På resa till Sandra i Australien. Piglet van runt Cape Trib

---

En piglet är en griskulting. Sådana, förvildade springer runt i bushen lite överallt i Australien. En piglet har en lite för stor kropp i förhållande till sina små ben som rör sig jättefort utan att komma så långt.

Jag och Sandra hyrde en liten camper-van för en åtta dagars road-trip i norra delen av Queensland - nordöstra Australien. Ganska snart kom vi fram till av vi åkter runt i motorfordonens motsvarighet till en piglet. Ganska gullig med en för stor kropp i förhållande till sina små "ben".

Ett fantastiskt sätt att åka runt och se på saker, att uppleva saker, att vara nära naturen - hela tiden. Ur ett ekonomiskt perspektiv fördelaktigt då man lagar i princip all sin mat själv i bilen, man sparar in på hotellkostnader då det finns många gratis eller lågkostnadscampingplatser att stå på. I Queensland, till skillnad mot en del andra delstater får man inte fricampa men det finns mängder med campingplatser och så kallade rest-areas att stå på där det även finns serviceinrättningar av nödvändig karaktär och av skiftande kvalitet och fräschet. Handspriten går åt.

Dagen efter jag kommit till Australien hämtade vi ut vår Piglet och rullade direkt till ett köpcenter för att fylla det lilla kylskåpet och lådor med varor för överlevnad. Och eftersom allt med alkohol i inte kan köpas i en vanlig affär måste man gå till en särskild affär för dessa varor. Känns igen på nåt vis även om öppettider och sortiment skiljer sig från Bolagets.

Öl och starksprit är förvånansvärt dyrt. Dyrare än Sverige men de lokalproducerade riktig goda vinerna är rena fynden. Det blev lite av varje.

Sandra har nytaget körkort och gillar att köra och är van med vänstertrafik så min tanke var att sitta bredvid, vara lite oskönt macho, dra mustiga skämt och halsa öl under våra resor.

Sandra och hennes kompisar har för några månader sedan tillbringat fyra - fem veckor i en campervan av lite större modell än vår Piglet så hon hade superkoll på hur saker och ting funkade vilket gjorde mitt insteg i husbilsvärlden mindre omständigt. Trots allt är det en liten båt fast på hjul så som man är ute med nån vecka så den känslan är ju egentligen inget nytt för mig.

Efter att ha bunkrat klart åkte vi norröver från Cairns i några timmar till Cape Tribulation via världens per minut dyraste linfärja över en flod. Vid Cape Tribulation slutar det asfalterade vägnätet och norr om kan man bara åka med sk four-wheelers - alltså fyr- eller mer - hjulsdrivna bilar.

Cape Tribulation ligger vid havet men är mitt inne i ett stort och storslaget regnskogsbälte.

Daintree Rainforest är ett av de sju Australias seven natural wonders och är även en World heritage nånting via UNESCO. Hursomhelt det är världens äldsta regnskog. 135 miljoner år gammal. Det är gammalt det så det har växt ett och annat här och knallat ett och annat här genom årmiljonerna. Det är hisnande.

Det är så mäktigt, det är så grönt, det är så fuktigt, det är så mycket av allt. Det är växter i alla dess former och ett djurliv, med både det man ser och sånt man inte vill se.

En regnskog och och dess växter oxh djur ska ses tredimensionellt. När man knallar runt på marken förundras man av alla växter och en del djurliv men det är när man börjar komma uppåt i grönskan kanske 20-30 meter upp som det börjar hända grejer med färger, med annorlunda sätt att fånga solstrålar och vad man som djur kan leva på längre upp.

Cape Tribulation tjänar som en utbildningsplats för vetgiriga människor om hur komplext en regnskog som system är. Vilken roll den har och har haft och framförallt kommer ha, om vi tröttskallar till människor inte fortsätter på inslagen väg och byter ut regnskog mot boskapskötsel och palmolja.

Det finns flera vandringsleder rakt in i regnskogen där man andäktigt ganska lätt kan ta del av det vilda, det otämjda som tar sig otroliga uttryck i form av märkliga stammar, former, lianer, lövverk och annat som är delar av regnskogen. Det finns ett regnskogscenter med höghöjdsleder och utsiktstorn. Det jag nämnde tidigare med det tredimensionella att kommer man upp händer det grejer, eller åtminsone andra grejer. Leden går på 10-15 meter ovanför marken och sedan finns det ett torm som jag tror är 25-30 meter upp och hela tiden ser man nya märkliga växter och ställen djur kan bo i och på Häftig upplevelse. Och det som är särskilt häftigt är samspelet mellan olika typer av växter. Många växer på varandra men inte för att utnyttja den andra utan för att samspela. "If you scratch my back..." typ så. Men det kanske krävs ett sånt typ av samarbete för att överleva i 135 miljoner år.

Vi hade nattvila på en rastplats precis uppe vid Cape Tribualtion och vår frukost intogs vid en flod, som självklar beboddes av den aggressiva saltvattenkrokodilen. Vi såg ingen just då. Inte just då... Sötvattenkrokodilen är tydligen inte lika aggressiv men man bör passa sig även för denna och skulle jag komma i närheten av en krokodil skiter jag fullständigt i om den gillar sött eller salt. Bara vetskapen om att den gillar mig räcker.

Vi lämnar senare dag två "hard-core-regnskog" för att ta upp oss till mer höglänt terräng. En sak jag inte riktigt hade koll på när det gäller min dotter och det är att hon gillar vattenfall. Jättemycket. Vi rullar vidare . Tillbaka med världens dyraste och tröttaste linfärja,

---