Advertisement
Published: December 10th 2007
Edit Blog Post
Ok, det var ett tag sen vi skrev insag jag (Brita) nar jag kollade var jag skulle ta vid efter Josephine.
Sa, Yogyakarta. En stad som vi bada tyckte ganska bra om. En positiv kontrast till det skitiga Bandung.
Eftersom vi inte har sa mycket tid i Indonesien blur schemat ganska fullspeckat. Vi borjade med en dagstur till Borobodur och Prambanan. Ett Buddhistiskt respektive ett hinduistiskt tempel. Ratt maffiga byggnader med imponerande stendekorationer. Men alltsa, det har med tempel. Jag tror inte riktigt att det ar min och Josephines grej. Det var jattehaftigt att se templen som bada ar varldsarv men allvarligt talat, hur lange kan man sta och glo pa en stenhog?
Nasta dag hade vu istallet bestamt oss for att gora nagonting lite mer aktivt och kreativt. Bokade en batikkurs. Jag trodde lite naivt (min naivitet verkar vara ett aterkommande tema) att batik var sana dar fula klader med ringar som ar doppade i allt for fargglada kulorer men det var ju sa mycket mer. Vi fick gora var sitt motiv som vi designade forst. Var larare hade visserligen hand om allt som hade med fargerna att gora men vi fick pensla pa vax eller
parafin (efter ett tag blev han lite otalig och hjalpte oss aven med detta). Men det var i alla fall superkul. Skada vara verk nedan.
Efter att vi fatt utlopp for all var kreativitet kunde vi satta oss pa en buss ater igen (Indonesien har varit mycket buss, tag och bat). Den har gangen till Bromo som ar en aktiv vulkan. Efter 10 timmar pa bussen och en natt utan nagon namnvard somn gick vi upp klockan tre for att se soluppgangen over vulkanen. Jag som hade fatt hora att det har skulle vara mycket haftigare an Mount Kinabalu hade valdigt hoga forvantningar men jag maste tyvarr erkanna att det inte riktigt blev vad vi hade tankt oss. Sjalva vulkanen var superhaftig dock och speciellt landskapet runt omkring. Det kandes liksom lite som om man gick omkring pa manen. Eller som att vi var med i Star Wars. Man kunde nastan hora Darth Vader flasa i nacken och lasersvarden svingas i luften. Hhschshhsss, hhschhhssss, svush.
Ytterligare en dag tillbringad pa bussen senare kommer vi (efter lite om och men) fram till Kuta pa Bali. Innan jag fortsatter sa vill jag bara saga att anledningen till att
vi valde Kuta var for att turerna for att se komodovaranerna startade darifran.
Ok, Kuta. Kuta ar australiensarnas motsvarighet till Ibiza. Mycket party, lite klader och en och annan spya. Men vi var helt slut efter att ha rest runt i nastan tva manader och fortjanade nagra valbehovda dagar pa stranden. Som tur var hade vi kommit till Kuta med ett bra gang sa som gatt som det gick undvek vi de raglande, spyende, ordragliga australiensarna. Ganska skont med ett par dagar pa stranden. Man kunde aven prova pa att surfa har (det ar kant for att vara ett bra nyborjarstalle) men efter att forsta timmen pa stranden sett en kille krypande upp pa stranden med axeln urled bestamde vi oss for att skippa surfandet for den har gangen i alla fall.
Och nu till hojdpunkten! Komodovaranerna! Snabbspolar igenom ytterligare tid pa buss och bat. Vi hade bokat en tur som var fem dagar och fyra natter vilket betydde att de bakade in lite mer an bara Komodoon. (Namnas skall dock att jag (Brita) var sjuk forsta dagarna med feber och att Josephine konstant knaprade sjosjukepiller men vad ar val Asien utan sjukdomar?)
Forsta dagen fick
vi aterplantera koraller eftersom det visade sig att vi valt en ecoturismresa. Hade redan en bra kansla over resan men det blev lite battre anda faktiskt nar de berattde det.
Natterna tillbringade vi seglandes (det var en motorbat) och dagarna med snorkling och nagra besok i lokala byar. Jag som inte hade snorklat tidigare maste saga att en helt ny varld bokstavligen oppnades for mig. Josephine som hade bra erfanheter sedan tidigare stangdes val snarare fiskvarlden lite eftersom hon blev jagad av en superaggresiv jattehaj (vet inte om det var sa illa men jag har ju min tigerskada sa lite rattvisst maste det ju vara). Det mest intressanta vi sag (formodligen eftersom det var det enda vi riktigt kunde identifiera) var tva skolpaddor.
Ok, allt det dar andra som vi gjorde pa baten var bra och kul men att fa se komodovaranerna var verkligen en drom. De ar faktiskt sa stora som man tror att de ska vara. Sen ar de ganska respektivgivande. Kan val saga att vi alla i gruppen kastade oss bakat vid minsta rorelse fran komodovaranerna. (Definitionen av minsta lilla rorelse ar en blinkning, bara sa ni vet). Hela tiden blev vi formanade om att
inte lamna gruppen och att halla oss till guiderna. Med historier om forsvunna schweizare och uppatna barn var det inte svart att fa oss att lyda. Bilderna far (om jag lyckas ladda upp nagra) tala for sig.
Nojda med resan satte vi oss aterigen, nu jag knaprande pa aksjukepiller och Jospehine med en misstankt overdos av aksjukepiller och utan rost, pa en buss, en bat och ett tag. Dryga tva dygn senare och inte sa mycket fattigare (som vi hade varit om vi flugit i tva timmar ustallet) ar vi nu framme i Jakarta dar vi inte ska gora nanting. Vart mal var att inte rora oss utanfor hotellet. Vi ar trotta och tycker inte om storstader. Indonesien har varit buss, bat, tag och KOMODOVARANER.
Advertisement
Tot: 0.051s; Tpl: 0.014s; cc: 8; qc: 24; dbt: 0.0258s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
Maria
non-member comment
Konstnärlig ådra
Jag gläder mig åt att du går i din mors fotspår - utan att veta det. Jag färgade nog mest batik innan du föddes. Fantastiska bilder av komodoovaranderna. Ta det lugnt med alla piller... Kram till er båda, mamma Maria