Ur askan i elden

---

Hej pa er alla!
Antligen har jag hittat en internetdator igen, och ryktet sager att den ar gratis! Befinner oss alltsa i Tel Aviv, Israels huvudstad och ett av de javligaste stallena pa jorden. Enda skillnaden mot EIlat ar att det ar en storre stad och att Medelhavet svalkar mer an Roda havet.
Maken till ogastvanlig nation far man leta efter! Star man med en guidebok eller en karta och ser bortkommen ut, sa ska ni inte tro att nagon kommer och vill hjalpa en, nej da. Man kan ju vara terrorist eller nagot. Om man fragar ngn om vagen, sa ska man forst vara glad om de fattar engelska, sedan vara javligt tacksam om de vet vad man fragar efter och annu gladare om de talar om vagen. Jisses. Sedan har de ju sakerhetskontroll overallt, sa om man forst kommer med en buss till stationen och sedan ska byta till en annan buss, sa blir det ofta dubbel kontroll. Som tur ar, ar inte alla sakerhetsvakter sa overnoga, sa de vill inte soka igenom min vaska ordentligt varje gang.
Jag har arligt talat kant mig bra mkt mer otrygg har i Tel Aviv an jag nagonsin gjort under de tva veckor vi varit runt i Palestina, pa Vastbanken. Snacka om motsatt effekt ...

Na, sedan sist har vi varit i Hebron, i en massa byar runt om Hebron, samt en sista svang forbi Ramallah for avslutning och sa Jerusalem innan vi kom hit.
Till Hebron akte vi bara halva gruppen, vilket var enormt skont. Det kandes jobbigt att de andra landerna skickat folk som inte alls kunde engelska, nar nu engelska ar andra (tredje, beroende pa hur man satter arabiska och hebreiska) spraket i landet. Det var ju rena turen att jag pratar franska, for annars hade det ju varit annu varre med kommunikationen, nu kunde jag ibland oversatta for den fransman som ingen engelska alls kunde, om jag maste.
Spanjorskorna som roker akte med andra halvan av gruppen tll Betlehem, och den enda av dem som inte rokte akte med oss :-)
Vi sande en tanke till Marcus (Boraskillen) som var tvungen att vara med rokarna, men vi hoppades det skulle ga bra. Det gjorde det inte alls, visade det sig och han akte tillbaka tidigare till Jerusalem, men det var ju lika bra for honom.
Daremot fick vi med koordinatorn Ashraf i var bil, och det var bra, for nu borjade vi forsta att hans problem var inte att han var en dalig logistiker (fast det var han iofs ocksa), utan att han inte kunde saga nej till alla som pockade pa honom for att traffa oss. Stackars sate, vi borjade saga ifran och hade iaf ett dygn som gick fran uselt till underbart. Vi kordes runt till en massa sma fackforeningar i byar och alla korde samma story om hur jobbigt de hade det. Vi hade fatt lite for mkt av samma story, kande vi, sa vi sa bestamt Nej! efter den tredje snyftberattelsen.
Vi fick nu sova hos Ashrafs familj, d.v.s. foraldrar, bror och brors fru med tva barn. Det var jattemysigt, de hade pengar, forstod vi, om man jamfor, aven om de inte hade det alltfor fett. Dagen efter fick vi middag ocksa, forsta dagen vi fick middag fore kl 22 ...
Pa tisdagmorgonen fick vi aka ut till ett stenbrott, vilket var en intressant upplevelse av flera anledningar. Dels att de var sa fa som kunde arbeta dar, dels vilka forhallanden de jobbade under, och dels att chefen saklart kom sattandes snabbt, sa att vi inte kunde fraga folk vad de egentligen tyckte. Det marktes tyvarr att de var nervosa for att saga ngt ofordelaktigt, eftersom de ar sa radda om sina jobb, men de hogg allltsa i sten med borrar och ett slags sag UTAN NAGRA SKYDDSKLADER ALLS! Ursakta skrikandet, men de stod i sandaler och vanliga klader, inga glasogon, inga horselskydd, inget! Man blev helt matt. Pa fragan varfor de inte hade horselskydd, blev svaret fran chefen "De ar vana att jobba utan, sa det gor inget." Suck.
Den eftermidddagen hamnade vi hos annu ett litet fack, men dar uppenbarade sig en bonde som utbildat sig i Frankrike (Montpellier) i 4 ar och som pratade helt flytande franska! Slut pa stammande och totala missforstand fran var koordinator/tolk Ashraf, och vi satt i ett par timmar for att aven fa klarhet i saker vi tidigare varit osakra pa, samt att har var det inte bara fackligt anstallda, som ofta annars, utan har var aven vanligt folk. Underbart, och Ashraf fick en paus, vilket han tacksamt tog emot.
Onsdagen var det Hebron, och vi fick mycket riktigt en promenad i gamla stan ... vilken till en del ar en judisk bosattning! De har tagit en bit av Gamla stan, stangt alla butikerna och satt upp israeliska flaggor, vakttorn, och inget mer! Otroligt. Den bosattningen skapades redan 1967, sa darfor ar aven flera av bosattarna runt omkring Hebron mer konservativa och ibland fanatiska, sa att faktiskt militaren minst en gang fatt forsvara _palestinierna_ (!) mot dem! Vi fick ocksa besoka moskeen dar Abraham och Isak samt Rebecka ligger, dar aven en bosattare tagit sig in med automatvapen en gang och mejt ner 29 bedjande muslimer ... miffo.

