Advertisement
Published: November 13th 2007
Edit Blog Post
Efter Mulu National Park sa trodde jag (Brita) inte att Borneo kunde bli mycket battre men oj vad fel jag (Brita) hade.
Val i Kota Kinabalu sa bokade vi en djungeltur (tre dagar/tva natter) som tog oss till Kinabatang, en annan nationalpark. Det var ett fullspackat schema fran dag ett.
Jag tankte att om vi har tur sa kommer vi kanske till och med att fa se en vildapa. Men redan fem minuter in pa forsta batturen pa floden sa far vi se vilda makaker! En hel grupp. Det var helt fantastiskt anda tills vi fem minuter senare far se vilda nasapor!
Man tror nastan inte att det finns sa fula djur. De har liksom en ofattbart stor nasa och alla har olmage. En rejal kagge. Vi fick se en hel del faglar ocksa men de bleknade liksom lite i jamforelse med aporna.
Efter varje tur blev det en ny hojdpunkt pa resan. Fast en av de basta hojdpunkterna var sista flodturen pa morgonen innan vi skulle aka vidare da vi fick se en vild orangutan! En jattestor hanne som satt uppe i ett trad. Det ar konstigt hur apor kan leva i trad for den hannen vi sag vagde sakert
Kinabatang
Den vilda orangutangen! (mest som en skugga men i alla fall) 50kg och att de kan hoppa omkring i trad utan att konstant trilla ner ar helt otroligt.
Fantastiskt nojda med var djungeltur betsamde vi oss for att aka till Sukau, en liten by ungefar sex mil bort. Vi hade fatt tips om privata dagsturer pa floden for bara en ringa summa pengar dar.
Sukau lag langt ute i djungeln. Ratt haftigt, vi var de enda turisterna vi sag i byn och allt kandes valdigt akta. Vi var aven de enda "turisterna" (las vasterlanningarna) dar vi bodde eftersom ett gang skolungdomar var dar pa skolresa.
Trots att vi inte riktigt trodde att det kunde bli battre sa bokade vi en flodtur pa eftermiddagen och en for nasta dag. De berattade namligen att om man hade riktig tur sa kunde man fa se pygmeelefanter dar.
Jag vet inte riktigt varifran all var tur kom men vi fick i alla fall se flera stycken elefanter.
Ok, jag kanske var lite dum men jag trodde faktiskt att de skulle vara lite i samma storlek som stora hundar ungefar. Faktum var dock att trots namnet sa var de ganska stora. Inte riktigt som de elefanter man ar van vid men anda ganska stor.
Vi
Kinabatang
Pygmeelefanter fick till och med se en elefant som badade! De ar ganska klumpiga. Lite som om en valdigt gammal och tjock tant skulle bada.
Inte nog med att vi fick se elefanter vi fick se en krokodil ocksa! Visserligen en valdigt liten krokodil men anda en krokodil.
Dagsturen nasta dag bjod pa annu fler djur (inte riktigt i samma klass som vilda orangutanger, elefanter och krokodiler men anda). Formodligen kommer vi inte att se sa har manga vilda djur pa hela resten av resan sammanlagt. Borneo har verkligen varit underbart! Maste tacka Katarina igen! (halsa mamma till henne).
Efter alla underbara flodturer tog vi oss vidare till en stad som heter Sandakan. Det var inte sa spannade men det gjorde liksom ingenting. Borneo var bast anda.
Vi akte till ett rehabiliteringscenter for orangutanger men eftersom vi redan hade sett en vild orangutan sa var det inte sa kul. Man sag mest turister och for att ens kunna ta lite bilder fick man armbaga sig fram.
Nasta stopp blev Kota Kinabalu igen, varifran jag (Brita) skulle ta mig till Mount Kinabalu och Josephine till Brunei (ett av tre lander som Borneo bestar av, Malaysia och Indonesien ar de andra
Kinabatang
badande elefant tva). Vi delade pa oss har eftersom Josephine inte riktigt kande att det dar med att klattra uppfor berg var hennes grej.
Jag hade i alla fall bestamt mig for att jag skulle forsoka ta mig uppfor berget. Nar man tanker att pa att bestiga berg sa kanns det som att det involverar en himla massa faktiskt klattrande men Mount Kinabalu gar att bestiga genom att vandra mestadelen.
Vandra kanske inte ar riktigt ratt ord. Tank er att gatt upp for trappor i ungefar atta kilometer. Det sporegnade hela vagen upp till forsta stoppet (pa dryga 3000m hojd). Fast det gjorde ingenting. Jag hade det bra anda. Fast vi var genomblota och ganska kalla nar vi kom till Laban Rata (vart vandrarhem vid forsta stoppet). Som tur var hade vi blivit inbokade i ett rum med varme. Det var anda svinkallt men vi kunde i alla fall torka vara klader.
Det ar ganska haftig vegetation i regnskog pa hog hojd. Det ser ut lite som trollskogen i Bamse. Det ar massor av nagonslags skagglavslikande vaxt och ser inte ut som nat jag har sett tidigare. Utsikten som tydligen skulle vara valdigt bra sag vi inte sa mycket av
pga regnet.
Bestigningen ar uppdelad pa tva dagar dar man forsta dagen tar sig upp ca 3000m och andra dagen de sista 1000m upp till toppen (for att se soluppgangen) och sen hela vagen ner.
Vi borjade ganska tidigt dag tva, eller det hade val knappt hunnit bli dag tva. Klockan 02.00 vackte var guide oss och 02.30 (ungefar) sa borjade vi bestiga sista biten till toppen. Som tur var regnade det inte pa hela vagen och jag fick se den storsta stjarnhimlen jag nagonsin sett. Superhaftigt.
Det tog ett bra tag att komma till toppen men tyvarr inte lange nog. Val dar uppe var det sakert en halv timme eller 45 min kvar till soluppgangen och det var bokstavligen talat snorkallt. Jag hade inhandlat en fleecetroja infor bestigningen men en dunjacka hade varit ett mer passande alternativ. Soluppgangen var val inte riktigt vad jag hade tankt mig men utsikten nar solen val gatt upp var bland det basta (om inte DET basta jag nagonsin sett). Helt fantastikst. Det var vart vart enda steg upp (och sen ner) i sporegn. Det var till och med vart forkylningen som jag verkar har adragit mig dar uppe pa berget.
Jag lagger
Kinabatang
En nasapa som hoppar fran ett trad till ett annat. till lite bilder men det gor inte utsikten rattvisa.
Knappa sex timmar upp och tre och en halv ner fick vi hora att vi var relativt snabba men nar man blir omgangen av en femtonaring men femtiokilospaket pa ryggen, knutet runnt pannan och flipflops kanner man sig inte sa varst snabb. Inte heller nar man kom ned och fick lasa att rekordet for att springa upp for hela berget, ner igen plus ytterligare fyra kilometer till Head Quarters (totalt 21km) var 2 h och 38 minuter (jag spinger val inte ens 21 km sa snabbt pa plan mark) kande vi att vi var sa snabba men stolta var vi hur som helst.
Josephine aterkommer med spannade detaljer om Brunei.
Hoppas att ni har det bra allihopa!
PS Kolla in fler bilder pa facebook for er som har det. Ni som inte har, skaffa! (Papporna kan numera assistera er)
Advertisement
Tot: 0.143s; Tpl: 0.033s; cc: 13; qc: 56; dbt: 0.0635s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 3;
; mem: 1.2mb
anonymous
non-member comment
Näsapor är ju jättefula! Men söta... :-D