En början i Nya Zeeland

---

Flyget till Nadi går bra och när vi landar på ön blir jag lite förälskad och skulle gärna ha stannat kvar där ett tag. Klokan är bara runt 6 på morgonen när vi kommer fram och solen har precis gått upp, ändå är det kväljande varmt och så hög luftfuktighet att det känns som att andas i en fuktig filt. Det känns som den höga luftfuktigheten borde vara bra för min retliga hosta. Ön är emerladgrön, jag har aldrig varit runt ekvatorn förut men det ser ut som att ön är täckt av en lummig djungel, det är väldigt vackert. Men tyvärr får jag inte ens lämna flygplatsen utan sitter snart på vårt ca 3,5h långa flyg mot Nya Zeeland. Jag har så mycket lock i öronen pga min förskylning och flygningen att jag är i min egna lilla värld men Niklas bekantar sig med damen brevid oss. Det är en äldre dam, Jackie, från Kalifornien som är påväg att hälsa på vänner i Nya Zeeland. Det visar sig att även denna reskamrat är mycket berest och har varit i alla delstater i USA, Nya Zeeland, Australien osv. Hon gillar att skaffa nya vänner på internet och verkar även vilja åka ut och hälsa på dem. Det är en färgstark dam och liksom så många andra amerikaner så har hon inga problem med att prata med främlingar. Det slutar med att hon ger oss hennes facebook och hon önskar oss lycka till efter att ha sagt till mig att jag har en riktigt gentleman i Niklas, vilket inte kommer som någon nyhet.

Den här delresans möte med flygplatspersonalen är mycket mer behaglig än den i USA. I Nadi blir vi bemötta av en trio som står och spelar guitarr och sunger klockan 6 på morgonen, och i Nya Zeeland är de artiga och hjälpsamma. Jag gillar redan Nya Zeeland och hoppas att känslan skall bekräftas under veckorna som kommer. Vädret kan ha en hel del att göra med trivselfaktorn, det är strålande sol och säkert uppmot 30 grader varmt. Vi åker shuttle till vårt hostel som än en gång ligger mitt i smeten i Auckland. Kilroy vet vad de gör när de bokar boende. Här ska vi bo i två nätter i ett fyrbäddsrum, just nu är det jag och Niklas och en indier som vi kallar för "S" som delar rummet. "S" kallas så för att vi direkt glömde bort hans namn båda två men vi tror det börjar på S, han jobbar i Auckland och är inte någon egentlig turist men tydligen bor han ändå på hotell när han är här och jobbar. Hans vanliga hotell var tyvärr fullt för tillfället så han bor här tills ett rum blir ledigt på det vanliga hotellet. Det är väldigt frodigt här på Nya Zeeland och ser vackert ut det lilla jag har hunnit se än så länge, havet är även det turkosgrönt och vackert. Vi har inte sovit mycket sedan resan startade för säkert väl över ett dygn sedan nu. Man blir helt snurrig med alla tidszoner och nu har vi ju åkt över datumlinjen också så jag har inte längre någon koll på hur länge vi varit uppe men bara flygen tog cirka sjutton timmar ihop. Nu är vi exakt tolv timmar före Sverige i tid, på helt andra sidan jorden, vi jobbar för att försöka vara vakna tills det är någorlunda kväll iaf så vi inte fortsätter med vårt uppvaknande mitt i natten. Och så kommer det sig att jag sitter i ett hörn i ett varmt hostelrum och knattrar på datorn med balkongdörren öppen. In strömmar ljummen luft med Kings of Leon och låten heter Sex is on fire tror jag. Det luktar säkert någonting speciellt också men mitt lukt och smaksinne har helt övergett mig. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande från denna oerhört tröttsamma förskylning. Idag har vi varit ner och tittat på hamnen och kollat in vårt upphämtningsställe för Kiwibussarna på lördag morgon. Imorgon är alltså vår första och sista hela dag i Auckland, den kommer mest troligast spenderas med shopping och sol då vi båda behöver ett badlakan och flip flops, vi ska även försöka gå på ett kiwibuss-möte och se om det är någon bra information innan vi ger oss av på resan.



