halsa alla att IPP ar sjukt roligt och att alla, oavsett alder/tidigare erfarenheter, har nagot att lara sig och nagot att bidra med!

Nar nu detta ar avklarat kan jag beratta att jag for narvarande, efter nagra dagars semester i Vitória, befinner mig i den pittoreska gamla kolonialstaden Ouro Preto. Jag har atit pao de queijo till frukost och strosat runt och det ar vackert pa ett helt annat satt an Vitórias strander och palmer och betong. Har verkar alla byggnader vara fran 1729 ungefar. Manga turister ar fransktalande sa jag har redan hunnit praktisera verben venir och avoir. Bilder ar pa vag!

Stora kramar!

---