Advertisement
Published: November 9th 2009
Bull shark
Fiji, Beqa laggonHerregud, det har tagit tid att få ihop det här inlägget. Jag har befunnit mig där det varken funnits el eller internet. Nu har jag äntligen el & är uppkopplad, håll i hatten jag kör så det ryker!
Himlen är jämngrå, regnet hänger i luften och det blåser en byig vind som sliter upp vita gäss som kontrast på ett i övrigt mörkt hav. Jag kan inte påsta att det känns särskilt mysigt och Tongas solglittrande hav känns plötsligt väldigt avlägset. Jag tittar ner i det mörkgrå vattnet och försöker föreställa mig vad som simmar omkring där nere. Det är dags för ett av världens bästa hajdyk, The shark diving of Beqa Lagoon.
För att försäkra oss om att vi verkligen inte missar en enda haj inom 100 mils radie (känns det som) håller besättningen som bäst på att ladda stora behållare med 400 kg tonfiskhuvuden, fiskrens och uppskurna fiskar. Behållarna som de tampas med ser precis ut som de soptunnor som numera står prydligt uppradade utanför husen i våra villaområden. Det är en märklig syn och det känns inte så lite bakvänt: att i redan hajrika vatten ösa ner blodig mat i hopp om att locka ännu fler
Grey reef shark
Fiji, Beqa lagoon hajar innan ett dyk Såg jag förresten inte ett litet nervöst ticks hos min divebuddy? Nåväl, jag rättar till masken och tar det stora klivet. Sikten är begränsad och det är omöjligt att se vad som väntar där nere men jag vet att de är här någonstans. Redan innan vi har kommit ner till botten ser jag de första hajarna: ett tiotal helt harmlösa Sköterskehajar simmar otåligt omkring nedanför mig precis som om de vet som ska ske. Det första som slår mig är storleken, jag har sett Sköterskehajar förut men aldrig så här stora. De är gott och väl 3 m. Det andra är den enorma mängd fisk som cirkulerar omkring området. Så helt plötsligt exploderar hela havet omkring mig i en gigantisk fiskkarusell. Maten har anlänt! Om det var var mycket fisk innan så känns det nu som om hela Stilla Havet hälsar på. Den stackars sopgubben, förlåt dykaren, som simmar med soptunnan försvinner in ett blixtrande inferno av färger och rörelser. Jag föröker urskilja honom men det är omöjligt, allt jag ser är en vägg av fisk som bara blir större och större och till slut blockerar soljuset. Och det inte bara mindre revfisk utan även större
havsgående fisk: travellys, jacks, spansk makrill, groupers, tonfisk.. Det är tusentals fiskar! Och nu kommer hajarna.
De första jag ser är några Silvertips som simmar runt oss. Plötsligt sätter de en fart, försvinner in i fisksoppan och kommer ut som skjutna ur en kanon. Och nu kommer hajarna slag i slag: Grå revhaj, Black tips, Citronhaj, de största White tips jag sett. Det är hajar ovanför, nedanför, till högor och till vänster. De är överallt och alla vill de ha en bit av kakan. Divemastern har nu fullt sjå med att bemästra situationen, en Sköterskehaj är lite för ivrig och försvinner ner med halva kroppen i soptunnan och divemastern måste handgripligen lyfta ut honom. (jag fick senare höra att det är vanligt förekommande. En gång kom en Tigerhaj och helt sonika lyfte upp en mycket förvåndad Sköterskehaj. Tigerhajen hade lyft upp honom utan att använda tänderna, det fanns inga märken, och Sköterskehajen försvann som en oljad blixt) Allt är fortfarande lite lätt absurt, det kryllar av haj och det går så snabbt att det är svårt att hänga med. Men jag börjar så smått vänja mig vid situationen då jag skymtar något i det disiga blå längre bort. Jag förstår
direkt att det här är något helt annat! Det är inte bara längre, det är bredare, kraftfullare, rundare, muskulösare. Det är betydligt mycket mer haj... det är en Tjurhaj. Hajen jag alltid velat se! Med sin massiva kropp får den de andra hajarna att framstå som veka akvariefiskar. Och nu, när jag väl börjar titta bortom fiskinfernot och ut i det blå, ser jag att där är betydligt fler än en Tjurhaj. Då jag inte riktigt kan se hur stora de är eller var de tar vägen gör det hela ytterligare lite mer spännande. Till att börja nöjer de sig med att hålla sig i bakgrunden, men i takt med att fler Tjurhajar ansluter kommer de närmare och närmare och till slut simmar de inte mycket mer än 1-2 meter ifrån mig. Det är otroligt mäktig att se dessa djur så nära: de utstrålar en enorm stryka och självförtroende parat med total kontroll. Jag hör hur min andhämtning stegras, ögonen åker runt som flipperkulor och jag är så excallterad att jag vill ta av mig regulatorn och bara skrika. Vart jag än tittar ser jag dem. runt oss finns nu ungefär 15 stycken. Det känns som en dröm. Det här
Silver tip
Fiji, Beqa Lagoon är ett sådant tillfälle som du aldrig vill ska ta slut och som du vet att du kommer att komma ihåg resten av ditt liv. Det är fullständigt häpnadsväckande!