Mitt i natten vaknar vi av att vi får en ny rumskompis. Chris är från tyskland och är ute och reser med sin flickvän, de skulle ha bott ihop men en säng var trasig så de fick dela sig för natten. På morgonen går vi ut och tänker se oss omkring i Auckland, det är lite mer mulet idag men värmen är det inget fel på. Auckland visar sig vara en kullig stad och vi klättrar upp på en för att få lite utsikt och hittar en park. Alberts Park ligger uppe på en kulle och har stora träd med gigantiska stammar. Vi sätter oss i gräset och bara är en stund. Efter ett tag knallar vi ner från lugnet i parken in i staden igen. Vi hittar det mesta av vad vi haft på handlingslistan. Jag ger till och med upp och köper lite medicin som ska hjälpa till att lindra förskylningen för nu är jag riktigt trött på den!

Vi går på informationsmötet för kiwibussarna inför morgondagens resa och får höra att det är högtryck på bussarna, folk som hoppat av sina bussar har svårt att komma på en ny igen så jag och Niklas bestämmer oss för att hänga med vår buss hela resan då vi inte har tid att sitta fast på ett ställe i flera dagar. Vi går hem och äter middag ute på takterassen som hör ihop med det gemensamma köket. Solen skiner, vi har havsutsikt och det är varmt i luften trots att klockan börjar bli mycket. Vi träffar två svenskor som vi äter med, de har precis varit ute på en rundtur med buss men med ett annat bolag och tyckte att det hade varit bra. Vi går och lägger oss tidigt för imorgon går bussen klockan nio.



Dagen för avfärd är här vi får komma på en buss med vår chaufför Willie the ginger som han kallar sig själv. Han har en dialekt som gör honom lite svår att förstå tidvis men annars är han en skön snubbe som är förvånansvärt ung. Vi åker iväg, första stoppet är hot water beach. Naturen är fantastisk här i Nya Zeeland, jag kan inte förklara alls, det är som en blandning av Sverige men med djungelkänsla och vackra berg och utsikter. Vi sitter mest bara och gapar och är helt sålda på nordön redan. Hot water beach heter så för att när det är ebb kan man gräva ett hål i sanden och göra sin egna varma källa. Vi hinner inte dit till ebben på dagen men det ska komma igen vid midnatt. Istället badar vi i havet, det är vita klippor och grönska ända ner till vattnet och sanden är underbar. Vågorna är riktigt höga så vi badar försiktigt men blir omkullkastade av vågorna lite då och då. Jag kommer ha en hel del nya blåmärken imorgon.

På eftermiddagen åker vi till Cathedral cove som är ännu vackrare än hot water beach om möjligt. Det är vita klippor som omger stränderna och det finns även en klippa som står för sig själv ute i vattnet som tydligen är den mest fotograferade klippan i NZ. Tydligen så spelades det in en scen till någon Narniafilm här med. För att komma ner till coven får man gå i circa en halvtimme, vi knallar på med Malin, en annan svensk vi hittade på bussen. För att komma ut till stranden med den berömda klippan behöver man gå genom en naturlig tunnel likt dem som var på El Matador State Beach fast större. Vi badar en del här också innan vi börjar klättra upp till bussen som tar oss tillbaka till hot water beach där vi ska spendera natten. Det är ett förvånansvärt fint hostel eller vad man ska kalla det, folk campade där också. Vi bor i en pytteliten stuga med två trevliga danskor, Beanie och Camilla som har roligt åt att vi inte förstår danska särskilt bra.

