Xinaliq

---

Fire dager har gaatt, og vi har mye aa fortelle og vise dere. Siden sist har vi hatt mye spennende paa tapeten. Paa torsdag moette vi Anne Helene, som jeg har skrevet oppgave med paa Blindern, sammen med fem andre nordmenn og fem aserbajdsjanere. De var alle frivillighetsarbeidere og arrangerte leir paa et barnehjem like utenfor Baku. Her var det rundt 100 barn, alle med fysiske eller psykiske skavanker. Godt barnetekke som vi har, stilte vi opp og var med dem en gang. Are (red. anm. armensk terrorist) brukte formiddagen til aa spille fotball med de store gutta, Hilde maatte gaa rundt og baere paa en illsint og doven liten tass ved navn Tande P., Inga maatte stille opp som fredsmegler i flere slaasskamper og jeg fikk selv overvaere en rappekonsert, fremfoert av en handikappet 11 aar gammel gutt som ikke ville gjoere annet enn aa disse. Etter en bedre lunsj tok vi de alle med paa stranden, og der fikk vi alle oppleve at det ikke er lett aa nyte badelivet i Kaspihavet samtidig som man skal passe paa hyperaktive aserbajdsjanske gutter. Dagen etter, altsaa fredag, reiste vi paa turens hittile hoeydepunkt: tur til Xinaliq. Dette var et eventyr. Foerst maatte vi ta bussen til Quba, en by i Nord-Aserbajdsjan. Det tok lengre tid enn det egentlig maatte. Quba uttales Guba, med trykk paa siste stavelse, og kan derfor ikke forveksles med den karibiske oeystaten Cuba. I Quba maatte vi finne en med firhjulstrekker. Det gjorde vi. Han het Bakhtier, og hadde en lyseblaa russisk jeep med stor motor. Fra Quba kjoerte vi opp til Xinaliq, ein stad der ikkje nokon skulle tru at nokon kunne bu. To timer med humpete steinvei gjennom dype juv og mellom hoeye fjell var til aa miste pusten av. Noe saa vakkert tror jeg ikke vi har opplevd noen gang. I Xinaliq, paa 3200 meters hoeyde, maatte vi finne en familie vi kunne bo hos. Det slapp vi, for Bakhtier hadde venner der. Vi bodde hos en fattig bonde som het Hakim, som bodde sammen med sin flotte kone, sine seks doetre og to soenner. Der fikk vi gode senger, veldig god mat, altfor mye te og uheldigvis ogsaa en del vodka. Vi fikk oppleve aserbajdsjansk kultur, blant annet at gutter og jenter ikke sover i samme rom, at det er kult aa se paa ukrainske og tyrkiske musikkanaler og at vi ikke kunne springe opp til utedoen uten aa bli andpusten paa grunn av hoeyden. Ord kan ikke beskrive Xinaliq, derfor viser jeg til bildene. I dag har vi badet i Kaspihavet igjen, denne gangen uten smaagutter, og naa skal vi dra til flyplassen for aa moete Marte som lander om trettien minutter. Snart er vi i Georgia, foelg med!

---

Comments

[Sigrid]

hej på er! jag är så avundsjuk på er resa, det verkar vara sagolikt vackert där. vilket språk har de på cola-burkarna?! finns det eremitkräftor i kaspiska havet? i oslo är allt precis som vanligt. jag har inte benyttat mig av din hybel ännu, men det är skönt att veta att möjligheten finns. du är snäll du! annars är allt lite kaos, men men, det tar vi när du kommer hem! kram.

[sigrid]

hej! fjärde gången jag skriver kommentaren, funkar det inte nu ger jag upp! är jätteavundsjuk på er som får se såna fina länder och fina platser, men viktigast av allt, var kaspiska havet salt?! har inte googlat det ännu. fanns det några eremitkräftliknande djur? och vilket språk har de på colaburkarna? jag har inte benyttat mig av din hybel ännu, men det är tryggt att veta att möjligheten finns. hoppas du trivs där borta. kram!