Missnoje i Vastindien

---

8 till 11 juni:

Det forsta vi mottes av i San Juan i Puerto Rico i Vastindien var en mycket otrevlig tulltjansteman. Vi hade ingen aning om att vi just hade satt foten pa amerikanskt territorium. Puerto Rico var tydligen en amerikansk stat, om an en oberoende sadan. Den enda tull vi tidigare passerat som varit lika strikt var den australiensiska men de var mycket trevligare och mer valkomnande samtidigt som de kollade upp en. I Cairns i Australien mottes vi namnligen av en kvinna som kom fram och borjade smasnacka med oss vanskapligt ett bra tag tills hon fatt en kansla for vilka vi var och vad vi gjorde i Australien. I Puerto Rico tvingades vi sta och vanta over 30 minuter i ko och nar vi val kom fram till tulltjanstemannen hade vi fyllt i fel papper (de flygvardinnan pa AA-flighten givit oss) och pa helt fel satt (vi hade inte uppgett en exakt adress eftersom vi vill titta pa hotellrummet innan vi betalar). Detta gjorde han oss varse med en hogst aggressiv ton och sa att om vi inte fixar till det sa kunde han OMOJLIGT lata oss passera. Ytterligare 30 minuter senare var vi inne i landet. Vi checkade in pa ett hotell pa stranden som var det billigaste boendet vi kunde hitta och trots det for oss hoga priset var standarden lag och hotellet skabbigt. Hungriga hade vi blivit och gick for att hitta nagon trevlig restaurang. An en gang blev vi varse om att vi befann oss i amerika, Puerto Rico var inte gjort for gangtrafikanter. Pa flera stallen fanns det inte ens nagon trottoar. Den kvallen blev det mexikans snabbmat med Corona-ol till. Dagen efter entrade vi beachen med installningen att sola, bada och njuta. Det var inte sa latt. Det blaste en hard vind som svepte upp sand i ansiktet pa oss och solen gomde sig ofta bakom moln. Vi kande oss ratt missnojda med Puerto Rico och staden San Juan. Dagen efter akte vi buss till den gamla stadsdelen "Old San Juan" som antagligen byggts av portugiser eller spanjorer for ett par hundra ar sedan. Stadsdelen var mycket sot med kullerstensgator, som tyvarr tacktes av trafikstockningar, och fina hus. En kvall at vi hamtmat fran en kinarestaurang. Den unga personalen borjade prata med oss och vi berattade att vi var pa en jordenruntresa. De fragade vart vi var ifran varpa en servitris fragade "-What does your money look like?". Vi visste inte riktigt vad vi skulle svara och hennes kollegor stirrade pa henne och sa "-What kind of question is that?!". Roligt tyckte vi att det var i alla fall. Vi akte dagen efter det ut till flygplatsen och chansade pa att komma med flyget till Trinidad en dag tidigare. Men det gick inte. Vi orkade inte aka tillbaka in till staden vilket ocksa hade kostat tva taxiresor till sa vi tog in pa det nagot for dyra flygplatshotellet och flog dagen efter som planerat till Trinidad & Tobago.

---