När börjar en resa egentligen? När man går av flyget och står på främmande mark? När man sitter på flyget och äter gummiaktig mat och väntar på att man skall krascha och hamna på en ö med osynliga monster, golfspelare och isbjörnar, precis som i Lost? Eller är det snarare när man sitter och odlar magsår över allt som måste klaffa innan man kan ge sig iväg?
För det är där jag sitter nu. Och visst känns det som om resan redan har börjat. På fredag, när jag inte håller föredrag för Sony Erickssons japaner (på japanska) skall jag vaccinera mig. In your face, japansk hjärnhinneinflammation! Sedan skall kameror inskaffas, väskor packas, tentor avklaras, pass tappas bort och inte minst, CSN-personal skall tampas med. Just nu är de den lede fi, som bestämt sig för att sätta stopp för resan redan innan den börjat. Om de verkligen gör slag i saken och stoppar klassen det här året, till skillnad från alla tidigare år, så skall jag personligen göra livet surt för dem. Och vår institutions sekreterare, för att vi inte fick redan på hur alternativet med språkresor fungerar. Och alla andraårselverna som vare sig hade problem eller konkurrens om platser. Sedan kommer jag med all säkerhet leva ett väldigt fattigt år medan jag betalar tillbaka rätt så stora skulder till mina föräldrar. *suck*
Men men. Det får vi inte reda på förrän om ett långt tag. Nu skall jag försöka hitta en digitalkamera som inte dödar min redan utrotningshotade resebudget. Det blir nog en billig begagnad kamera på tradera. Att en bra kamera för 500 pix antagligen är stöld/smuggelgods, det har jag aldrig hört talas om. *visslar*
Men flyget är bokat och skolavgiften skall betalas på måndag. Jag antar att jag uppdaterar när jag vet mer om hur det går med csn-lånen.
Uppföljning: allt är finnemang ekonomiskt. Hatten av till mina morföräldrar!