Vardag, båtfestival, smärta och Nam Theun 2

---

Nu har det ju dröjt sjukt länge sedan jag skrev sist. Det har hänt en del, men mest har det varit vardag.

När jag kom tillbaks från semestern så var det 'boat racing festival' här. Höjdpunkten på detta är då ett tjugotal båtar, liknande drakbåtar, med ca 50 pers i varje tävlar på floden. Det var ett sjukt stort jippo och fruktansvärt mycket folk på gatorna längs floden. Rätt skoj att se eftersom det i allmänhet är grymt lugnt på gatorna här. Dock var det ganska tomt runt midnatt. Laoterna är inga nattmänniskor inte.

Livet gick ganska snabt tillbaks till vardag med jobb, rugby och Aussie rules. Mycket trevligt. Jag trivs faktiskt riktigt bra i den här stan. Humöret går dock lite upp och ner och det beror nog mest på att jag saknar er där hemma ruskigt mycket ibland. Små skitsaker kan rätt ofta trigga frågan "Varför, varför är jag här?" Men för det mesta är det som sagt grymt bra. Jag har även kunnat konstatera att det nu är mindre än halva tiden kvar innan jag får ta emot Sofie på flygplatsen i Bankok och ja, jag längtar. Satan vad jag längtar.

Förra torsdagen var det rugbyträning som inte slutade så där värst bra. Jag blev tacklad av en kille och det slutade med att vi båda landade på mitt högerben där både knä och fotled vreds åt håll som de verkligen inte är gjorda för. Det gjorde helt sjukt ont och jag var övertygad om att något var riktigt illa skadat. Efter en kväll med is och en natt med hård lindning kändes det inte alls särskilt lämpligt att stödja på foten, men eftersom man inte direkt åker till vårdcentralen och skaffar ett par kryckor i det här landet, så var det bara att bita ihop och åka till jobbet. Efter ett par timmar var det betydligt bättre och dagen efter haltade jag ordentligt men kunde gå rätt ok. Tänk vad man kan göra med smärtstillande, tigerbalsam och gasbindor. Nu har det på något sätt stabiliserats och gör fortfarande rätt ont, så det blir ett läkarbesök i eftermiddag.

I lördags fick jag ett mail från en kille på ABB som är här och bygger ställverk till Nam Theun 2. Det hittills största vattenkraftverket i Laos. Jag har försökt ordna ett studiebesök där men hade dittills inte lyckats. Nu föreslog han att jag skulle komma i måndags. Jag åkte dit och var där måndag-onsdag. Mycket givande och kul att se hur dom bor och jobbar. De är verkligen otroligt isolerade i grymt häftig natur.

I övrigt har det inte hänt så mycket under de senaste veckorna. Livet rullar vidare här och det är otroligt tråkigt att jag lyckats skada mig. Det innebär mina två största tidsfördriv är uteslutna. Inte bra alls.

I nästa vecka är det dags för den avslutande resan till Ban Tha Hua, byn där mitt projekt genomförs. Det ska bli grymt spännande att se hur de har använt våra lampor och om vi lyckas få ur dem någon konstruktiov kritik som vi kan använda för vidare förbättringar. Kritik ligger inte direkt i dessa männniskors natur.

Hoppas alla har det sjukt bra hemma! Ni har ju bytt till vintertid, så nu är det 6 timmars skillnad hit. Jag skåg några foton hemifrån och insåg att det ju faktiskt blivit höst. Man tänker inte så mycket på sånt när det verkar vara samma årstid för jämnan.

Stor kram på er alla!

//Tomas

---

Comments

[Anders]

Inget man dör av
Tjena killen! Beklagar träbenet! Lät inte så kul. Och så hemlängtan på det. Skit. Känner igen tankegångarna från när jag va i Kina. Det är den lilla djävulen på vänstra axeln som inte kan hålla käft och istället njuta av det han har och aldrig kommer få igen senare i framtiden.... Bort med han! Men lever och frodas gör du och det e kul att läsa om dina upplevelser! Rock on!