Mottagning

---

Andra veckan i Iquitos och jag har aterhamtat mig perfekt fran min "malaria". Jag maste saga att jag trivs enormt bra fast jag kanner mig lite ensam, staden ar trygg och charmig och paminner pa nagot satt om en kinesisk smastad. Alla kor omkring med mopo eller motocarro (som en riksha i Kina) och bilar ser man nastan inte alls fastan staden ar lika stor som Helsingfors. Jag bor hos en peruansk familj vars 25 ariga dotter ar ansvarig for projektet som jag deltar i, hon ar mycket trevlig men jobbar hela dagarna i en bank, sa jag ar ganska mycket for mig sjalv under veckan. Ingen kommer att tro dethar, men 5:30 varje morgon brukar vi ga till sportstadium och springa en halv timme medan solen inte annu har borjat varma, locura men super skont

7:30 gar jag till halsocentralen, var jag ar med pa Dr. Jaime's mottagning till kl 12. I borjan foljde jag med hans jobb pa sidan om, men de senaste dagarna har jag tagit emot patienter sjalv med bara lite hjalp av doktorn. Folk kommer till lakaren med mer eller mindre samma problem som i Finland; flunsa, hudutslag, magsjuka, feber. Och massor massor av barnpatienter! Enda stora skillnaden till en finsk halsocentral ar tillgangligheten av material och olika diagnostiska hjalpmedel: har diagnostiserar man pa basen av kliniken, inga labbprover eller rontgen som ar sa latta att begara i Finland da man ar lite osaker... Detta ger mig intrycket att lakarna har ar skickliga kliniker, de ar helt enkelt tvungna att vara, och jag uppskattar vad de har att lara mig i fragan om detta. En sak som jag har svart att vanja mig vid ar den bristfalliga hygienen, igar sydde jag ihop ett amputerat finger utan annat material an handskar, jod och naltrad, och ar valdigt skeptisk over hur lange fingret kommer att klara sig... Det finns fa mojligheter att tvatta handerna, sa man tvattar dem nar man rakar hitta en lavoar med tval, ca 2 ggr i dagen. Forlossningarna sker i ett vanligt rum utan nagon lyx som KTG, ultraljud, instrument- en sax, handskar och manuell handpump for att suga fostervatten racker tydligen langt. Med andra ord borjar man uppskatta det finska halsosystemet mer och mer, jag kanner mig bortskamd men lycklig over att inte behova foda barn har...

Pa lordagen skall jag pa ett brollop mellan en peruansk kvinna som ar kompis till Iliuska, min vard, och en finsk (!) man! Har inte annu traffat honom, men tydligen kommer det att komma ett trettiotal manniskor fran Finland till brollopet, som rest hit enbart for detta! Blir spannande och roligt att se lite vita ansikten sedan lange. Skall sedan beratta hur det var, hasta luego.

---