Blaaah hojdsjuka...

---

For ett par dagar sedan, innan jag kom till Quito, blev vi som sagt inbjudna till en ecuadoriansk bondes hem i en liten by nara Otavalo. Vi tog bussen pa morgonen och blev bemotta av Jose Andres som tog oss till sin farm, visade hur man vaver madrasser av majsfiber och tog oss pa en rundtur i byn pa sina tre sota hastar. Han var sa hjartlig, vi upplevde nog nagot helt unikt for turister emedan vi sag hur indianerna lever vardagen i Anderna. Shay blev lite misstanksam och ville att jag skulle fraga hur mycket vi maste betala for allt vi fick uppleva, men Jose Andres ville inte ha nagonting, vi fick nastan tvinga honom att ta emot skrivmaterial som gava till hans barn. Harlig manniska.

Till foljande fick jag uppleva judarnas gastvanlighet nar vi kom till Quito. Det var en sondag och judisk hogtid, for att saga sanningen vet jag inte riktigt vad de firade men Shay tog mig till en fest hos judiska forsamlingen i Quito, i sjalva rabbins hem. Det var ingen stor fest men desto gladare stamning, god mat och intressanta manniskor. De tog val emot mig fastan jag inte hor till deras religion, vem skulle ha trott att jag nagonsin skulle fa vara med om nagot sadant... Jag ar fascinerad.

Har nu spenderat 3 dagar i Quito, Ecuadors huvudstad. Egentligen inget speciellt med staden sjalv, mycket amerikanskt inflytande och alltfor mycket turister for min smak. Men gardagen var superlyckad! Vi gjorde en utflykt till vulkanen Cotopaxi som ligger i en nationalpark ca 1 h fran Quito. Forst med minibuss till 4200 m hojd, varifran vi besteg 4800 m till fots. Man kunde ha fortsatt till vulkanens topp pa 5900 m, men vi stannade var glaciaren borjade eftersom man skulle ha behovt utrustning for glaciarklattring for att na hogre. Det var underligt, jag kande av hojden redan nar jag klattrade - som om luften skulle ha saknat motstand och musklerna trottnade fort. Ett par timmar efter nedstigningen insjuknade jag i akut hojdsjuka och var tvungen att vila i hotellet hela dagen idag (jag skonar er fran detaljerna), men utflykten var nog vard det. Den lamnade mig bara med en hunger att bestiga hogre...

---