Vi äter middag på vår lilla veranda i den nedåtgående solen och pratar med danskorna som kommer bli fast här i några dagar då de hoppat av sin första buss och hamnat på den något malfunktionerande stand by listan. Vi träffar en till danska på verandan, Olivia som egentligen ska vara på NZ för att arbeta på en hästgård men som vantrivdes på gården hon kommit till och nu behöver fördriva tiden tills hennes reseagent hittat en ny gård. Under kvällen sätter vi oss alla runt två stora bord på en större veranda och dricker och pratar medan vi väntar på att det ska bli midnatt. Vi träffar tre britter, Ollie, Ro och Fred som har fått för sig att de ska dricka varsin bag in box med vitt vin ikväll. Om vi ser dem imorgon blir jag imponerad, bussen går halv åtta på morgonen nämligen.

Det är fullmåne ikväll som tur är så att vi ser lite grann när vi tar oss ner till stranden vid midnatt, dock lyckas vi inte så bra med att göra en grop och ger upp och går hem igen. På vägen tillbaka ser vi lysmaskar längs stigen, de avger ett vackert blått ljus.



När dagen gryr är vi inte speciellt pigga och faktiskt lite bakfulla. Vi kommer på bussen och ger oss av mot första stoppet som är Karangahake Scenic Reserve där vi får gå av och vandra en trail runt en fors som de har utvunnit guld ur förr i tiden. Vi hade tänkt gå en kortare sträcka då vi hade lite kort om tid och då vi inte är i tip top shape idag. Vi ser en skylt som säger att det finns en slinga som är niohundra meter och tänker att det är lagom, men vi och många med oss lyckas komma in på fel spår och får gå en mycket längre väg i stekande sol. Reservatet är vackert, forsen är fin och uppfriskande och gångstigen är kantad av växtlighet. Det här är den lumigaste ön jag sett efter Fiji. Man går över hängbroar och genom en jättelång tunnel som tar säkert en kvart att gå igenom. Vi kommer tillbaka till bussen bara sju minuter sena och det bär av mot nästa och sista stopp för dagen, Waitomo.

Här i Waitomo är hostelet inte lika fräscht men jag och Niklas är rätt nöjda då vi fick ett tvåbäddsrum för oss själva. Vid fem börjar vårt äventyr för dagen då vi ska ner i ett grottsystem iklädda våtdräkter och hjälmar med lampor på. I grottorna är det mycket vatten och vi använder oss av stora badringar för att ta oss fram. När man ska ner för ett vattenfall ska man hoppa ut för det med sin badring och landa i vattnet nedanför, det var väldigt läskigt men kul när man väll tagit skuttet ut i mörkret. I grottan bor det lysmaskar och vi släcker våra lampor medan vi ligger i våra badringar och tittar upp i grotttaket som glittrar i blått ljus. Det ser ut som en stjärnhimmel och vi flyter omkring och sjunger sånger medan vi tar oss fram i grottornas tunnlar. Vi är 65 meter under marken, grottan ändrar utseende en hel del under tiden vi tar oss runt, ibland är det så lågt till tak att vi måste ligga i våra badringar och skjuta oss fram genom att ta sats med händerna på taket och ibland är det högt i tak, säkert uppemot femtio meter. Vi är nere i grottan för att se lysmaskar men tänkte inte på att det lever andra saker där nere, det bodde fladdermöss, stalaktiter, spindlar och tydligen halvmeterstora ålar i vattnet. Niklas ser ålen och spindlar men jag väljer att inte titta då jag tror jag skulle bli rädd för vattnet om jag såg en så stor ål i det. Efter kanske två timmar i grottan är vi klara och åker hem till hostelet igen. Tyvärr fick man inte ta några bilder i grottan så om ni vill se vad vi pratar om så kan man säkert googla på glow worms. Nu ska det bli riktigt skönt att sova och bussen går inte förrän nio imorgon bitti och då ger den sig av mot Hobbiton!

---

Photos

Nya Zeeland
Utsikt från bussen