Semester. Nej, jag har inte semester varje dag bara för att jag är i främmande land...

Igår morse kom jag tillbaka till Vientiane efter ca 10 helt underbara dagar i södra Lao. När nattbussen kom till stationen vid 6-tiden var jag lagom sugen på att skynda mig hem, duscha och åka till kontoret. Det där med att bråka med trafik kändes inte så lockande efter 5 dagar i en hängmatta på sanslöst stillsamma Don Det.

Jaja, vi tar det väl från början.

Nattbuss till Pakse, ca 10-11 timmar söder om Vientiane, gick riktigt bra. Ok att sängarna var ca 160 långa, men jämfört med att sitta var det sjukt bra! I Pakse hyrde jag en moppe och begav mig ut mot the Bolaven Plateau, rätt drastiskt tog man sig till drygt 1000 m.ö.h. där vegetationen var rätt annorlunda och kaffeplantager och vattenfall var överallt. En stor del av Laos bästa kaffe anses komma härifrån. På vägar som för det mesta var rätt bra, men ibland var sönderregnade lerstigar gick färden med min hitintills pålitliga kinesiska moppe. Vyerna var helt fantastiska och så fort man passerade ett hus, en människa eller något annat som verkade vara vid liv så hördes ett korus av glada "Sabaidee!".

Natten spenderades i en bambuhydda vid underbara Tad Lo, ett rätt mäktigt vattenfall vars dundrande hördes tydligt vid hyddan. Dagen efter åkte jag tillbaks mot Pakse. Efter någon timme bestämde sig mopedjäveln för att det var dags att tröttna. Den tände helt enkelt inte längre. Efter lite enkel felsökning insåg jag att jag inte skulle kunna göra något åt det utan det var bara att börja traska. Efter ca 2 km och en hel del svett kom jag fram till en liten by där det fanns en "verkstad" av samma typ som överallt i det här landet. Efter 10 min hade 4 pers sett till att det låg packningar och drev över en oroväckande stor area i sanden och efter ytterligare 20 min var det hela ihoppusslat och det var full fart igen. Det hela, inklusive ett par bytta packningar gick på ca 40kr. Jag trivs.

När jag kommit tillbaks till Pakse och satt på vandrarhemmet och käkade lunch, kom en kines och frågade om det var någon som var sugen på att spela fotboll. Varför inte tyckte jag och så blev det. Kinesen, Alex, var i Lao för att testa kaffe som han skulle importera till Kina och en av hans leverantörer skulle spela fotboll med ett gäng. Det blev en lagom ansträngande match som slutade i en lämplig mängd mat och dryck. Mycket trevligt! När vi kom tillbaka till vandrarhemmet hade dom bommat igen så det blev till att klättra över grinden och banka på dörren tills någon öppnade.

Dagen därpå åkte jag till Champasak, i närheten av Wat Phu som är ruinerna efter ett gammalt tempel i stil med Angkor Wat fast betydligt mindre. Pga lite märkliga transporter tillbringade jag två nätter i Champasak, men eftersom jag hade grym utsikt från terassen, god och billig mat och en skaplig bok så var det rätt skönt. Jag hyrde en cykel och trampade iväg till templet. Det är ju rätt häftigt att titta på stenbitar som huggits ut för ca 2000 år sedan, men till slut är det ju just det man går runt och tittar på. Stenbitar, gamla stenbitar med mossa på. Kalla mig okultiverad, men jag njöt betydligt mer av cykelturen som var helt underbar!

Champasak ligger på andra (västra) sidan av Mekong. Färjan över var rätt otrolig, tre gamla plåtskrov hölls ihop med en lagom stor träplattform. På denna lastades på: 6 sawntheuw (små lastbilar med bänkar där bak, dvs bussar), två vanliga pickuper, ett 30-tal moppar en fruktansvärd massa folk och en fullstor lastbil.

Så var det dags för resans sista destination, Si Pan Don (bokstavl. 4000 öar). Jag hamnade på Don Det som är en av de två större öarna. I Ban Don Det på norra spetsen hittade jag Sunset Bungalows där jag fick en liten hydda med balkong som stack ut över floden mot solnedgångssidan. När jag klev upp på balkongen insåg jag att jag till både höger och vänster hade folk som jag träffat på bussen mellan Vientiane och Pakse nästan en vecka tidigare. De hade också kommit samma dag och tre av fem hyddor togs alltså upp av oss. I de andra två bodde 4 svenska tjejer som verkade ha fastnat på ön. När jag kom dit sa de att de varit där i 9 dagar. Det sa de när jag åkte därifrån fem dagar senare också. De var glada och trevlig och, tro det eller ej, efter att ha träffat en svensk en gång under de senaste ca 6 veckorna så var det faktiskt rätt trevligt att känna lite svensk anknytning.

5 dagar spenderades mestadels i min hängmatta på balkongen. På kvällarna samlades de flesta turisterna i restaurangen på vårt ställe eftersom det var på rätt sida ön för solnedgången. Därifrån bar det sedan vidare till andra ställen. Mycket trevligt. De två sista dagarna började det allt kännas att hängmatta är underbart, men det är inte fel att röra lite på sig heller. Det blev en promenad run den ena ön och en cykeltur runt den andra dagen efter. Mellan de två huvudöarna går en cementbro som var del av Laos enda järnvägslinje någonsin. Den byggdes av fransmännen för länge sen för att frakta varor mellan Thailand och Lao. I likhet med det mesta annat som fransmännen gjorde i det här landet så skrotades denna efter revolutionen 1975.

Bilder kommer snart på tokmas.svettas.nu . Det är otroligt många och mest landskap, flod, vattenfall och solnedgångar. Gör som ni vill, bli uttråkade eller försök tänka er in i hur jag har det! Vissa av dem är jag riktigt nöjd med.

Det var nog det hela. Hoppas att alla har det sjukt bra där hemma. Jag har hört nåt om brittsommar, så jag antar att ni är ute och plockar svamp för fullt.

Här är det Boat Racing Festival på gång. Hela området längs floden är avstängt och har varit som ett enda stort tivoli i nästan 2 veckor. Imorrn är den stora tävlingen och dessutom är det helgdag, så folk är lediga.

Jag saknar er! Hur mycket jag är trivs här så tänker jag mycket på hur livet fortgår där hemma och längtar faktiskt till den dag då jag står där och har framför mig att hitta jobb och lägenhet. Är inte så långt kvar.

Kramkram!

//T

---

---