Jag har aldrig sett något liknande och kommer förmodligen aldrig att få göra det igen. Det här är inte på riktigt, det är articifiellt. Så mycket fisk samlas inte på samma plats om man inte samtidigt vräker ut över 400 kg mat, och det slår mig att detta kanske är lika overkligt plastigt som leksakshajen jag en gång hade hemma i mitt badkar.
Totalt hade vi ett fyrtiotal hajar i området fördelat på sju olika arter. Den åttonde arten, Tigerhaj, dök aldrig upp och gör det numera tyvärr allt mer sällan. Då man för 20 år sedan startade verksamheten såg man fortfarande Tigerhaj på i stort sett varje dyk. Numera ser man den inte oftare än en gång varannan vecka. Från att ha varit talrik har alltså Tigerhajen mer eller mindre försvunnit från vattnen utanför Beqa. Det här en situation som tyvärr inte är specifik för Beqa. I samtliga hav har hajen de senaste 50 åren decimerats kraftigt, med många områden och arter som sett en nergång på upp mot
Lemon shark
Fiji, Beqa Lagoon 80%. I vissa fall ända upp till 99% (Ocean White tip, Mexikanska gulfen)! Anledningen är främst en allt högre efterfrågan på hajfenor. Samvetslösa fiskare från främst Taiwan, Spanien, Indonesioen, Indien och Mexico damsuger haven med så kallade longlines. En longline kan vara upp till 40 km lång med en krok var 20:e meter. En enda båt kan alltså ha 2000 krokar ute samtidigt. Man behöver inte ha livlig fantasi för att förstå att där desa fartyg far fram damsugs området på haj. Marknaden för hajfenor är framför allt Hong Kong och fastlandsKina som svarar för 96% av all import. Att äta hajfenssoppa anses fint och med en växande medelklass ökar också efterfrågan. För att göra en bedrövlig histora ännu värre så ansvänds endast 4% av en oceangående haj, resten av hajen dumpas levande i havet. Fångna i sina egna kroppar, oförmögna att simma, sjunker miljontals hajar långsamt mot sin egen död i ett kolsvart hav samtidigt som hungriga, men skrupelfria, kineser sitter och äter ytterligare en tallrik välsmakande hajfenssoppa. Jag funderar på allt detta samtidigt som jag ligger och tittar på dessa magnifika djur och börjar undra om det inte smaka med Purjolök & Kines soppa.
Så vi håller
Nurse shark
Fiji, Beqa Lagoon alltså på att utplåna en juvelerna i Moder jords krona. En av naturens verkliga överleverare, fulländad efter 100 miljoner år i haven. Om ni någon gång kommer över en restaurang som serverar hajfenssoppa, lämna stället och låt ägaren veta varför ni går!
Vis av tidigare misstag med att checka in på allt som börjar med Backpackers (se första blogginlägget..) var det nu dags att byta upp sig. Flott ska det vara tänkte jag, tog i från tårna och checkade in på Uprising Beach Resort. Tänk så fel man kan ha. Jag vet inte om Uprising är resandets helvete, öken eller både och. Gästerna kan delas in i tre kategorier; neurotiska barnfamiljer, outhärdligt förälskade par samt emellanåt en busslast eller fem med seniorer från amerikanska kryssningsfartyg. Mina samtalsmöjligheter var alltså något begränsade. Jag sorterade raskt bort barnfamiljerna eftersom de har en säkerhetsradie på 3m om man inte vill få omedelbar tinitus. Skulle jag vilja prata med de förälskade paren var jag tvungen att bända isär dem i poolen, i solstolen, över middagsbordet... Inget av alternativen var särskilt tilltalande. Mitt val föll därför på Grå Pantrarna. Med lite elshocker skulle jag nog få även dem talföra. Och om jag fick. Jag
kan nu allt om pensionsförsäkringar och gated communities i Florida. Jag stuvade raskt in det under facket "Bra att veta om 60 år" tackade för kaffet och började att stirra på en nymålad vägg.
Initialt hade jag bara tänkt vara tre dagar i Fiji men eftersom flygen till Vanuatu var fulla var jag tvungen att stanna längre. Tvungen och tvungen föresten, jag gissar att det finns värre ställen att behöva tillbringa en vecka på. Katrineholm till exempel. Hur som helst, jag begav mig till Taevuni och en av de mest kända dykplatserna, Rainbow Reef. Rainbow Reef´s claim to faim är framför allt mängden soft corals och absolut, det ser ut som en färgglad målarlåda då man dyker där! Enastående vackert, men var är fisken..? Här såg jag till att kvarta in på ett mer modest vis; ett tält. Men i detta tält hade någon haft vänligheten att baxa in en dubbelsäng! Ungefär som ett flaksskepp. Helt obegripligt.
Nu bär det av till Vanuatu (faktum är att jag redan är här när jag skriver detta) och då kommer det att bli mycket djungel, vulkaner och intressanta kulturer. Låt äventyret börja!
Till nästa gång.
John
Advertisement
Tot: 0.112s; Tpl: 0.013s; cc: 9; qc: 56; dbt: 0.0781s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.2mb
Marco
non-member comment
Mästerligt skrivet och snygga foton! Tragiskt historia det där med hajfisket. Japanernas valfiske är väl ingen höjdare heller.. Har "The great white" anlänt? Terner dvs :) Ha det bra!