Advertisement
Published: February 1st 2007
Edit Blog Post
I bussen
For att latta upp stamningen Hola!
Kom just fran stranden dar jag avslutade en bok. Det blir mycket lasande pa den har resan. Det ar bra eftersom man inte hinner med det nar man ar hemma. I gar hade jag magen sjuk och ingen energi. Men nu ar jag ok.
Maten har i centralamerika har inte varit nagon otrolig gourmetupplevelse. Det mesta ar stekt i rikligt med olja. Oftast kan man valja mellan hona och fisk. Pa en del stallen finns det ocksa kott, men det ar inte alltid sa jatte bra. Om man tanker pa hur de forvarar allt har, sa ar det konstigt att vi inte har varit sjuka under resan. Det ar inte ovanligt att kottet ligger i solen rakt pa en disk utan att naga papper skyddar det mot smuts. Det har ocksa hant att manniskor kommer med fiskar i handerna in i bussen. Alltsa bokstavligen i handerna. Frukt och sadant ar ju billigt och bra har, sa det ater vi mycket av. Ibland har man sadan otrolig lust pa naganting hemlagat, mammas mat. Provade i gar pa pizza, men det var nog inget bra.
Vi ar nu i San Juan del sur pa vastkusten ca 100 km soder
Fudis i Pochomil
Det var bra att vi hade kopt en fotboll. Barnen pa stranden kom garna med och spelade. Vi maste spela pa kvallen nar det var svalare och lagvatten. Nar vattnet sjonk under natten var stranden 100 meter bred. om Pochomil. Fran Pochomil akte vi till Isla de Ometepe, en o i Lago del Nicaragua som hor till en av varldens storsta sjoar. Enda stallet det finns sotvattenshajar i. Pa on var vi i fem dagar och nu har vi varit i San Juan ett par dagar for att i morgon aka till Costa Rica.
I Pochomil gjorde vi slutligen inte sa mycket. Surfade, simmade och sadant. Det var en otroligt bred och lang sandstrand som vi hade sa gott som for oss sjalva. Utom pa veckoslutet da det kom en massa lokala for att njuta av stranden. De lokala har bryr sig inte ett dugg om naturen. Efter att de hade akt fran stranden, sa fanns det massor skrap i vattnet.
Fran Pochomil tog vi tre olika bussar till Granada, sov dar en natt, for att sedan aka med bat i fyra timmar till on. For en person kostade resandet 3 euro. I Grenada traffade vi tva kanadensare, Tim och Anna, som ocksa joinade vart sallskap, sa nu ar vi 10. Vi hittade ett bra stalle att sova pa som hade just passligt med rum for oss. Bonus att det ocksa fanns ett biljardbord. Stallet var
Dude surfar i Pochomil
Sa har sag vagorna ut i Pochomil. Det var mycket tungt att paddla sig ut over vagorna. ett gammalt disko.
Forsta dygnet gjorde vi ingenting for att samla krafter vi hade missat i Granada nightlife. Jag hade sovit tva timmar den natten. En av tyskarna tappade planboken, sina skor och pissade pa sig. Priint!
Isla de Omenetepe ar alltsa bildad av tva vulkaner. Vi bestamde oss for att bestiga den ena. Vi steg upp nar det fortfarande var morkt, klockan 4:30. Det stod i guideboken att det skulle ta 8 timmar att ga upp for vulkanen. Vi hade mycket vatten och lite mat med oss. Det var obligatoriskt att ha en guide med, sa vi hade ocksa en, som visade sig vara en klen idiot. Efter att vi klattrat i cirka en halv timme var han sa trott att han bad Joonas bara hans ryggsack. Vi fortsatte ga upp i rask takt och han var hela tiden sist av oss och skrek at oss att vant pa honom. Det var faktiskt ganska tungt att klattra upp till 1300 meter for att sedan ga in i kratern 70 meter dar det fanns en sjo som vi hade tankt simma i. Uppe var det dock sa javla kallt att man stod vat av svett och huttrade medan
man vrakte i smorgasar sa snabbt man kunde. Hungrig som man var sa kan ni tanka er hur gatt det smakade. Av sjon sag man inte mycket eftersom molnen tackte sjon. Vattnet var ocksa sa kallt att ingen simmade. Vagen ner var lattare, men det var en och annan som foll i leran flera ganger. Guiden dock flest ganger. Nar vi kom tillbaka till hotellet var vi val fortjanta en kall ol. Har finns ol i en liters glasflaskor, de ar ganska tuffa. Nasta dag var benen ganska styva men man var ganska glad over vad man hade gjort.
David, en av tyskarna hade fodelsedag den 29, sa vi bestamde oss att fira den med att kopa rom och cokis. Eftersom det verkligen inte fanns nagot nattliv dar vi bodde sa bestamde vi oss for att bara stanna inne och dricka. Vi berattade att i Finland skulle det kallas kalsarikannit om man endast stannar inne och dricker sig full. Kanadensaren Tim tog det allvarligt och bestamde sig for att vi skulle ha kalsarikannit, sa vi tog alla av oss kladerna, forutom kalsarna forstass. Tidigare hade vi bestamt att det skulle vara en mustachfest, sa nu var det en kalsarikannit-mustachfest.
Senare gick vi ut och ata i samma utstyrsel. Ni kan gissa att vi hade det roligt.
Nu ar vi har i San Juan, en trevlig liten stad med sma butiker och barer utspridda har och dar. Inte sa mycket att gora, men an en gang en mycket vacker strand. Det kanns som man haller pa att bli krasen nar man endast ser de har fina stranderna.
Pust, jag har skrivit mycket. Nu orkar jag inte mera. Nasta gang vi updaterar bloggen ar vi i Costa Rica. Luca halsar, se er i reven. Hoppas ni tycker om bilderna va har valt.
Hasta luego!
Advertisement
Tot: 0.08s; Tpl: 0.012s; cc: 9; qc: 46; dbt: 0.0547s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
mammaBritt
non-member comment
Jösses såna vyer
Huh, fina vyer. Nog verkade utflykten till vulkan(erna) ganska så jobbig men nog säkert värt besväret. Bilderna är underbara. Ert resesällskap bara sväller. Snart får ni hyra egen buss. Här e mycket tråkigt upptäcker man när man läser din blogg Jens. O Luca, med säkerhet kommer en ny valp till huset i slutet av maj... o kanske en till i slutet av sommaren. Som bäst bor här med mej under samma tak Maris katter o Meimeis gammelmormors morfar, han heter Bizzen o snackar bara danska o skånska. Ikväll kommer Mari Hem. Sköt om er. Halin av mamma.