Slutet på äventyret

---

Den sista dagen höll jag i en presentation dels som utvärdering av utbytet men även för att beskriva hur det svenska sjukvårdsysytemet är uppbyggt. Att stå inför en hel sal av åhörare och hålla i en presentation är inget jag har speciellt mycket erfarenheter av, men är oerhört viktigt att träna på enligt mig.

Lektorerna som var mina handledare under praktiktiden var oerhört duktiga både teoretiskt och praktiskt och kunde förklara det mesta på ett begriplig sätt. Vi hade problem med språket, då min medicinska engelska inte var den bästa och de har svårt med uttalet. Men vi lärde känna varandra väl och mot slutet förstod vi varandra bra. Lektorerna är väldigt stödjande och hjälper dig med allt om du vill. De är väldigt måna om att det ska gå bra för dig och att du ska uppnå dina mål samt kursens uppsatta mål.

När man har klinisk praktik i Thailand, får man inte göra så mycket praktiskt själv. Detta var något som jag tog upp med min huvudhandledare, barnintensiv specialiserad professor, hon skulle försöka komma på något sätt som de kan göra för att vi med utlänsk legitimation ska kunna utföra arbets uppgifter under handledning. Hon tänkte att man kan försöka ha prekliniska övningar innan på skolan, de har ju lite andra tekniker exempelvis vid såromläggning samt att de flesta sjuksköterskorna ute på sjukhusen inte pratar flytande engelska och att det lätt kan leda till missförstånd.

Jag har fått lära mig mycket om den Thailänska kulturen och familjestukturen samt om deras sjukvårdssystem. Som jag har nämnt i tidigare inlägg är det inte alltid så lätt för varken dem eller mig att förstå vad eller hur något påverkar mig/dem. Vi försökte att ha en så öppen kommunikation som möjligt och de stöttade så bra de kunde när de förstod varför jag kände på ett visst sätt.

Teoretiskt har jag förbättrat mig mycket och praktiskt har jag säkert lärt mig betydligt mer än vad jag tror, det kommer jag säkert att märka när jag börjar jobba igen.

Universitetet är oerhört vänliga och ställer upp med det mesta. De fixade boende åt mig och min familj i ett två beds korridorsrum. De anordnade både utflykter och hade både välkomst- och avskedsmiddag. Sista helgen som vi var iväg så tog de med oss på en övernattning i en nationalpark och på vägen åkte vi förbi en by som producerar krukmakeri. Tonton gjorde med hjälp en flicka som skulle lika vår dotter, som sen ska stå på dagiset som de gick på 😊. Universitetet kan inte bemöta eller stötta bättre än de gör.

Thailänarnas gärtvänlighet går inte att beskriva. Både jag och min man bestämde oss för att bli mer hjälpsamma mot människor vi inte känner efter att ha blivit så bra bemötta. Som exempel: Vi hade varit och handlat och hade beställt taxi men det var aldrig "vår" bil, alltid någon annan som tog den. Naiv som jag är trodde jag aldrig att de skulle ta "fel" taxi. Då kommer det ut en tjej som sa att hon sett att vi stått och väntat länge på taxi och erbjöd sig att köra oss hem. Vi blev så glada!!!!!!

Det var lite tufft att åka själv, utan kursare, så om jag skulle åka igen hade jag velat åka tilsammans med någon. Så att man kan bolla känslor och upplevelser med någon som har samma bakgrund som en själv. Det hade varit bra att förbereda sig bättre vad gäller sin medicinska engelska, begrepp som används ute på sjukhusen. Det hade även varit bra att modifiera kursplanen lite innan man åker. Som exempel tog de väldig fasta på att berätta för mig om de olika organisationerna såsom sjukhusen uppbyggnad och funktion samt de olika avdelningarnas uppbyggnad och vilka bedömningsinstument och standardvårdplaner som de använder sig av. Det vara många timmar som gick åt till detta. Något som de menar att jag var tvungen till då det stod i kursplanen.

Jag är väldigt nöjd med mitt utbyte och känner att jag har lärt mig massor för livet och hade inte velat ha det ogjort, även om det stundtals kändes väldigt tufft.

TACK KHON KAEN UNIVERSITY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

---