Advertisement
Published: February 10th 2007
On the road again.
Venezuela visade sig for dyrt och besvarligt for att gora nagot roligt. Varje gang jag skall lyfta pengar far springa runt i respektive stad for att hitta en bank som ger pengar pa Visa, och sedan koa andra halvan av dagen for att komma till disken. Ofta har det funnits bara ett bankbitrade som tar hand om en kilometerlang ko. Alltfor jobbigt, sa jag bestamde mig for att ta bussen till gransstaden Maracaibo for att snart emigrera over till Colombia. Lar vara billigare och lattare att fa pengar fran automat.
Ett par dagar sedan traffade jag en riktigt sympatisk dam pa busstationen. Hon faste uppmarksamhet vid att jag satt och laste Gabriel Garcia Márquez "Crónica de una muerte anunciada" med finsk-spanska ordboken i flitigt bruk, och borjade hjalpa mig med oversattningen. Patricia jobbar som sociolog och forskar i vattentillgangligheten for manniskor i olika delar av landet, vi satt och talade i timmar innan kvallsbussen skulle fara. Manniskorna ar i allmanhet otroligt hjalpsamma och vaenliga har, manga har riktigt tagit sig tid for att radda mig fran krangliga situationer. De verkar ocksa riktigt aerliga till skillnad fran tex asiaterna. Trots att jag ar noggrann och konstant pa min vakt har jag inte kanslan av att de forsoker lura mig pa pengar hela tiden. Och de har en evig fiesta! Hogljudda, glada och oandligt pratsamma, de kan konsten att leva pa ett helt annat satt an i mitt hemland. Och jag njuter.
Advertisement
Tot: 0.09s; Tpl: 0.01s; cc: 12; qc: 51; dbt: 0.0613s; 1; m:domysql w:travelblog (10.17.0.13); sld: 1;
; mem: 1.1mb
yvonne
non-member comment
Hej Maria! Det låter ju positivt med din resa ,fast byråkratin inte fungerar så bra. Jag tror också att de vanliga mänskorna är vänliga, men knarklangarna är säkert inte riktigt av samma kaliber.(varnar bla Martti) Här är det kallt och Fredo var på skogsläger i 40 graders köld. Han lär inte ha föfrusit sej. Jag följer med dej på din resa MAMA