Sedan kom resten av gruppen och tyvarr blev det sa att vi slapades med av fransmannen till nagra en timmes taxiresa (!) bort for att de skulle lamna over lite ihopsamlade pengar, men till slut kom vi till Ramallah for slut-briefing.
Jag hade fatt ngt svart pa handerna och fragade om en toalett, men vattnet hade varit avstangt i 3 dagar ... Palestina i ett notskal.
Efter bade positiv och negativ kritik, kom vi i alla fall till Jerusalem och kunde sova gott pa Hebron Hostel en sista natt.

Till Tel Aviv blev det bara vi tre svenskar som akte, och det var synd for de andra, for det avr nyttigt. Vi har varit hos organisationerna Zochrot [url=http://www.zochrot.org/index.php?lang=english och Kav La'Oved [url=http://www.kavlaoved.org.il/index_en.asp , vilket var mkt nyttigt som balans till denna ogastvanliga stad.
Vi fick tips om ett ockuperat hus dar vi kunde sova en antt, sa det gjorde vi och Marcus hittade en sjalsfrande som ocksa gillade dunkadunkapunk.

Sa imorgon kl 06 aker vi hem!
Kram!

---

Photos

Dô, de' e la Volvo ...
På stenbrottet utanför Hebron/Al-Khalil hade de 5 lastbilar kvar. Av de två som stod inne när vi var där, var såklart en en Volvo. Börjar man ana hemlängtan? :-)

Utan skydd?
Kolla in killarnas kläder. Klädda så här jobbade de alltså i ett jävla oväsen med att såga, hacka och borra i sten. inte ens några fulgula öronproppar stack ut ur öronen på dem ... jisses. Enda fördelen var, att vid vårt besök fick de iaf några minuters rast, eftersom vi inte hörde vad vi sa när de jobbade.

Parkmys
Franske Rafael och ett par palestinier vars namn jag aldrig fick. En sådan här myspark kostar pengar att gå in i. Det var andra parken av liknande slag vi besökte, och det märktes att det ksotade, för de andra som var där var relativt högavlönade personer, Sjukt, när man kommer från landet med Allemansrätt. För att komma in, sa de att "Vi kommer från Kommunen och har utländska gäster med!" ...

Emily!
Kolla! Tjejen har en Emily-sticker på sig!! Tyvärr kunde hon ingen engelska, så jag fick inte reda på hur hon hade fått den, men det står "I want you to leave me alone" på den! Emily's posse rules the world :-)

Hebrongata
Mitt i Hebrons/Al-Khalils gamla stad har det sedan 1967 varit en bosättning. Tog de ställena och gjorde dem till judiska hus? Nej! De lämnade rubbet öde, för ägarna har fortfarande rätt till sina affärer, så istälelt är allt stängt! Sjuuukt! Det var alltså full kommers på övriga gator i sta'n, men helt öde inne i bosättningen, förutom soldaterna som vaktade.

Det är Sarumans verk!
Kolla! Beviset på att bosättningen i Hebron är Sarumans verk: den vita handen!

Katternas land
Hela kusten längs sydöstra Medelhavet verkar vara Kattland; överallt finns det katter på gatorna. denna lilla, lilla kisseunge låg och sov stenhårt vid trappan utanför vandrarhemmet i Jerusalem.